Internetstiftelsens årliga rapport är en “bibel” för alla som är intresserad av internets utveckling i Sverige. Det är därför en högtidsstund att gå igenom den tjocka luntan statistik varje år. Så även för mig. Men något skavde i årets läsning. Allt fler siffror tycktes inte stämma när de slås ut på en tidslinje.
Det började med en jämförelse av svenskens bloggläsande. De senaste fem åren har de som någon gång läst blogg i Sverige legat stabilt på runt 40 procent.
Men i år hade det ökat 25 procent och nu läser plötsligt 51 procent av svenskarna bloggar någon gång.
Stämmer siffran är det rekord – det har aldrig varit så många svenskar som någon gång läser blogg som i år.
Det finns fler beteenden som tagit enorma skutt. Några är mer rimliga. Poddradio har växt med över 30 procent. Från 33 procent förra året, till 45 procent som i år säger att de någon gång lyssnar på podd. Dagliga lyssnandet har ökat 50 procent, från fyra till sex procent.
Det må väl vara, men samtidigt raketökar även radiostationer på nätet. Från att ha legat stadigt runt 40 procent de senaste tio åren gör den nu ett jättehopp upp till 60 procent som någon gång lyssnar.
Är det också så att vi ska höja på ögonbrynen för siffrorna för Twitter? Som förra året blev det första sociala medier-kanalen någonsin som visade ett tapp i Internetstiftelsens rapport. I år har den istället gjort ett jättehopp, från 18 procent till 25 procent av svenskarna som någon gång använder Twitter.
Så vad har hänt?
Ansvarig för rapporten är Pamela Davidsson, chef för statistik och fakta på Internetstiftelsen. Jag har också arbetat med henne flera gånger, när jag tidigare anlitats av Internetstiftelsen som presentatör eller för att ge analys kring rapporterns siffror.
Davidsson är medveten om alla skillnader som påpekas. Hon förklarar att i grunden handlar det delvis om att mätningen i år gjorts utifrån en något annorlunda modell: Panelen har alltid gett sina svar via telefon och webb, men antalet svarande via nätet har i år blivit ungefär dubbelt så många som förra året. Det behöver inte vara dåligt, Davidsson betonar flera gånger att som en bild av hur svensken beter sig på nätet 2017 är rapporten antagligen bättre än någonsin. Men i jämförelse med tidigare år kan detta innebära att det skiljer sig.
I fallet med radiostationer menar Davidsson att även stiftelsen förvånades över resultatet, men att siffrorna stämmer. Och att andra, liknande undersökningar bekräftar det. Davidsson har jämfört med Nordicoms undersökning, som även de sett en liknande ökning just i år. Det är inte heller webbpanelsvararna som enbart kan beskyllas för ökningen. Enbart bland telefonsvarande var det 51 procent som uppgav att de lyssnade på radiostation på nätet, en ökning med 13 procentenheter från föregående år. Totalen drogs upp ännu mer av att 66 procent av de de svarande via webben menade att de “någon gång” lyssna på radiostation på nätet (en ökning med 11 procent från föregående år).
Trots att siffran var förankrad var den ändå så spektakulär och stack ut så mycket att Internetstiftelsen valde att inte göra en egen rubrik av den enorma tillväxten - eller ens visa upp den historiska tidsserien.
Med bloggar och Twitter är det lite värre. Där menar Davidsson att den nya överrepresentationen kan härledas direkt till de svarande i webbpanelen. Och att ökningen enbart handlar om de som “någon gång” läser bloggar eller använder Twitter. Davidsson spekulerar i att den som sitter vid en webbpanel och ser svarsalternativen har lättare att tänka att de väl åtminstone “någon gång” läser en blogg eller använder Twitter och att det är därför som siffrorna är högre. För borrar man ner sig i siffrorna ser man att de som anger att de den senaste månaden eller veckan använt kanalerna, är mycket färre. Och ökningen på det dagliga läsandet/användandet följer normala trender.
Samma sak för bloggläsandet. De som “någon gång” läser bloggar ökar mycket, av samma skäl som ovan, tror Davidsson.
Problemet blir därmed tydligt. Även om datan för i år skulle vara “mer rätt” än tidigare har det nu blivit problematiskt att jämföra bakåt, historiskt. Det gör att tidslinjerna blir krokiga, datan mer svåröverblickbar och trender svårare att förstå.
Davidsson menar att det är acceptabelt, eftersom det inte är sett till ett enskilt år som en trend ska dras, utan flera. Även om hon inte heller kan slå fast att de kommer fortsätta mäta på detta sätt nästa år.
Det är lätt att förstå att Internetstiftelsen vill hitta bättre sätt att komma nära svenskarnas beteende på nätet, skruva på frågor och mätmetoder. Men en stor och viktig del med undersökningen är att just kunna mäta beteenden över tid. Det är den förändringen som hjälper till att förstå skiften och hur vi rör oss på internet.
Och den har vi fått lite mindre av nu. Det är beklagligt.