Emanuel Karlsten: "Därför är läxan om Stampen giltig för alla"

Breakit - Emanuel Karlsten: "Därför är läxan om Stampen giltig för alla"

Emanuel Karlsten skriver regelbundet för Breakit.

Emanuel Karlsten

Krönikör

Vem är du och ditt innehåll när det konkurrerar med alla världens innehållsproducenter?

Hur många liv har Stampen? Uppenbarligen mer än två. Sveriges näst största uppdragsgivare för journalister reste sig på nio och är nu åter i slag. Eller?

Att analysera Stampens möjligheter till en hoppfull framtid är egentligen detsamma som att analysera alla företag som drabbats av sitt format.

Därför är läxan om Stampen giltig för alla.

Kanske är förloppet kring Stampen känt för de flesta som väljer att lyssna på Mediepodden eller läsa den här texten. Men helt kort handlar det i huvudsak om att Stampen köpte ett gäng centertidningar till ett extremt högt pris. Det gjordes med en idé om att konsolidera och uppnå synergier, men när värdet i de nya tidningarna snabbt sjönk kom skuldberget bli allt för stort.

När det ovanpå detta kom en tryckerimomsdom blev det för mycket för Stampen. De behövde snabbt bli av med hundratals miljoner kronor i skulder för undvika konkurs. En rekonstruktion begärdes, skattebetalare, banker och frilansar efterskänkte stora delar av skulderna och nya resursstarka ägare kom in. De var släktingar eller vänner till huvudägaren, familjen Hjörne, och köpte 40 procent av familjeföretaget för 81 miljoner kronor.

Stampen räddades, Hjörne fick behålla inflytande. Men över vad?

Det märkvärdiga med de nya investerarna är att de uttrycker så starkt förtroende för Stampens nuvarande ledning och operativa arbete. Ingen av dem kräver någon kursändring.

Det är både begripligt och obegripligt.

Begripligt utifrån det narrativ Stampen själva vill delger, att det är ett i grunden välmående företag som bara behöver bli med det skuldberg som knuffade ner Stampen i dödsskugans dal.

Begripligt utifrån att den nya (nåja) operativa Stampen-ledningen, med Martin Alsander i spetsen, aldrig riktigt fått en chans, utan bakbundits av en ständigt närvarande konkurshot. Nu får de för första gången chansen.

Men obegripligt utifrån att läget för ett medieföretag idag är snudd på omöjligt. Och det handlar inte bara om medieföretag, utan alla företag som byggt sin affärsmodell och identitet kring ett format, snarare än ett beteende.

Journalister och affärsutvecklare på ett mediehus idag har hundra års erfarenhet av att vara bäst i klassen på att producera journalistik för tidning, radio och tv. Detta har gjort att de inte längre ser sig som i huvudsak producenter av journalistik, utan journalister i ett format.

Bandet till tidningen är nostalgiskt starkt, romantiskt präglat och dessutom kommersiellt logiskt. Ställ allt det mot ett internet med en helt ny världsordning. Där mediehuset inte tjänar lika mycket pengar och där den journalistiska identiteten är otydlig. Vem är du och ditt innehåll när det konkurrerar med alla världens innehållsproducenter? Det här skapar ett ställningskrig.

Den gamla kulturens logiska format, mot den nya digitala världens konturlösa beteende. Det är två världar, två språk, som är nästan omöjlig att ändra med hjälp av strategi.

Det är Stampens viktigaste utmaning, men också alla traditionella företags viktigaste insikt: Jobbar man tillräckligt länge med ett format, blir formatet snart viktigare än produkten.

Se på Siba, till exempel. Som i många år försökte ställa om från att bara vara en elektronikbutik, till att också lyckas digitalt. Det har gått sådär.

Eller Ica, Coop, Hemköp. Som varit fenomenala på att bygga affär kring formatet butik, men odugliga digitalt. Så de blir omkörda av Mat.se och Mathem. Och när livsmedelsindustrin försöker komma ifatt inser de hur svårt det är att applicera digital kultur ovanpå en analog. Det går inte hur tydligt man än skissar upp strategier. För kultur trumfar alltid strategi.

De resursstarka löser det ändå. Axfood köper Mat.se. Siba köper Netonnet. Så ifall det ena inte lyckas göra omställningen, kan man lägga fokuset på det andra. Det är vad Siba nu gör, när de lägger ner Siba och brandar om sina butiker till att bli Netonnets lagershops.

Det är ett sätt att skaka om och försöka återgå till att grundidén om att vara en återförsäljare av produkter där kunderna finns. Inte vara ett format.

Det kan tyckas som en så självklar sak, men är avgörande.

Så med det sagt? Vad ska då Stampen göra? Ja, ungefär som Siba har gjort.

Jag utvecklar tanken om det i senaste avsnittet av Mediepodden, som du lyssnar på här eller där poddar finns:

 

Läs fler artiklar
LÄS MER