Breakit - Willard Ahdritz: “Folk kallade mig idiot när jag startade Kobalt”
Willard Ahdritz, grundare av Kobalt Music. Foto: Sara Lindmark.

Willard Ahdritz: “Folk kallade mig idiot när jag startade Kobalt”

Sara Lindmark
Sara Lindmark
11 nov 2017, kl 08:00

Willard Ahdritz tog svensk popmusik ut i världen på 80-talet. I dag bygger han det miljardvärderade bolaget Kobalt Music som låter artister och producenter ta kontroll över sin egen musik. Med hjälp av data vill han revolutionera hela musikindustrin.

Sara Lindmark
Sara Lindmark
11 nov 2017, kl 08:00

Inom den globala musikindustrin är Willard Ahdritz ett känt namn. I Sverige är han något av en doldis – trots att han driver världens största oberoende musikförlag med 500 anställda och 10 kontor globalt.

När jag påpekar att jag nästan inte känner till något om honom förutom att han driver Kobalt blir han nästan nöjd.

“Det är så jag gärna vill att det ska vara. Däremot pratar jag gärna om musikindustrin och hur vi vill förändra den”, säger Willard Ahdritz. 

Vi träffas elva våningar upp på 220 West 42nd Street, vid Times square på Manhattan. Där har Kobalt sitt New York-kontor.

I fönsterkarmen bakom honom skymtar en vikinghjälm och ett mantlat svärd.

Det är innehållsskaparna i form av artister och producenter, som Willard Ahdritz vill strida för.

“När jag jobbade i skivbranschen på 90-talet kunde det ta 2-3 år för artisterna och låtskrivarna att få betalt, dessutom försvann uppåt 75 procent av intäkterna längs vägen. Om man försökte fråga om data så var “stäm mig” allt man fick till svar! Och den traditionella musikindustrin fungerar på liknande sätt idag”, säger han och fortsätter:

“Jag har infört transparens i branschen och idag har vi skapat tre miljarder dollar mer i rättighetsvärden för kreatörerna. Hos oss äger de sina rättigheter. Vi är ett servicebolag och 100 procent partners med våra klienter”.

Under en knapp timma ska orden forsa ur Willard Ahdritz som ett rinnande vatten – på engelska – och han försäkrar sig flera gånger att jag hänger med i resonemanget. Gesterna förstärker det han säger, så även om jag vore döv skulle jag förstå att ämnet verkligen engagerar.

Låter artister följa sina intäktsströmmar
 

Willard Ahdritz startade Kobalt Music från London år 2000 med utgångspunkt från sina två kunskapsområden: musik och tech. Den digitala plattformen som döpts till K Tech bygger på tusentals relationsdatabasmoduler och algoritmer som kan matcha och identifiera metadata av låtar.

Med andra ord: Oavsett om en låt spelas på exempelvis Spotify, Itunes, Youtube, tv eller radio så ska rättighetsinnehavaren kunna se det samt följa sina intäktsströmmar.

Den här enorma globala databasen som administrerar musikrättigheter och samlar in royaltyintäkter är alltså det som gör det möjligt för Kobalt att erbjuda en 90/10-split, till förmån för artisten. I dag arbetar Kobalt med runt 20.000 artister, 25.000 låtskrivare och 600 musikförlag. Till den skaran hör stjärnproducenter som Max Martin och Skrillex och artister som Gwen Stefani, Kelly Clarkson, Dave Grohl och Paul McCartney.

“En hitlåt kan ha intäkter från uppåt 10 miljarder mikrotransaktioner. Det låter galet mycket men tänk dig att en låt kan streamas över en miljard gånger enbart på Spotify. Uppskattningsvis har vi en affärsmässig koppling till runt 40 procent av låtarna på topp 100-listorna i USA och England”, säger Willard Ahdritz.

Han tog svensk musik ut i världen
 

Hans musikkarriär började på Stockholms popmusikscen på 1980-talet.

Willard Ahdritz växte upp i Ekeby Almby, ett litet samhälle utanför Örebro, men verkar alltid ha haft en längtan efter något större och ganska snart efter studenten hamnade han i Stockholm. 1986, när han var 22 år, startade han och Klas Lunding tillsammans skivbolaget Telegram Records & Publishing. 

Willard Ahdritzs bakgrund som jazzsaxofonist i ett band och hans tidigare arbete som kodare för Svenska armén gjorde honom till en lämplig person för att signa artistavtal och navigera sig fram på musikindustrins bakgård.

Telegram knöt till sig flera unga musiker som Leila K, Papa Dee och Titiyo. Klas Lunding och Willard Ahdritz tog också hand om DJ-kollektivet Swemix utanför Norden, som senare blev skivbolaget Cheiron Productions och grogrund för Max Martin.

“Vi tog svensk musik ut i världen, till London och New York, vi satte verkligen Stockholm på kartan när det gällde dans och pop. Clive Davis (grundare av det amerikanska skivbolaget Arista, reds anm) kom till Stockholm och signade upp alla våra artister. Det var också där och då jag såg att det var en väldigt kontrollerad och osund bransch där kreatörerna fick vänta i flera år på sina intäkter och förstod inte villkoren”, säger Willard Ahdritz.

Så föddes idén till Kobalt
 

Under några intensiva år reste han flitigt mellan Telegrams studios i Los Angeles och Stockholm och arbetade både på skivbolags- och förlagssidan. 1990 hade han ledsnat på branschen, duon gick skilda vägar och skivbolaget såldes senare till Warner Music.  

“Samtidigt var jag student på Handelshögskolan i Stockholm men under två år tog jag inte en enda poäng, jag bara jobbade och reste. Jag bestämde mig för att fokusera på studierna. Tack vare att Handels såg min entreprenörsframgång fick jag ett stipendium till Stern School of Business, i New York. Det var perfekt eftersom jag älskar stan, och jazzmusik är stort här. Jag var en lycklig student, det var färre problem jämfört med att vara 23-årig skiventreprenör. Att vara student är som att vara på permanent semester om man jämför!”

Studierna resulterade i en MBA-examen, som följdes av sju år inom LEK Consulting i London, ett konsultbolag som är experter på företagsstrategi och förvärv. Det var när han arbetade med en affärsplan för British Airways lågprisbolag Go som hans entreprenörsnäsa började få vädring igen.

Stora flygbolag som SAS och Lufthansa flyger in resenärer till stora flygplanshubbar som Heathrow i London, där de byter flyg och tar sig vidare ut i världen. Willard Ahdritz kunde applicera systemet på musikindustrin. Lågprisbolaget Go flög istället direkt mellan punkt A och B.

“När du låter planen gå som en skyttel mellan två punkter kan du öka volymerna med 50 procent och vända planet på 20 minuter. Det är effektivt och så det borde fungera i musikindustrin”, förklarar Willard Ahdritz.

Den traditionella musikindustrins struktur är inte helt lätt att förstå, så häng med nu: En artist i USA gör ett avtal med en musikbolagsjätte i Los Angeles. Om hon har pengar att hämta i Sverige så skickas upphovsrättsdata om hennes låtar från exempelvis Stim, som har samlat in spellistor och data från radio, tv, digitala plattformar och offentliga miljöer. Datan och intäkterna skickas från Stim, till musikbolagets svenska avdelning, till musikbolagets regionalkontor i London (som är det kontor som hanterar data från hela Europa och kan liknas vid flygindustrins hubbar). Slutligen når det artistens musikbolag i Los Angeles som kan betala ut pengarna. 

“Men pengarna satt fast på varje ställe i flera kvartal och tenderade att försvinna längs vägen. När artisten fick pengarna efter 2-3 år så gick det inte att spåra källan överhuvudtaget. Jag förstod att lösningen var en enda central och global plattform som skulle styras av teknik och utan mellanhänder", säger Willard Ahdritz.

Sagt och gjort.

Kobalt blev en konkurrent till de traditionella musikbolagsjättarna och började skriva avtal med flera stora artister. Det långa led som nyss beskrevs kortades betänkligt men det var inte förrän 2015 som det stora digitala genombrottet kom. Då köptes nämligen den digitala upphovsrättsorganisationen Amra upp, som var ett lokalt Stim i USA. Kobalt transformerade det med sin teknik, tillsatte en ny ledning och gjorde om det till en global och digital upphovsrättsorganisation som kan samla in betalningar från plattformar som Apple, Spotify, Deezer och Itunes.

I och med detta konkurrerar Kobalt med 200 upphovsrättsorganisationer, som exempelvis Stim i Sverige och Gema i Tyskland.

“Istället för att skicka en faktura till 200 olika organisationer globalt så skickar jag numer en enda faktura till Spotify i Stockholm. Artister och låtskrivare kan följa sina intäktsströmmar från alla digitala plattformar i världen i realtid via den här appen,” säger Willard Ahdritz och tar upp telefonen.

Växer med tungt riskkapital i ryggen

När han lanserade Kobalt vid millenieskiftet var fildelningssajter som Napster och Limewire på stadig frammarsch. Sajterna lät användare världen över dela piratkopierade musikfiler med varandra. Willard Ahdritz var säker på att internet skulle spela en stor roll för framtidens musiklyssnande.

Men långt ifrån alla var nöjda och glada med hans satsning.

“Ett antal höga chefer inom musikbranschen talade om för mig att jag var en idiot och att affärsmodellen aldrig skulle fungera. Man sa att jag inte förstod ‘the magic box’ som musikindustrin utgjorde. Det fanns en stor skepsis från alla parter och det har varit mycket baktalande om Kobalt. Man gillar inte när en ny spelare kommer in och försöker omvälva en hel industri – för det är vad vi har gjort”, säger Willard.

Förra räkenskapsåret som slutade i juni 2017 landade omsättningen på 370 miljoner dollar motsvarande 3,1 miljarder kronor. Det är en ökning på 29 procent jämfört med föregående år. Rörelseförlusterna är ännu inte offentliga men föregående räkenskapsår uppgick de till 140 miljoner kronor.

För att säkra fortsatt tillväxt har Kobalt tagit in stora summor i riskkapital. Fram till i våras hade bolaget tagit in totalt 1,2 miljarder kronor, bland annat från Balderton Capital, Dell och Google Ventures. Därefter har kassan stärkts med ytterligare 600 miljoner kronor och så sent som för några veckor sedan klev Section 32 in med drygt 120 miljoner kronor och grundaren Bill Maris tog en plats i styrelsen.

Musikindustrins framtid: Tre gånger så stor
 

I den senaste rundan värderades Kobalt till cirka 800 miljoner dollar alltså 6,7 miljarder kronor.

I veckan kom även nyheten att dotterbolaget Kobalt Capital (KCL) tagit in ytterligare 600 miljoner dollar, motsvarande runt 5 miljarder kronor, för att fortsätta investera i musikrättigheter.

“Inom fem år tror jag att musikindustrin kommer att vara tre gånger så stor och omsätta 50 miljarder dollar. I dag är det bara 5.000 (independent)artister, som kommersiellt kan leva på vad de gör. Inom några år kommer den siffran vara 100.000, mycket tack vare teknikens möjligheter”, säger Willard Ahdritz.

Han är nämligen övertygad om att streamingbranschen bara kommer att fortsätta växa och att det gynnar artisterna. När Taylor Swift för två år sedan gick ut och sågade Spotifys kostnadsfria modell kom Willard Ahdritz snabbt till musikjättens försvar.

“Innan Spotify – och det här är så viktigt – hade vi 80-90 procent piratkopierad musik. Universal och Sony höll på att stänga ned sina kontor för marknaden var borta. Spotify dödade piratkopiering och i dag är siffran nere på mellan 2 eller 4 procent. Deras gratisversion behövs för att locka lyssnare och sen konvertera dem till betalande användare”.

Han betonar att han inte äger några aktier i den svenska musikjätten, innan han fortsätter:

“Så kritiken ska inte vara riktad mot Spotify, utan snarare mot de stora traditionella aktörerna i branschen. Ett stort hinder i förändringsarbetet är att industrin generellt inte ser detta som ett problem”.

"VR är så klart intressant"
 

När det kommer till Kobalts nästa kliv framåt blir grundaren hemlighetsfull och inte lika pratsam.

“Video, VR och olika liveupplevelser är så klart väldigt intressant även för musikbranschen. Men eftersom många kommer att läsa vad jag säger, så jag väljer att stanna vid det konstaterandet”, säger han med ett hemligt leende.

För två år sedan köpte Kobalt upp upphovsrättsorganisationen AMRA, som kan samla in betalningar från globala spelare som Apple och Spotify. Den nya strategin beskrivs av Willard som en revolution i den 100 år gamla lokala industristrukturen – en lösning som han såg framför sig redan 2000.

Ett annat bolag som ägs av Kobalt sedan 2012 är den Londonbaserade startupen AWAL. Förkortningen står för Artist Without a Label och beskrivs som ett unikt alternativ till den traditionella skivbranschen. Artisterna äger sina rättigheter men får till exempel hjälp med att marknadsföra sig på olika streamingplattformar och full tillgång till dataanalys i realtid via en app.

En artist som Awal satsat på det senaste året är amerikanska Ari Staprans Leff, känd som Lauv. Willard Ahdritz tar upp sin ipad och börjar digga med till Lauvs musikvide “I like me better” som har 200 miljoner lyssningar på Spotify och innehar plats 42 på den globala topplistan.

Dagen efter vårt möte hör jag låten spelas på både kaféer och butiker.

Kobalt-grundarens ord ringer i öronen.

“Att självständigt kunna lansera sin musik utan att vara ägd av ett musikbolag, och i realtid kunna följa hur den spelas. Det är verkligen framtiden!"

Willard Ahdritz

Ålder: 53 år.
Bor: New York.
Gör: Vd och grundare för Kobalt Music.
Familj: Fru och tre barn.
Bakgrund: Uppvuxen i Ekeby Almby utanför Örebro. Startade Telegram Records 1986 och Kobalt Music 2000.
Medievanor: Nyheter, magasin, musik, biografier och podcasts.
Den perfekta dagen: I skogen med familjen, och att få jobba med sin passion.
Jobbar helst: Med idéer, musik och mitt duktiga Kobalt-team.

Läs mer om:
Läs fler artiklar
Läs nästa artikel