2013 flyttade bolaget jag driver, Instabridge, in i ett co-working space som hette X-House. Det skulle sedermera byta namn till SUP46.
SUP46 visade sig vara ett tecken i tiden. Succéer som Spotify, King och Mojang blev kända utanför tech-eliten och våra folkvalda i Rosenbad kände precis som jag att något nytt var på väg att hända i Startupsverige.
Näringsminister Mikael Damberg, förre näringsminstern Annie Lööf och Prins Daniel dök alla upp på kontoret. Jag ställde själv upp på en gruppbild med Damberg. Han var väl insatt och han förstod varför optionsreglerna skadade våra möjligheter att bygga bolag.
Två år senare korsade jag vägar med Damberg igen. Instabridge hade hamnat på 33-listan och Damberg var på scen och pratade.
Den här gången lät det dock annorlunda. På scen förklarade han att det var “komplext” med ändringar i personaloptioner och vi antingen var tvungna att ta det undermåliga förslag som hade börjat utredas under alliansregeringen eller göra en ny utredning och vänta ytterligare fem år. En ny snabbutredning och ett helt nytt förslag verkade inte finnas i hans sinnevärld.
Det finns många i Startupsverige som har spenderat tid och energi på att uppvakta politikerna. Idag, fem år senare, är det dags att se på facit av fem års arbete: ingenting.
Topputvecklare blir deporterade för att de valt fel boendeform samtidigt som det numera är mindre chans att få ett förstahandskontrakt i Stockholm än att Elon Musk klarar leveransmålen med Tesla.
Tyvärr låter vi entreprenörer oss användas som rekvisita när politikerna behöver visa att de bryr sig. Vi ställer upp på selfies, tar möten och Damberg verkar få fler inbjudningar till startupkonferenser än Daniel Ek.
Men vad är poängen om det enda vi gör är att legitimera deras inaktivitet?
Jag har själv sett kollegor få sin tillvaro i Sverige uppryckt på grund av en försäkringsmiss för tre år sen. Jag har själv sett vilka hutlösa priser nyanställda på Instabridge betalar när de flyttar till Stockholm. Ändå fortsätter våra politiker säga hur viktigt nyföretagande är, utan att sätta sin politiska kraft bakom det. Inget av det här är svårt eller ens kontroversiellt: De nya försenade migrationsreglerna stöds av båda våra politiska block, inklusive Sverigedemokraterna.
Reinfeldts regering satt i åtta år varav Annie Lööf var näringsminister i tre. Idag roar hon sig med att hänga med entreprenörer samtidigt som hennes egen regering alltså hade åtta år på sig – med en klar riksdagsmajoritet – bakom sig att lösa alla dessa problem.
Dambergs facit verkar på samma nivå som Lööfs: Ingenting.
Våra folkvalda saknar den politiska viljan att göra Sverige till en grogrund för nästa Spotify. Istället uppmanar jag alla i Startupsverige att avstå möten med våra förtroendevalda tills det finns en riktig politisk vilja till förändring.
Vi har sträckt ut vår hand. Nu är det deras tur.
Vill du också tycka till på Breakit? Mejla debatt@breakit.se