I min förra krönika beskrev jag diskrepansen mellan vilken typ av ledare företag egentligen behöver, och vilken typ av ledare de flesta företag har i dag.
En rimlig slutsats borde vara att vi kanske helt enkelt inte ska förvänta oss för mycket av en, eller ett fåtal, starka personer i ledande position utan snarare bygga organisationer med ett mer decentraliserat ledarskap där ansvar, makt och kulturbyggande fördelas över flera led i organisationen. Behöver man en chef då?
Den tidigare McKinsey-konsulten Frederic Laloux, beskriver i sin bok Reinventing Organizations en (förvisso ganska radikal) ny typ av organisation utan titlar, jobbeskrivningar, målsättningar och knappt ens budgetar. Han tar avstamp i historien och argumenterar för att världen gått igenom flera stora drastiska effektiviseringar inom organisationsskapande, och att vi nu återigen står inför ett nytt sådant skifte.
Man kan tycka vad man vill om Lalouxs ideer men själva syftet med den här nya typen av organisationer, som består av självorganiserande team, inga chefer och full transparens, är att öka engagemanget hos medarbetarna, vilket bevisat leder till ökad lönsamhet och färre uppsägningar.
Med tanke på att många arbetsplatser kämpar med lågt medarbetarengagemang trots att vi vet att högre engagemang leder till mer produktivitet så är det ett under att inte fler bolag tagit till drastiska metoder för att ändra på detta.
I USA har en lite mer hipster-vänlig variant växt fram där självorganiserande ledarlösa team också är en nyckelkomponent. Några av de mest kända exemplen är Zappos, Medium och GitHub som alla experimenterat med med självorganiserande team, då med hjälp av Holacracy, som har blivit ett populärt system för den här sortens organisationer.
Holacracy kan enklast beskrivas som ett ramverk där människor delas in i cirklar baserat på uppgifter och roller i ett komplext system med möten och informationsflöden.
Holacracy har dissats och omhuldats om vartannat i diverse artiklar där kritikerna avfärdar det som krångligt och ogenomförbart, medan förespråkarna menar att det främjar medarbetarnas egenmakt och teamens autonomitet. En ordentlig genomgång i Harvard Business Review konstaterade att delar av ideerna kring decentraliserat ledarskap blir allt vanligare, även om alla inte går hela vägen som Zappos.
I Sverige har vi det desto mindre start-up-aktiga exemplet Björn Lunden och hans utbildningsföretag som har 85 anställda men ingen chef . Björn och hans firma i Näsviken har gått som tåget sedan de startade för 25 år sedan.
Så för er entreprenörer som sitter med ett växande företag, varför inte utnyttja detta gyllene tillfälle att överväga och läsa på om nya och modernare former av organsiationsbygge?
Jag skulle tro att det kan ge er både mer engagerade medarbetare, större attraktivitet bland talanger och bättre resultat.
Fråga bara Björn Lunden.