Min startup gick i konkurs – det här kunde jag gjort annorlunda

Breakit - Min startup gick i konkurs – det här kunde jag gjort annorlunda
Alex Jonsson, grundare av Evothings.
Sara Lindmark
Sara Lindmark
Reporter

Det är många faktorer som gjorde att vårt bolag Evothings gick i konkurs. Vi valde fel affärsmodell och vårt gratiserbjudande var alldeles för generöst. Kanske kan min berättelse rädda någon annan från att göra samma misstag.

Sara Lindmark
Sara Lindmark
Reporter

Berättat av Alex Jonsson, grundare av Internet of things-startupen Evothings, för Breakits Sara Lindmark. 

“Jag har en bakgrund som doktor i medieteknik och har varit engagerad på KTH i 27 år i olika roller, från student till docent. En studieresa till Silicon Valley 2012 blev början på en ny karriär.

Jag och min forskarkollega hade stor kunskap inom mobilutveckling och vi såg att det nya ‘internet of things’, alltså uppkopplade system, började spridas till den traditionella tillverkande industrin. Tidigare har det mest pratats om tekniken på konsumentsidan, och de flesta utvecklare byggde mobiltjänster för just konsumenten.

Fabriker och industriföretag behöver kunna styra och övervaka sina processer effektivare vilket kräver appar anpassade till industrins behov. Ta exempelvis en tillverkningsmaskin – den kan ju riskera att överhettas och då är det jättebra om man kan sänka temperaturen direkt via en app.

Vi förvånades över att det inte fanns alls många verktyg och plattformar för att koppla ihop IOT-sensorer och industrisystem. Vi såg en lucka i marknaden som behövde fyllas. 2013 lanserade vi därför Evothings studio som är en molntjänst som gör det enkelt för utvecklare att skapa IOT-appar för just industrin.

Vi fick till samarbeten med tunga hårdvaruproducenter som Texas Instruments och ARM och fick totalt in en miljon dollar i investering från privata affärsänglar, ‘fools-friends-and family’ och Almi invest. Totalt laddades verktyget ned 25.000 gånger av användare i 140 länder.

Det visade sig dock att vi var väl tidigt ute. Vi hade grovt överskattat hårdvaruleverantörernas behov att vilja underhålla en utvecklarcommunity som bygger appar där telefonen pratar med olika hårdvaror.

Hösten 2016 började pengarna i kassan sina och det var uppenbart att vi behövde en hemmahamn för vår teknik, hos någon spelare som hade muskler att driva det vidare. Affärsmodellen fungerade inte, vi försökte skruva om den men bedömde att vi inte skulle hinna rulla ut ett nytt erbjudande i tid. Investerarna förlorade tron på produkten och i mars i år uppmanade styrelsen ledningen att ansöka om konkurs.

Det här är mina lärdomar och ‘don’t do:s’ från resan.

1. Öppen eller stängd källkod

Vi valde att arbeta med öppen källkod, open source, från början vilket jag fortfarande är glad för men det har både för- och nackdelar. Vi fick användare i mer än hundra olika länder, programmen kunde fritt laddas ner och vi hade källkoden på Github, en nättjänst som är ett av naven för spridning och utveckling av öppen källkod. Det var ett bra sätt att växa organiskt, vi har till exempel aldrig köpt annonser på Google utan satsade på bra organiskt innehåll med mycket så-här-gör-du artiklar. En annan fördel är att vilken utvecklare som helst kan hjälpa till att bidra och förbättra mjukvaran på olika sätt och verktyget kan leva kvar, oavsett vad som händer med bolaget bakom.

Så öppenheten har helt klart varit en källa till glädje men det stänger ju också dörrar. Vissa industribolag blev rädda för att deras egen kod också skulle “smittas” och komma ut, som kan vara fallet med vissa öppna licenser. Det blev också svårt att sälja tekniken vidare till någon annan då allt kunde laddas ner, så det slutade med att teamet köpte tillbaka bolaget istället.

2. Vi tog betalt av fel aktör

Vi borde ha försökt ta betalt av hårdvarutillverkarna istället för utvecklarna. Marknaden för utvecklarverktyg är så mättad av stora aktörer idag, så det är svårt att få den enskilde utvecklaren att prenumerera på ett rent utvecklarverktyg om man inte erbjuder något väldigt unikt. Hårdvarutillverkarnas produkter är allt oftare bara värdefulla om det finns passande mjukvara, därför är de kanske den kundgrupp som haft störst glädje av vårt verktyg eftersom de ofta slipper ta fram sin egen uppsättning utvecklingsverktyg.

3. Affärsmodellen speglade inte hur produkten användes

Appverktyget fanns i en enklare version som var gratis att ladda ner och använda och en mer avancerad premiumversion där tanken var att utvecklaren löser en prenumeration.

Det visade sig dock att mobilutveckling är inget som tillverkande företag sysslar med varje dag, och att det rimmade illa för oss att ha en affärsmodell där kunden betalar en återkommande avgift varje månad. Min lärdom är att affärsmodellen bättre måste spegla hur produkten faktiskt används. Saker jag vill göra vid enstaka tillfällen, kanske jag inte vill betala för som en “flat rate”.

I premiumversionen erbjöd vi utvecklaren att se resultatet av skriven koden växa fram i realtid, gärna på ett antal olika telefoner samtidigt. Vi hade tagit fram en demo med fem–tio telefoner på monterbord, som vi gärna visade på mässor och den drog alltid mycket folk. Däremot var det inget de hade glädje av sin vardag.

Det var gratis att utveckla med verktyget på upp till två telefoner samtidigt men skulle man ha flera uppkopplade så fick man betala. Perfekt för utvecklarna – eftersom de allt som oftast ville koppla upp en telefon åt gången hemma på kammaren”.

4. Gör marknadsundersökningar – i rätt tid

Ovan nämnda borde vi ju så klart ha vetat om. Vi frågade utvecklare som jag själv känner och gick för mycket på deras åsikter om vad som borde ingå i ett “bra verktyg”, men vår egentliga målgrupp hade inte samma behov. Visst gjorde vi några marknadsundersökningar, men det var i ett väldigt sent skede, och vi skulle ha gjort det innan vi började knattra på tangentborden.

5. Dessutom var gratiserbjudandet för generöst

Många kunder hade bara basversionen och var fullt nöjda med den. Det gick ju att köra alla exempel och mallar, utveckla, spara och få fram resultatet i realtid. Det andra som man inte kunde få var djuplodande analyser och diagnostik. Betalversionen gav dig möjlighet att gå bakom kulisserna och se vad programmet gör, men det var inte så många som var intresserade av den funktionen.

6. Blanda olika kompetenser

Vi hade behövt en bättre balans mellan teknik och marknad, nu blev det lite för mycket av det första. Vi hade väldigt lite finansiering i början och var tvungen att få fram en produkt men när vi växte borde vi fokuserat mer på marknad och sälj av produkten.

Det är också viktigt att få med sig investerare eller rådgivare som kan industribranschen och med domänkunskap inom forskning och utveckling. Det missade vi också på.

Idag

Nu har vi gjort en liten pivot efter att ha fått börja om med i princip allt. Vi äger bolaget själva, har inga investerare utan arbetar i projektform. Kanske är vi på  jakt efter nästa gap i marknaden och hjälper under tiden specifika kunder. Några superlöner kan vi inte ta ut men det går runt. Trevligt nog har många av våra gamla kundkontakter och partners valt att fortsätta relationen, fast vi är ett mindre team.

Investerarna är precis som vi själva så klart ledsna för att det blev som det blev, men vi pratar fortfarande vidare så ingen är arg på varandra. Vi hemlighöll aldrig någon information för dem, utan var transparenta hela vägen. De hade också därmed all tid i världen att planera vad de ville göra härnäst, och hur de bäst kunde hjälpa bolaget.

En konkurs behöver alltså inte betyda slutet, utan det går att hitta nya vägar. Plattformen finns fortfarande tillgänglig och vi fortsätter att utveckla den.  

Tipsa redaktionen

Att berätta ärligt om misstag som entreprenör är ett bra sätt att stötta och peppa andra företagare. Vill du också berätta om dina floppar? Mejla Breakits How to-reporter Sara Lindmark på sara@breakit.se

 

Läs fler artiklar
LÄS MER