Häromdagen sprang jag på Jonas Nordlander, medgrundare till en av Sveriges största techsuccéer Avito. Han liksom jag hade smitit undan för en lunch i ensamhet men efter någon sekunds tvekan bestämde vi oss för att käka tillsammans istället.
Ganska snart kom vi in på ett ämne som jag funderat på allt mer frekvent den senaste tiden. Det skulle kunna sammanfattas i ett ord – “rädsla”.
För det är nämligen rädsla som jag tror ligger bakom att så många människor i det svenska näringslivet har så svårt att erkänna misslyckande eller sticka ut hakan och påpeka när något är fel. Trots allt tal om att våga och att gå utanför den berömda boxen så upplever i alla fall jag ingen skillnad i öppenhet nu jämfört med när jag började som ekonomijournalist för 20 år sedan.
Gång på gång läser jag istället om entreprenörer som målar upp en friserad bild av verkligheten. Bolag som hen startat och aldrig fått fart på beskrivs trots det i idel positiva ordalag. Vad är det som är så farligt med att kalla ett misslyckande för ett misslyckande. Vad är egentligen det värsta som kan hända?
Att du får med dig en massa nyttiga erfarenheter i din fortsatta karriär. Säkert en hel del jobbiga upplevelser (det är aldrig kul när det går dåligt) men det är ju den typen av motgångar man lär sig något av.
I den räddhågsna kultur vi lever idag håller alla istället upp en blankpolerad fasad utåt. Då vågar allt färre chansa på att själva bli entreprenörer eller dra igång något mer våghalsigt projekt inom ramen för sin anställning. Stigmat för att misslyckas raderas aldrig ut om inte fler vågar snacka om både när det går bra och dåligt.
Själv upplever jag att vi på Breakit får betydligt fler positiva reaktioner när vi berättar om våra misslyckande än när vi slår oss själva för bröstet.
En kategori i näringslivet går tydligt på tvärs mot den här ängsligheten. Det är miljardärerna.
Halvt på skämt, halvt på allvar brukar jag på redaktionen utbrista att jag ÄLSKAR att intervjua miljardärer. Under mina knappa 20 år som ekonomijournalist har det i princip aldrig slagit fel – miljardärerna, ofta framgångsrika entreprenörer, är orädda och kastar ur sig rubrikvänliga citat i parti och minut.
En viktig förklaring är såklart att de genom sin förmögenhet skapat sig ett oberoende som gör att de vågar sticka ut hakan. Men jag tror inte det är hela förklaringen. Redan långt innan Jonas Nordlander kvalade in i miljardärsklubben var han ett tacksamt intervjuobjekt för mig. Till exempel fick jag som journalist sitta med när han och hans medgrundare Filip Engelbert träffade ryska investmentbankirer. Jonas Nordlander berättade också, utan några som helst skönmålningar, om allvarliga ledningsproblem de haft i Avito under uppbyggnaden.
I mångt och mycket tror jag det är en inställningsfråga. Hur farligt kan det egentligen vara att bara säga som det är? Kanske kan det till och med vara bra för din affär och karriär – testa!
Trevlig helg!
Veckans uggla i mossen 1: Martin Tivéus. När den gamla Avanza-chefen tog jobbet som Klarnas Norden-chef var det fler än en som räknade med att det var första steget mot att Tivéus på lite sikt skulle ta över efter Klarnas nuvarande koncernchef Sebastian S. Men igår hoppade han av för att istället ta jobbet som Attendo-chef. Kalla mig gärna konspiratorisk men jag tror inte hela förklaringen ligger i att Martin Tivéus, enligt egen utsago, fick ett erbjudande han inte kunde tacka nej till.
Veckans uggla i mossen 2: Norrsken. Jag fick i veckan tips om att Klarna-grundaren Niklas Adalberths Norrsken låg i startgroparna att dra igång en fond i miljardklassen som ska investera i bolag som kan förändra världen till det bättre, typ. När jag kollade tipset med Norrsken-gänget blev svaret att jag var för tidigt ute och att det bara var en av många saker man övervägde. Kanske lite för tunt för en nyhetsartikel på Breakit men här i Lundells vecka funkar det!
Veckans Spotify-doping: Våningar på Östermalm. Mitt lunchsällskap i tisdags med betydligt rikare kompisar än jag hävdade att kvadratmeterpriserna på Östermalm fått sig en rejäl skjuts uppåt som en konsekvens av Spotifys börsnotering. Nyrika Spotify-anställda driver upp priserna, enligt min lunchdate. Låter som ett tips värt att följa upp.
Veckans premiär: Scaleup-day. I onsdags lanserade vi vårt senaste konferens, Scaleup-day. Jag ligger själv klockrent i målgruppen. Vår målsättning är ju nu att lyfta Breakit från en omsättning på 12 miljoner till uppemot 75, 100 miljoner kronor. Där räcker garanterat min nuvarande kompetens inte till hela vägen. Perfekt då att ta hjälp av andra som gjort resan innan mig. Ambitionen med Scaleup-day är att ge konkreta redskap för att lyckas med en riktig tillväxtresa och samtidigt inspireras av några av Sveriges mest framgångsrikaste entreprenörer. Just nu kan du få en riktigt schysst rabatt om du går in och bokar en early-bird-biljett här. Gör det nu!
Veckans kalla fötter: Pierce. Bolaget som bland annat kränger motocrosscyklar och snöskotrar(!) på nätet med stor framgång har varit ute till försäljning. Men i veckan hörde jag att processen dragits tillbaka då ägarna, riskkapitalbolaget Procuritas, inte fått tillräckligt höga bud.
Veckans comeback: Stefan Lundell. Nåja, men jag är i alla fall tillbaka på jobbet efter en nästan tre veckors vistelse i Taiwan. Känner mig fortfarande lite ringrostig men avslutade arbetsveckan med att springa på inte mindre än två konkreta företagsaffärer. Hinner inte skriva idag – men håll ögonen öppna nästa vecka!