“En fantastisk produkt, men framförallt så tror vi på teamet” “Vi investerar i teamet” “Teamet är viktigast”. Känner ni igen mantrat från investerarna? Gott så. Jag älskar team. Problemet, det är nästan bara män som investerar, och de investerar i team med nästan bara män. Investerarna tror på teamet för att individerna i teamet påminner om dem själva.
Denna studie av tre professorer visade att kvinnor och män uppfattades och behandlades olika när de sökte riskkapital.
Särbehandling är ofta omedveten (även om det tyvärr finns många exempel på kommunikation och beteende som är oroväckande medvetet). För, har du en hjärna så har du fördomar. Vår hjärna generaliserar för att kunna processa information snabbare och se mönster. Det är viktigt för vår överlevnad, men också förrädiskt. Vi tror att vi tar rationella beslut, men egentligen är våra beslut automatiserade och emotionella. Det leder i sin tur till sämre beslut. Och till ojämställdhet och orättvisa.
Att fördomar är hjärnans fel betyder inte att fördomar är okej. Hjärnan kan ju även användas till att analysera, ifrågasätta, reflektera, samla in fakta, förstå andras perspektiv och ta medvetna beslut. I homogena grupper blir det dock bevisligen mindre av denna vara.
Förra året kartlade både Breakit och Allbright branschen och konstaterade att både inom de större riskkapitalbolagen, och inom de som fokuserar enbart på tech-bolag, så är nästan 95 procent av partners män. Det har rört lite på sig sedan dess, men inte nämnvärt. Northzone, EQT, Backing Minds, Alfvén & Didrikson och Moore Capital är några av dem som antagit en smart riktning.
Är detta ett problem? Ja. Både för samhället i stort, för entreprenörer (som råkar vara kvinnor) med fantastiska idéer och bolag, och för investerarna, som tar sämre beslut och därmed gör sämre investeringar.
Jag sitter just nu på Women In Tech (livesändning pågår) och får en tår i ögonvrån av Linda Waxin, grundare av MatchingIDs, öppningstal. Eller, öppningspoesi.
Hon säger bland annat: We need to talk about privilege and power. In this room there is a lot of privilege, with privilege comes responsibility.” Och det slår mig: att förutom att vi kvinnor kämpar i underläge, så tar vi dessutom ansvar för att vi är privilegierade.
För det är så klart en relativt homogen grupp kvinnor som lutar sig tillbaka mot de bekväma stolsryggarna på ett sponsrat event i centrala Stockholm.
En homogen, men samtidigt diskriminerad, grupp. Och vi, 1000 kvinnor i publiken, lägger alltså vårt fokus på att VI behöver bredda perspektivet, använda våra ögon till att se, öron till att lyssna och hjärna till att tänka.
Fördela vår makt. Vi tar det ansvaret, också, på våra axlar. Är det inte typiskt.
Så, för alla oss priviligerade. Nedan några exempel på där vår hjärna får oss att upprätthålla normer, vanor och strukturer som egentligen behöver brytas. Om du vill fördjupa dig mer så har Wikipedia hela listan över våra kognitiva fördomar (på engelska bias).
För att ta smartare beslut så behöver vi bland annat förhålla oss till:
Confirmation bias
Vår uppmärksamhet är inte objektiv. Vi uppmärksammar det som bekräftar våra egna uppfattningar.
Ingroup / Outgroup bias
Vi favoriserar människor som hör till “vår” grupp.
Belief bias
Vi överger logiska regler och fakta för att komma fram till slutsatser som baseras på våra egna övertygelser och trosbekännelser.
Fundamental attribution error
Vi överskattar betydelsen av andras personlighet som förklaring till deras beteenden, snarare än att överväga externa faktorers påverkan.
False consensus
Vi förmodar att samhället i stort delar våra åsikter och perspektiv, och tar beslut utifrån det antagandet.
Backing Minds har grundat hela sin affärsidé på att strukturerat röra sig bortom ovan bias. Hatten av! Om du vill lära dig mer om hur din hjärna påverkar dina beslut och dina relationer, så rekommenderar jag varmt dessa kurser i neuroledarskap.