Hängde på Fintech Stockholm på onsdagen. Det var så klart mycket snack om pengar, vår traditionella valuta. Och så lite snack om krypto – den mest hajpade valutan.
Men inte så mycket snack om ett av det vanligaste betalningsmedlena i start-up-världen – nämligen data.
Det handlas idag med vår kropp och vår själ på en marknad som vi inte har kontroll över. Vad tycker vi om det?
Data är såklart ingen valuta ur ett formellt eller juridiskt perspektiv (än så länge). Men det betalas, köpslås och görs affärer med data hela tiden. Några av de mest framgångsrika företagen i vår tid har affärsmodeller som grundar sig på att du som användare betalar med din data. Gratis är en chimär.
Draget till sin spets kan man säga att hela du – din kropp och din själ – idag befinner sig ute på marknaden. Är du en slav eller är värdet du får tillbaka lika stort som det du ger?
Vadå kropp och själ? Det är ju bara data, säger du.
Inte så bara. På grund av X antal “gratis-appar” i din mobil har mängder av aktörer (oftast med din tillåtelse) på marknaden tillgång till data om dig.
Det innebär att din hjärtfrekvens, din hälsa, dina foton, dina julklappsönskningar, din position, din hastighet, din personlighet och dina innersta drömmar (manifesterade i Googlingar) – allt registreras.
Data vet att du är gravid innan din morsa/farsa vet det. Data vet när du kan bli gravid och när du sannolikt kommer att ligga nästa gång. Algoritmer kan med stor precision räkna ut var du kommer att befinna dig under det närmaste dygnet och när du kommer att dö, baserat på historisk data.
Vad gör det med oss människor – att vi delar med oss så mycket av oss själva? Hur får det oss att må?
När maskiner vet mer om oss än vi själva gör. När vi blir förföljda av annonser på vinteroveraller för barn från Zalando.
Vilka bör våra digitala mänskliga rättigheter vara?
Är detta ett problem? Det behöver det inte vara. Många av oss tycker det är fair att bjuda på ovan för att få friktionslösa smarta digitala tjänster tillbaka. Det underlättar vårt liv. Men man skulle också kunna hävda att de globala spelarnas makt är för stor. Att det knappt går att leva utan Facebook, Google och de andra jättarna idag och att relationen därför är ojämlik.
Oavsett så är det intressant att reflektera kring, eftersom “valutan” data och valutan pengar har tagit så olika vägar.
Vi har full koll på våra pengar. Var pengarna är håller på att decentraliseras (fintech, open banking, PSD2 etc) men det är ändå du som har kontrollen. Du bestämmer.
Gällande valutan data, not so much.
Forskare och experter slår fast att vi bör betrakta data som en valuta. De varnar för en obalans i systemet, eftersom det varken är tydligt för konsumenten vad denne betalar med eller hur det används.
Exempelvis skulle det ta en vanlig amerikan 250 timmar att läsa igenom sina användaravtal. GDPR är tänkt att stärka konsumenten och rensa ut oseriösa aktörer, vilket är bra.
Men kanske behöver vi äga vår data på samma sätt som vi äger våra pengar? Kanske behöver vi en centraliserad kontrollpanel, en “plånbok”, för vår data?
Ett initiativ jag är nyfiken på är rörelsen kring MyData – Advancing human centric personal data.
Eller som Gunilla Herlitz sa på gårdagens panelsamtal – det behövs fler tjänster som stärker konsumenten. Jag håller med.