Det är en rätt fascinerande och inte minst modern affärsmodell för en journalist idag. Välj ett brännande hett ämne, gör en sak av att du ska ta reda på sanningen, samla in pengar. Det är exakt vad som hände.
Efter Trumps uttalande om Sverige twittrade en amerikansk alt-right-skribent att han personligen skulle betala boende och resa för den journalist som vågade åka till Sverige. Tim Pool såg sin chans. Han nappade, la ut ett Youtubeklipp om att han nu skulle ta reda på sanningen om Sverige - “stötta mig om du kan”.
På några dagar hjälpte några hundra donatorer till att få in 20.000 dollar. Idag, när uppdraget är slut, har han via en crowdfundingsajt fått in totalt 180.000 kronor för en dryg vecka i Sverige. Det är exklusive hans Patreon, där supportrar månatligen just nu donerar drygt 20.000 kronor till Pool.
Tim Pools Sverigereportage har alltså dragit in runt 200.000 kronor.
Så vad blev resultatet? Blandat.
Tim Pools journalistiska profil bygger på flödesrapporter. Han blev känd genom att maratonsända digitalt under Occupy wallstreet och från att, med ny tekonologi (Google glass-rapportering från Istanbul) bevaka händelser med tydlig händelseutveckling. Upplopp, protester eller konflikter. Ett modernt sätt att göra journalistik, där läsaren eller tittaren har stor påverkan på vad som ska hända eller bevakas. På en händelseutveckling fungerar metoden bra, men det blir svårare på tyngre, statiska ämnen. Som Sveriges integrationsproblematik.
Tim Pool åkte med en arsenal av videoteknik, men landade i ett ganska sömnigt Sverige. Han åkte till Rosengård, men allt han hittade var några isfläckar att halka på och en taxichaufför som sa att det var Malmös Harlem, men skämtade. Så han rapporterade det. Varje dag publicerades ett youtubeklipp om vad han hittade eller inte hittade. Ovanpå det, livesändningar och tweets. Han försökte involvera svenskarna, be om hjälp, få guider, inblickar och insyn. Allt enligt principen kring flödesjournalistik. Det blev inte mycket action, men sedan hände något. Med betoning på något. Han fick tag på Chang Frick, tidigare Sverigedemokrat som nu driver den SD-vänliga nyhetssajten Nyheter idag. Frick tog med Pool till Rinkeby, visade runt på Rinkeby torg. Polisen, som ska bevaka en konsert senare samma dag, är på plats. En av de känner igen Frick, pratar lite. Säger att det kan provocera grupper om man filmar dem. Pool frågar vad de menar, att de ska gå? Ja, det kan vara bra. Så de går, polisen följer med dem ut från torget. Pool filmar.
Detta blir det journalistiska klimaxet på Pools resa. Pool kallar Rinkeby för en no go-zone och förklarar hur polisen eskorterar honom ut i ett Youtubeklipp.
Så vad tillförde då Tim Pool? Inte särskilt mycket. Möjligtvis ytterligare en indikation på det som redan etablerats: I Rinkeby riskerar journalister bli attackerade genom att bara synas med en kamera. Vilket är fullkomligt oacceptabelt.
Kanske räckte det. Kanske var det allt han ville. Att åka till Sverige och göra flödesjournalistik, dagboksanteckningar genom att besöka några områden.
Men vad tillförde han? En mycket ytlig, fördomsinfriande bild av Sverige. Det komplexa fick stå åt sidan till förmån för en snabb okulär besiktning. Här fanns ingen händelseutveckling, men eftersom metoden var flödesjournalistik jagades berättelser - vilka som helst! - i det öppna. Det blev flackigt, inkomplett och många gånger fel.
Men Tim Pool reser vidare. Mot nya mål, nya uppdrag och nya crowdsourcade pengar.
Vi djupanalyserar metoden och fenomenet ii veckans avsnitt av Mediepodden, lyssna här: