Gjorde exit från Bonnier – nu är Herlitz redo för techvärlden

Breakit - Gjorde exit från Bonnier – nu är Herlitz redo för techvärlden
Gunilla Herlitz.
Breakit
Breakit

Den förra mediedrottningen Gunilla Herlitz, som fram tills i fjol basade för DN, DI och Expressen, vill göra comeback i näringslivet.
”Jag känner att jag har ett stort gig kvar i mig”, säger hon i en intervju med Breakit.

Breakit
Breakit

Gunilla Herlitz kommer cyklandes till vår mötesplats på Norrmalmstorg i Stockholm. Trots att klockan bara är nio på morgonen har hon varit igång i flera timmar.

”Jag och Gunilla von Platen har en tennistid med en tränare varje måndagsmorgon klockan sju”, berättar hon när hon klivit av cykeln.

Det har blivit en hel del tennisspelande för Gunilla Herlitz sedan hon efter närmare 30 år i Bonnierfamiljens tjänst lämnade vd-posten för Bonnier News, där DN, DI, Expressen och Sydsvenska Dagbladet ingår, i juni 2016. Hon är djupt solbränd efter att ha tillbringat hela den gångna sommaren i townhouset i centrala Cannes som hon köpte för fyra år sedan.

”Lägligt nog finns det en tennisklubb med sju banor bara några minuter från mitt hus.”

Efter att under hela 2000-talet ha fått allt större ansvar och arbetsuppgifter – först som chefredaktör och vd för Dagens Industri, sedan chefredaktör och vd för Dagens Nyheter och till slut vd för alla Bonniers dagstidningar – har Gunilla Herlitz njutit av det senaste årets ledighet.

”Jag fått tid för mig själv och för mina barn. Jag har kunnat umgås med min demenssjuka mamma. Det har varit väldigt härligt att få rå om sig själv och sina nära. Min frisör säger att mitt hår aldrig har växt så mycket, det är väl ett tecken på att jag mått bra av den här tiden.”

Helt sysslolös har hon dock inte varit. I samband med att hon slutade på Bonnier sa hon ja till två styrelseuppdrag: det ena i Marginalen Bank, en liten lönsam privatägd nischbank, det andra i börsnoterade Sportamore, Nordens största sportbutik på nätet.

”Det är två spännande bolag som inte har så mycket gemensamt med varandra förutom att båda är tillväxtbolag. För mig är det en helt ny värld. På alla styrelsemöten med Bonnier de sista åren har jag varit van att fråga: hur mycket har vi tappat jämfört med motsvarande period förra året och vad ska vi göra för att stoppa flödet? Det är så himla uppfriskande att i stället diskutera hur man ska växa bäst.”

Det är tydligt att Gunilla Herlitz inte längtar tillbaka till jobbet i DN-huset.

”När jag fick mitt första jobb som reporter på Dagens Industri så tyckte jag att jag hade världens bästa jobb. Och så kände jag för varje ny uppgift. Men allt har ett slut. Jag hade gjort mitt. Man brukar ju säga när man byter jobb att man inte lämnar ett ställe, utan går till något nytt. Men så var det ju inte för mig, jag lämnade, punkt. Jag hade egentligen ingen idé vad jag ville göra i stället, jag kände mig bara klar med Bonnier.”

Trots att hon sa upp sig på eget initiativ fick hon behålla sin månadslön på 400.000 kronor i ett år. Den sista löneutbetalningen fick hon i våras.

”Det var så klart ett privilegium och innebar att jag inte behövde skynda mig. Jag har haft förmånen att verkligen kunna ta tid på mig att fundera över vad jag vill göra.”

Med tanke på att Gunilla Herlitz drog in 40 miljoner kronor i lön och bonusar bara de fyra sista åren på Bonnier, skulle man kunna tro att hon inte behövde jobba en enda dag mer i sitt liv om hon inte ville. Men så är det inte alls, försäkrar hon.

”Jag har haft en mycket hög lön, men det betyder ändå inte att jag bara kan dra mig tillbaka och inte jobba resten av livet, och det vill jag inte heller.”

När Gunilla Herlitz lämnade Bonnier sa hon i flera avgångsintervjuer att hon inte vara intresserad av ett nytt operativt chefsjobb utan såg fram en mer fri tillvaro. Men nu, ett drygt år senare, har hon kommit fram till en annan slutsats.

”Jag känner att jag har ett ordentligt jobb kvar i mig, ett stort gig till innan jag slutar. Jag känner mig faktiskt starkare än någonsin.”

Vad är det för chefsjobb du vill ha?

”Jag vet inte. Och det är inte bara som jag säger. Men jag vet att det jag är intresserad av är digitalisering, omvandling och tillväxt.”

Du måste ju ha fått en massa erbjudanden sedan du slutade?

”En massa är fel att säga, men visst har jag fått en del förfrågningar. Dock ingenting som lockat mig tillräckligt än.”

Det enda Gunilla Herlitz vet med säkerhet är att hon inte är intresserad av ett nytt operativt jobb i medieindustrin.

”Den resan har jag gjort. Jag har redan haft de roligaste jobben man kan ha inom media.”

Annars säger hon sig vara öppen för det mesta – inte minst den glödheta tech-industrin.

”Stora delar av mitt arbete de sista åren handlade om omstöpningen och digitaliseringen av mediebranschen, så där har jag en del erfarenhet. Men jag är också nyfiken på att lära mig nytt.”

”Ett karriärsråd som jag gett till alla mina barn är det att de ska söka sig till företag och branscher som växer. Där kommer det ju alltid finnas nya jobb och spännande utmaningar.”

Gunilla Herlitz har faktiskt varit med om ett dotcom-äventyr. När it-yran var som störst runt millennieskiftet lämnade hon Bonnier för nystartade E24, en då väldigt omsusad mediesatsning som skulle utmana Dagens Industri på nätet. Men Gunilla Herlitz blev bara kvar på E24 några månader.

”Det var inget för mig. Affärsidén var rätt, men tiden var inte mogen och intäkterna uteblev. Men anledningen till att jag slutade var att det inte passade mig att vara på en så liten verksamhet. Jag insåg att jag inte är någon start up-person som trivs i källaren, utan jag passar bättre i större och mer komplexa sammanhang.”

Du var ju vd för Dagens Industri när Stefan Lundell och Olle Aronsson hoppade av DI och grundade Breakit i januari 2015. Vad tänkte du då?

”Det var inte så mycket att diskutera. Stefan och Olle ville vara delägare, vilket jag förstår, men jag förstod också att Bonnier aldrig skulle gå med på det. Så det var helt naturligt det som hände. Stefan och Olle trodde på sin idé och gjorde helt rätt som startade eget.”

Hur tycker du att det går för dem?

”Jag är imponerad av att de lyckats etablera ett nytt varumärke i mediebranschen. Men det underlättas ju av att det är en helt digital aktör, som inte dras med fasta kostnader i form av tryck och distribution och annat.”

Vad kan du säga om Bonnier i dag som du var förhindrad att prata om när du var aktiv?

”Jag har alltid sagt vad jag tycker. Det har funnits synpunkter på det genom åren, men jag har ändå fått nya större uppgifter hela tiden.”

Hur ser du på Bonnierkoncernens framtid?

”Bonnierfamiljen är en engagerad medieägare som tycker att det är viktigt med kvalitetsinnehåll. Det har varit en framgångsfaktor genom alla år, men bara för att man funnits i över 200 år behöver inte det betyda att man kommer finnas i 200 år till. Utveckligen går väldigt snabbt nu och ingen vet var det slutar. Men jag hoppas verkligen att Bonnier utvecklas framgångsrikt, eftersom det är viktigare än någonsin att det finns långsiktiga medieägare som värnar om den goda journalistiken.”

Vad tror du om dagstidningarnas framtid?

”Jag tror att DN och DI kommer att klara den digitala transformationen. De är så starka varumärken och har redan kommit en bra bit i den nödvändiga omvandlingen. Men det blir svårt för alla tidningar att klara omställningen, många kommer försvinna. Jag har stor tilltro till journalistik på digitala plattformar, men resan blir smärtsam.”

Hur många år till ger du papperstidningen?

”Det är svårt att sia om för ägarna gör inte alltid det som är ekonomiskt rationellt. De flesta svenska tidningar ägs av engagerade familjer, stiftelser eller organisationer som verkligen älskar sina papperstidningar. Det jag vet är att när en aktör väljer att lägga ned så kommer det påverka alla andra, eftersom man delar på mycket av tryck- och distributionskostnaderna. Så det blir sannolikt en dominoeffekt. Men ingen vill ju vara den som tryckte på knappen. Så det kan nog dröja ett tag till.”

Du har kallats en av 2000-talets mäktigaste och mest framgångsrika mediechefer. Hur hoppas du bli ihågkommen?

”Jag har inget behov att komma med i historieböckerna, men jag gissar att min största insats var att jag gav DN den tid och det utrymme som tidningen behövde för att klara transformationen. När jag kom till DN 2009 hade tidningen gjort stora förluster under lång tid, och det var nödvändigt att ta i med krafttag för att säkra tidningens långsiktiga överlevnad. I dag är DN lönsamt och har en stabil vinstnivå kring 100 miljoner kronor. Det är jag stolt över att ha medverkat till.”

Men du har också sagt att det var det absolut tuffast du varit med om i yrkeslivet?

”Det var det absolut. Det är klart det är tufft när så många blir av med jobbet, det var inte bara jobbigt för dem som fick lämna utan även för dem som blev kvar. Det påverkade hela företaget i grunden, DN hade aldrig sagt upp personal tidigare. Så det var givetvis jobbigt på många sätt. Jag kände inte någon på DN och kom in och ställde allt på ända, men det var enda sättet att göra det på.”

Vilket ser du som ditt största misslyckande under karriären?

”Satsningen på DI TV. Att starta en linjär tv-kanal 2005 var feltänkt från början till slut, och kostade ägarna minst 60 miljoner kronor. Det var ett gigantiskt fiasko.”

I dag pumpar dagstidningarna återigen in enorma summor på tv – är tiden mogen nu eller tror du det blir ett nytt magplask?

”I dag finns det inget val. Användarna förväntar sig rörligt material, annonsörerna också. Så förutsättningarna är helt annorlunda i dag.”

Det spekulerades i att du slutade på Bonnier för att du inte fick bli koncernchef för Bonnier. Kommentar?

”Det är helt fel. Jag fick inte frågan om att bli vd och de gjorde rätt i att inte fråga mig för jag var inte ett dugg intresserad av det. Att sitta i en stab på ett huvudkontor är inte min grej.”

Hur känns det att gå från att vara en av Mediesveriges mäktigaste och vara efterfrågad dygnet runt, till att göra nästan ingenting?

”Jag har bara tyckt att det varit skönt. Det är väldigt mycket ansvar och oro som lyfts från mina axlar.”

Hur mycket av din identitet satt i den där titeln?

”Inte mycket alls. Jag fick förtroendet att vara chef för några av Sveriges största och viktigaste varumärken och jag var väldigt engagerad i bolagen. Men nu har jag lämnat det. I dag tycker jag det är väldigt skönt att inte behöva bry mig. Jag tror att det är vanligare att män identifierar sig med sina jobb. Det är därför många män sitter kvar för länge på chefspositioner, för de vet inte vilka de är utan sin jobbtitel. Vi kvinnor är bättre på att sluta i tid.”

Du är inte rädd att bli bortglömd om du väntar för länge med comebacken?

”Nej, den känslan är jag van vid. Att jobba inom media innebär att man alltid måste förnya sig och att man aldrig är bättre än sin senaste artikel eller affär.”

Text: HENRIK HULDSCHINER

Vill du ha mer av Gunilla Herlitz? Kom på Breakits konferens Fintech Stockholm den 15 november – läs mer här!

Fakta: Gunilla Herlitz

Ålder: 57 år.

Bor: Lägenhet på Östermalm i Stockholm, hus i Cannes i Frankrike.

Familj: Fyra barn i åldern 21 till 32 år.

Karriär: Första jobbet var som reporter på Svenska Dagbladet, men det var på Dagens Industri som Gunilla Herlitz gjorde reporter- och chefskarriär under 1990-talet. 2000 gjorde hon ett kort inhopp på nystartade E24. Därefter hamnade hon på Expressen som reporter och nyhetschef fram till 2002, då hon blev uppsagd i ett sparpaket. Sedan tillbaka till Dagens Industri där hon 2003 efterträdde Hasse Olsson som chefredaktör. 2009 tillträdde hon som publisher, både vd och chefredaktör, för Dagens Nyheter. 2013 blev hon chef för  det nya affärsområdet Bonnier News, och samtidigt vd för Dagens Nyheter, Dagens Industri, Sydsvenskan och Expressen. Hon lämnade posten i juni 2016.

Mediekonsumtion: Får DN och DI i brevlådan, men läser ofta tidningarna på datorn kvällen innan. Inne på sajter som Expressen, di.se, Breakit under dagen. Digital prenumeration på New York Times.

Läs fler artiklar
LÄS MER