Vi brände 300.000 kronor på en databas – nu lägger vi ner

Breakit - Vi brände 300.000 kronor på en databas – nu lägger vi ner
Breakits medgrundare Olle Aronsson. Foto: Sara Lindmark.
Sara Lindmark
Sara Lindmark
Reporter

Breakits försök att bygga ett register över alla svenska startups blev en flopp. Men jag lärde mig massor om hur man driver mjukvaruprojekt – och även en hel del om mig själv.

Sara Lindmark
Sara Lindmark
Reporter

Berättat av Olle Aronsson, medgrundare av Breakit, för Sara Lindmark.

En av de första idéerna jag kom på till Breakit var databasen Tracker. Den fanns med i vår presentation redan när jag och min medgrundare Stefan Lundell pitchade idén om en techsajt för mediejätten Bonnier under hösten 2014.

Det hela slutade med att Bonnier sa nej – och vi sa upp oss därifrån för att starta Breakit på egen hand.

Men idén om Tracker levde vidare hos mig.

Min vision var att samla all information om startups på ett enda ställe – ett sorts Wikipedia för techbolag. Tänk dig en sajt där all information om bolag, branschbegrepp, artiklar och investerare skulle finnas samlad.

Den som ville veta vilka som sitter i ledningsgruppen på Klarna, vad “machine learning” betyder eller hur mycket riskkapital som Mathem tagit in skulle enkelt kunna söka fram det i vår databas. En stor inspirationskälla var förstås amerikanska Crunchbase.

Jag tycker än idag att utgångspunkten var rätt: Vi journalister som skriver om företag samlar hela tiden på oss information, som vi har nytta av att spara på ett strukturerat sätt – om inte annat för eget bruk.

Och om informationen ändå ska sparas och struktureras så kan man lika gärna bjuda användarna på den, och få fler besök till sajten och annonsvisningar i betalning.

1. Så mycket mer komplext än jag anat  

Problemen började, som så ofta, när visionen skulle omsättas i konkret produktutveckling.

Vi började sommaren 2015 med några designskisser. Hur skulle sidorna i databasen se ut, hur skulle sökfältet bete sig, vilken information skulle vara överst och vilken kunde läggas längre ner?

Såhär såg det ut i databasen när man sökte efter olika företag.

När vi tyckte att designen var klar inledde jag och programmeraren som vi då jobbade med en lång serie möten.

Jag upptäckte snabbt att bygget av min älskade Tracker krävde väldigt mycket längre och mer komplicerade diskussioner om koden än vad hade krävts när vi byggde vår vanliga nyhetssajt.

Med nyhetssajten var det rätt enkelt. Bild, rubrik, ingress, en startsida där du kan scrolla upp och ner.

Databasen var mycket mer komplex. Här är några exempel:

  • Ett uppslagsverk eller företagsregister kräver ett tydligt system för hur du länkar ihop alla tiotusentals datapunkter i registret. Din databas måste kunna berätta för användaren att Jacob de Geer som har grundat Izettle tidigare jobbade på Tradedoubler, vilka andra personer i databasen som jobbade på Tradedoubler samtidigt och vad de personerna gör idag.

  • Eftersom det är väldigt många olika kopplingar som ska göras finns det väldigt många olika kontaktpunkter där det kan gå fel, om man automatiserar det.

  • Att mata in all den här informationen manuellt är å andra sidan otroligt tidskrävande.
     

2. Vi borde investerat mer – eller mindre

Eftersom vi under hösten 2015 hade så begränsade programmeringsresurser valde vi ändå, trots att vi anade att det skulle kräva en massa tid, att skapa en databas för manuell inmatning.

Vi byggde aldrig någon koppling mot andra databaser som Bolagsverket, utan skrev manuellt in information om olika bolag, personer och investerare.

Redan här borde vi egentligen ha satt stopp.

Såhär i backspegeln är det väldigt uppenbart att det tog alldeles för lång tid att sitta och fylla i alla fält om vem som investerat i vilket bolag, lägga till beskrivningar av företagen och så vidare.

Den här bilden på mig beskriver med önskvärd tydlighet hur segt det känns att mata in tusentals datapunkter manuellt i olika formulär.

Vi byggde visserligen även in en funktion som gjorde det möjligt för företag att mata in information om sig själva. Men långt ifrån alla bolag (i synnerhet inte de stora företagen) orkar lägga tid på att göra det.

Men nu satt vi där, och matade in fält efter fält med data. Det var rätt trist.

Dessutom stal databasen tid från kärnverksamheten. Medarbetarna ägnade dagar åt att skriva in information i databasen istället för att vara ute och träffa källor och avslöja nyheter.

Trots att det kändes fel så fortsatte vi ändå ett bra tag in på 2016. Totalt skulle jag säga att vi investerade cirka 300.000 kronor i databasen.

Vi borde antingen ha investerat mycket mer, eller mycket mindre. För ett projekt av det här slaget krävs åtminstone att två personer jobbar heltid med det – det funkar inte att göra det med vänsterhanden som vi gjorde.

3. Vi borde gett upp tidigare

Det hela blev till sist en jobbig och rätt dyr affär, innan vi insåg att det tog för mycket tid och att vi behövde prioritera annat än Trackern.

Sakta föll den i glömska, och vi slutade utveckla den.

För ett par månader sedan satte vi ner foten: Nu lägger vi ner. Det borde vi ha gjort långt tidigare.

Det sköna i sammanhanget är att vi kunde skrota databasen eftersom det finns så mycket annat på Breakit som går bra.

Vi ser att läsare och annonsörer tycker att våra artiklar är kanon. Omsättningen växer snabbt, och vi är bäst på innehåll om det nya näringslivet i Sverige. Då är det vad vi ska fokusera på, inte på att mata in siffror i en databas dagarna i ända.

Jag arbetar fortfarande med att utveckla Breakits digitala produkt, tillsammans med våra programmerare. Men eftersom vi har små resurser fokuserar vi i nuläget på vår kärna:

  • Hur kan vi göra användarupplevelsen bättre på sajten?

  • Hur kan vi skapa större värden för annonsörer?

  • Hur kan vi spara tid för reportrarna?

4. Insett vilken typ av ledare jag är

Vi har hittat en process som är säker, effektiv och där vi har koll på hur tidskrävande en uppdatering är på ett ungefär innan vi börjar jobba med den.

Framför allt har jag lärt mig något om hur jag är som ledare.

Jag är noggrann, eftertänksam och jobbar hårt – men mitt naturliga sätt är inte att fatta snabba beslut. Jag drar gärna ut på det, för att kunna fatta ett extremt informerat beslut.

Men ibland behöver man bara acceptera att man inte vet allt och gå på vad magkänslan säger: Stäng ner det.

Jag skulle gärna säga att jag aldrig mer kommer att ta mig vatten över huvudet, att jag aldrig mer kommer att ge mig in i ett tekniskt projekt som är alldeles för stort.

Men det kan jag inte lova.

Vad jag däremot har lovat mig själv är att jag, så fort jag märker att ett projekt är utom kontroll och magkänslan är att det kommer gå åt skogen – då kommer jag vara beredd att skrota det direkt.

3 råd till dig som ska leda ett mjukvaruprojekt för första gången
 

  • Skriv ner för dig själv först, i detalj, vad som ska hända när man trycker på en viss knapp och så vidare. Ta med det till mötet med kodarna. Din egen text tvingar dig att vara tydlig.

  • Börja med något enkelt. Ju fler följdfrågor programmerarna behöver ställa till dig om hur något ska fungera, desto mer komplicerat är det förmodligen. Och är det komplicerat är det kanske inget för en nybörjare.

  • Ta bort manuella moment. Om något går att automatisera så ska du automatisera det – eller inte göra det alls.

Att berätta ärligt om misstag som entreprenör är ett bra sätt att stötta och peppa andra företagare. Vill du också berätta om dina floppar? Mejla Breakits How to-reporter Sara Lindmark på sara@breakit.se

Läs fler artiklar
LÄS MER