Förra veckan ledde jag en heldag om gamification. Den första i sitt slag i Norden. Eftersom vi bara var 350 personer på plats ute på Stockholmsmässan under rubriken GamifyUs tänkte jag sammanfatta vad vi kom fram till här.
Till att börja med: vad är gamification? Mitt svar är ett smartare sätt att få folk att göra vad man vill. Det har nämligen visat sig att tvång är kontraproduktivt och att lön kostar ganska mycket.
Vi människor är den enda levande existensen på jorden som har synapserna att inse att livet är meningslöst – men som tur är har vi också förmågan att leka. Detta vill vi göra i en vacker miljö med regler vi begriper. Typ golf eller Minecraft eller schack.
En AI-bot kan läsa världens samtliga doktorsavhandlingar inom medicin på några minuter och sammanfatta dessa, men apparaten kan inte reflektera över sin egen existens så som en orolig tonåring kan.
Människans innersta drivkraft är fåfänga och det är sanslöst att se vad människor är beredda att göra för en extra medalj i ett dataspel. Gamification funkar när Pressbyrån (tillsammans med mobilspelsbolaget Flarie) ska sälja mer korv och det kommer att revolutionera HR när Sqore lär världens största arbetsgivare att ett CV troligen är det sämsta sättet att lära känna en ny människa på.
Gamification är också rätt när arbetarna i en fabrik ska lära sig koppla elen rätt och när du vill lära dig ett nytt språk. Den bästa appen för detta är gratisappen Duolingo med 120 miljoner användare över hela världen. Den bakomliggande kraften bakom gamification är förstås den digitala revolutionen. Tekniken ger oss helt nya möjligheter att leka.
Nyligen tog jag upp med min vän Dominika att livet är meningslöst. Hon skrattade och sa att varför tror du att ditt liv är skulle vara meningsfullt när det finns 7 miljarder människor som lever meningslösa liv.
Länge, under 300.000 år typ, hann vi människor inte reflektera så ofta över detta faktum eftersom vi var så upptagna med att inte dö i krig, svält och sjukdomar. Men nu sedan några år tillbaka är det ytterst få som drabbas av dessa åkommor.
Amerikanska soldater dör sällan i krig. Det är betydligt vanligare att de begår självmord. 2010 begick 22 amerikanska soldater självmord per dag.
Kan gamification verkligen vara lösning på detta? Jag tror faktiskt det. Blott en procent av alla som spelar gör detta för att de drivs av en extrem tävlingsgen och kallar sig själv för killers. 19 procent spelar för att testa och utveckla sina gränser. Och 80 procent spelar för att socialisera.
I leken, oavsett om det är i mobilen eller när vi spelar något så totalt idiotiskt som golf, kan vi glömma bort det faktum att livet är meningslöst. I leken blir vi ett med nuet.
Om människan möjligen har en uppgift här jorden så kan det vara att samla kunskap och göra den tillgänglig för framtida generationer. Gamification är den bästa oljan i den strävan.
Nästa år är vi 3500 personer ute på mässan och så blir världen lite bättre.