Den moderna, romantiska, roliga kärleken föddes enligt min mening den 20 april 1977. Då hade världens första romantiska komedi Annie Hall premiär. Filmen blev en gigantisk succé och vann fyra Oscars.
I Woody Allens tidigare filmer staplades skämten på varandra. I Annie Hall ströks många lustigheter för att ge plats åt funderingar och bilder av vad kärlek är och vad vi vill att det ska vara.
Dessa bilder av kärlek är förstås präglade av vår vardag, men de är troligen i ännu högre grad påverkade de filmer och tv-serier vi tittar på. Vi vill att kärlek ska vara som i en film. Jag kommer aldrig att glömma första gången huvudpersonerna i Annie Hall kysser varandra på en gata i New York. Det är så jag vill att en första kyss ska vara. Oväntad, mitt i steget och härlig.
En regissör och författare som förstod att utveckla att filmens bilder styr våra faktiska bilder av kärlek var Nora Ephron. I hennes bästa filmer om kärlek tittar huvudpersonerna ofta på film och pratar om kärlek.
I Sömnlös i Seattle diskuterar Meg Ryan och hennes bästis huruvida Ingrid Bergman och Humphrey Bogart fattar rätt beslut i Casablanca. I Nora Ephrons bästa film När Hally mötte Sally är det en lång och krånglig resa, men på slutet blir det ändå äkta förälskelse och vi lämnar biografen med bilden att detta kommer att funka.
Vi gör detta eftersom de två huvudpersonerna har gått igenom så mycket tillsammans.
Förr tyckte vi om att se detta på bio, men sedan femton år är den romantiska komedin stendöd på bio. På Imdb:s lista över de bästa romantiska komedierna genom tiderna är de flesta producerade runt sekelskiftet.
Självfallet har det kommit några bra romantiska komedier efter detta, men jag ser ändå ett direkt samband mellan att vi alla har trådlöst wifi och inte längre tittar (och tror) på romantiska komedier.
Spiken i kistan kom den 12 september 2012. Då lanserades Tinder. En god vän till mig, som arbetar som lektör på ett av våra stora förlag, berättade för mig att det just nu väller in manus som handlar om Tinder-relationer. Det är mycket sexmissbruk och ytterst få kyssar.
Den romantiska kärleken har det stentufft när nästa partner finns bara ett svep bort. Jag tycker att nätdejtande är fantastiskt eftersom det vidgar kärlekens upptagningsområde radikalt.
Men baksidan är att viljan att anstränga sig för att få relationen att funka tycks vara noll när utbudet på Tinder, Happn och min egen dejting-app Himynameis är ändlöst.
Jag tror faktiskt inte att det är bra att byta partner varje gång vi uppdaterar systemet i mobilen. Kalla mig gärna en romantisk dåre, men jag vill faktiskt att kärlek ska vara ungefär som i Sömnlös i Seattle.