Matbud funkar i Kina – väldigt lite talar för att det gör det i Sverige

Breakit - Matbud funkar i Kina – väldigt lite talar för att det gör det i Sverige
Tom Xiong
Tom Xiong
Krönikör

Befolkningstäthet, låga löner och priskrig. Breakits krönikör Tom Xiong analyserar faktorerna som pekar på att matbudsbolagen kommer att få det tufft i ett land som Sverige.

Tom Xiong
Tom Xiong
Krönikör

Jag brukar säga att man kan se in i framtiden genom att studera Kina. Det gäller speciellt områden som meddelandetjänster, e-handel och fintech – men också det i Sverige just nu stekheta ämnet matleveranser.

Här är några hårda siffror som vittnar om det.

# Kinas marknad för digitala matleveranstjänster var under förra året 5 gånger (!) större än den amerikanska (52 miljarder dollar mot 10 miljarder dollar). 

# 10 procent av hela restaurangindustrin utgörs av digitala matleveranstjänster – jämfört med 2 procent i USA. 

# På bara de närmaste två åren förväntas den kinesiska marknaden fördubblas till nästan 100 miljarder dollar.

Medan den totala leverans/takeout-marknaden (inkl offline) i USA, med sina 210 miljarder dollar, är gigantisk är detta ett talande exempel på hur de nya digitala tjänsterna kring ”traditionella” varor växer så mycket snabbare på en marknad som Kina. I Kina har konsumenterna inte några gamla vanor att släppa och ett mobile-only beteende.

Här hoppar folk helt enkelt på nya digitala trender i mycket större utsträckning än oss i väst.

Genom att studera vad som har hänt i Kina kan vi därför forma teorier kring vad som kommer att hända både i Sverige, Europa och USA framöver. Och om vi ska titta på framgångsfaktorerna till varför just ”waimai”-marknaden (kinesiska termen för hemleverans av restaurangmat) är så stor i Kina kan det primärt sammanfattas i tre punkter:

# Befolkningstäthet: Kina har idag över 100 städer med mer än en miljon invånare, något som förväntas fördubblas de närmaste 10 åren. De 3 största städerna har nästan 7 gånger fler invånare än hela Sverige.  

# Låga löner: Ett matbud här i Kina kostar enligt estimat endast 10-20 procent av motsvarande personal i USA. Och då är personalen i USA säkerligen billigare än den är i Sverige.

Priskrig: Fram till 2016 subventionerades matleveranser av de stora aktörerna väldigt aggressivt, liknande vad Uber har gjort för ridesharing. När Meituan, Kinas motsvarighet till Groupon, gick in på marknaden 2015 gjorde de nästan en miljard svenska kronor i förlust, varje månad, under första halvan av året. Dyrt - men ett effektivt sätt att introducera ett nytt koncept för mainstream-användaren.

Är det värt det? Kommer det någonsin gå att nå lönsamhet? Frågorna är många, även här i Kina.

Det som talar för att det finns potential är just kombinationen av befolkningstäthet och låga löner:

# Ju större städer, desto fler restauranger finns det att välja på, vilket gör att Kinas motsvarighet till Foodora faktiskt kan fylla en större funktion.

# ”Unit economics” är mycket mer realistiska här, drivet av låga löner för leveranspersonal, hög intern konkurrens mellan restauranger (som då pressar ner marginalerna) och, så klart, befolkningstätheten som möjliggör mer effektiva leveranser.

Att beställa hem mat via en app är ett väletablerat mainstream-beteende i Kina tack vare allt detta – jag gör det personligen minst 10 gånger per vecka – det är enklare för mig som konsument utan att kosta mig nämnvärt så mycket extra. Anledningen till att det inte kostar mig nämnvärt extra, samtidigt som de digitala tjänsterna hjälper mig att navigera i ”restaurangdjungeln” är primärt drivet av väldigt unika faktorer för Kina och Asien.

Frågar du mig så är det nog snudd på omöjligt att uppnå samma effekt i mindre länder såsom Sverige.

Har du en annan åsikt eller är nyfiken på mer om denna marknad i Kina? Hör av dig!

Läs fler artiklar
LÄS MER