“Det var rätt stökigt hemma, mina föräldrar tyckte aldrig att vi dög"

Breakit - “Det var rätt stökigt hemma, mina föräldrar tyckte aldrig att vi dög"

Johanna Ekström

Reporter

Finansmannen och techinvesteraren Tommy Jacobson berättar om drivkraften som ligger bakom resan från fabriksgolvet på Saab – till den absoluta finanstoppen.

För två veckor sedan blev SOS Alarm nerringt av oroliga stockholmare från hela stan som rapporterade in höga smällar.

Det hela resulterade i en artikel i Aftonbladet, som kunde lugna med att det rörde sig om fyrverkerier på en privat fest på Grand Hotel. På samma fest spelade bland annat Sex Pistols basist Glen Matlock för de 140 gästerna. Det var Tommy Jacobsons bröllop där han gifte sig med frun Frida.

“Det började med att vi skulle ha en lunch med barnen bara. Så blev det inte, det är lite typiskt mig, jag kan gå överstyr. Men det var en bra fest”, säger han.

Men så glassigt har livet inte alltid varit. Det fanns en tid då helgen betydde "kröka i två dagar" för att glömma jobbveckan som varit.

Varje söndag var ångestladdad. När Tommy Jacobson som tonåring i Linköping på 1970-talet gick genom grindarna till Saab-fabriken kändes det som att gå in i ett fängelse. Där på fabriksgolvet väntade flygplansvingar som skulle nitas med nithammare.

“Det var hemskt, jag minns fortfarande hur det var att jobba där och brukar tänka på hur priviligerad jag är nu”, säger han nu, cirka 40 år senare i ett litet kök i Kampsportstadions lokaler i Stockholm. Här, på studion som han grundat, känner han nästan alla och tillbringar minst två kvällar i veckan.

Egentligen ville Tommy Jacobson gå på gymnasiet och universitetet. Hans dröm i grundskolan hade varit att få fortsätta studera.

“Men det fick jag inte för mamma och pappa, de tyckte att jag skulle skaffa ett riktigt jobb. Och ett riktigt jobb i Linköping på den tiden det var på Saab. Så jag jobbade där två år innan jag bröt mig loss och pluggade på gymnasiet och sedan på universitet”.

“Jag är uppvuxen i ett arbetarhem, den första i min släkt som pluggat på gymnasiet, den första som har pluggat på universitetet och även den första som har lämnat Linköping tror jag”, säger han.

Alla Breakit-läsare kanske inte vet vem Tommy Jacobson är, i varje fall inte ni som varken varit i finanssvängen eller håller på Djurgården. Han driver investeringsbolaget Varenne som investerat i bland annat fastigheter, klädmärken, läkemedelsbolag och hörlurstillverkaren Zound industries. För drygt ett år sedan startade ha även techfonden Zenith. Via den har han hittills bland annat investerat i danska betalbolaget Shopbox, i videostartupen Vionlabs, marknadsföringsbolaget Leeroy samt i Urb-it. 

“När jag startade Zenith visste jag inte att det fanns så mycket kul idéer inom tech. Jag var inte alls inne i den världen”.

“Idén föddes efter att jag träffat Kristoffer Lindfeldt på Bamboora. Han undrade om jag inte var intresserad av att titta på det danska bolaget Shopbox. Då började jag läsa på om branschen så mycket jag kunde och tänkte att att här kan man nog tjäna pengar. En förutsättning för fonden var att jag fick med mig rätt personer i styrelsen. De jag frågade var på jättesnabbt. Allt gick på två veckor”.

Under Zenith driver han också en verksamhet tillsammans med skådespelaren Mikael Persbrandt där de investerar i startups inom kulturbranschen.

Karriären fick sin början på Handelsbanken i Linköping. Där fick han praktik när han hade pluggat klart.

Därifrån ledde det till Norrköping där han jobbade med att förvalta kommunens pengar. Efter ett halvår i Norrköping blev han värvad till en firma i Stockholm som hanterade likviditet på marknaden åt stora företag och kommuner. Året var 1987 och fyra år senare startade Tommy Jacobson och två andra sitt egna kapitalförvaltningsbolag, Trevise.

Fyra år senare blev de uppköpta av Unibank, men jobbade kvar. 1998 fick de banktillstånd “det enda brev jag har kvar från den tiden, Bosse Ringholm skrev under” och några år senare blev Unibank i sin tur uppköpta av Nordea.

I samma veva kraschade Tommy Jacobson och hamnade på psykmottagningen.

"Jag var inlagd på Huddinge i två veckor", säger han.

Vad var det som hände?

“Det var hela 90-talet, det var som en stor karusell, allting gick bara fortare och fortare. Jag hamnade i en typisk utbrändhet. Efter det satte jag mig och började fundera på varför det hände. Då kom jag tillbaka till min barndom, och var min drivkraft kommer ifrån”.

Tommy Jacobson kom fram till att han hade drivits av att bevisa sig, både för föräldrarna och de gamla klasskamraterna. Han var inte mobbad, men inte heller så populär i skolan, berättar han.

“Det var rätt stökigt hemma, mina föräldrar tyckte aldrig att vi dög till någonting, vi skulle inte tro att vi var något. Det har varit en stark drivkraft för mig”.

Idag lever inte föräldrarna längre.

“Alla gör så gott de kan, de gjorde sitt bästa efter sina förutsättningar. Egentligen kanske jag ska tacka dem för att de skapade den här drivkraften”, säger han.

Men den förde som sagt inte enbart med sig positiva saker. En effekt var att han varje morgon hade stigit upp och tänkt att han skulle bekämpa ett krig. Tillslut kom det ikapp.

“Det blev vändpunkten, jag såg hela pusslet. Må dåligt kan man göra, och det gör ju alla människor till och från. Men det är jobbigt att må dåligt om man inte förstår varför”, säger han.

Hur återhämtade du dig?

“Christain Clausen (dansk bankman som sedan var chef för Nordea Asset Managment under många år, reds anm) var min chef på Unibank och han var så otroligt bra. Det var den bästa chef jag haft. Han samlade alla och sa: Nu ska vi inte vi fundera på vad Tommy kan göra för banken, utan på vad banken kan göra för Tommy. Det var lite ovanligt i den där världen tyckte jag”.

När Unibank blev uppköpt av Nordea slutade Tommy Jacobson och tanken var att han skulle vara ledig ett år och ta det lugnt. Men när han och Sune Nilsson, som han grundat Trevise med, var i Sydney på OS så tog allt en annan riktning. Sune Nilsson föreslog att de skulle starta ett nytt kapitalförvaltningsbolag i mindre skala, och lägga in sina egna investeringar i det. Bolaget fick namnet Quesada, en av investeringarna de gjorde var Unibet som de sålde för 120 miljoner kronor 2006.

“Quesada blev grunden till investeringsverksamheten som jag har idag. Jag kan ingenting om betting, men jag har alltid varit otroligt imponerad av Anders Ström och det visade sig vara en bra investering”, säger Tommy Jacobson.

Tommy Jacobson har tre olika delar i livet, som går in i varandra. Det är familjen - som är stor med tre egna barn, två barnbarn, två bonusbarn och en hund som “är som ett barnbarn”, investeringsverksamheterna och den tredje Kampsportstadion och stiftelsen Goodsport. Den grundade han och Patrik Asplund, som skrivit boken “Med hatet som drivkraft” om sin tid som nazist, han slutat jobba för Djurgården.

Tommy Jacobson var ordförande för den anrika föreningen i tre år mellan 2010 och 2013, efter att ha varit ett fan sedan 80-talet. Ett obetalt uppdrag, men energislukande och “nästan på heltid”. Det fick dock ett abrupt slut när han bestämde sig för att lämna på en vecka. Skälet var att dåvarande tränaren i fotbollslaget, Magnus Persson, upplevde att han var hotad av lagets supportrar, och valde att sluta.

“Jag kände stor lojalitet med honom, och hade bestämt att om Magnus väljer att gå så följer jag med. Jag tycker egentligen inte att det var så mycket drama, jag kanske borde ha lämnat redan något år tidigare. Jag var egentligen kvar för länge. Mitt intresse låg mer på Djurgårdsandan, som var ett integrationsprojekt. Jag tyckte att det var viktigare än matchen på söndag”, säger han.

Sedan dess har han inte varit på en enda match. Däremot startade han och Patrik Asplund projektet Goodsport, som också jobbar med idrott och integration.

Idag finns de på 12 platser i landet, samtliga är områden som polisen har listat som extra utsatta. Syftet är att skapa integration genom idrott och varje helg mellan 21 och midnatt spelar 3.000 ungdomar fotboll, för att ha något vettigt att göra. I integrationsfrågan har Tommy Jacobson stuckit ut hakan genom att bland annat skriva debattartiklar om att kändisar tar för glättigt på problemen.

“Vi lever nära det här och ser problemen med integrationen tydligt. Patrik jobbar med det här dygnet runt. Jag blir provocerad när det sitter komiker och kändisar och tar så lätt på det. Jag tror att det var Schyffert som sa att det kostar en pizza och en fanta att ta emot dem. Men de som kommer hit ska bo någonstans, de ska ha ett jobb och de ska in i samhället. Vi som jobbar med det vet att det inte är enkelt, men det går. Goodsport är fantastisk bra och kul”, säger han.

Varje fredag sätter sig Tommy Jacobson med sin assistent, som han anställde förra hösten, för att gå igenom hur veckan ser ut. Även familjen planeras in. Sedan sätter han upp schemat på väggen och följer det, så att han inte får för sig att “börja spela golf eller jaga”.

Utbrändheten runt millenieskiftet har gjort att han blivit bättre på att planera och lyssna på kroppen.

“Jag hade en period i vintras när jag kände i slutet av veckan att det började ringa i öronen, då gjorde jag ingenting på hela helgen utan låg bara och tittade på tv”.

Familj, jobb och det mer ideella flyter ihop. Han har slutat dela upp livet i olika delar.

“Jag kommer fortfarande ihåg hur det var när jag jobbade på Saab, hur fast man kände sig när man åkte in genom de där grindarna. Nu delar jag inte upp livet på det sättet. Jag ser livet som en enhet, att åka in till kontoret en söndag är bara kul, ofta får man de bästa jobbidéerna på fritiden”, säger han.

Zenith har inneburit att han numera sitter i betydligt fler pitchmöten. Han har lärt sig att det finns många klyschor i startupvärlden. Han tackar nej till bolag mycket på magkänsla (men skulle aldrig säga ja enbart på grund av den). Han skulle heller aldrig investera i någon som har med hur bolagets exit ska se ut i affärsplanen.

“Det är den största varningsklockan för mig. Börjar man bygga något för att sälja blir det helt fel. Jag är ingen techspecialist, men jag kan bedöma människor. Idéer finns det många, men en affärsplan är inte värd någonting om det inte är rätt personer bakom. Det finns inte en affärsplan som blir som man planerat, när den spricker gäller det att ha med rätt personer som kan hantera det”.

Nyligen föreläste han på Östra reals gymnasium på Östermalm, han brukar föreläsa på skolor. Alla ville till Handels och bli entreprenörer, berättar han.

“De frågade hur man ska få kontakter, och det första jag sa var att de skulle gå ur Muf. Jag har inget emot Muf i sig, men där träffar de bara personer som är som de själva”.

“För mig är det så oerhört berikande att ha tillgång till olika världar. Ska du bli entreprenör kan du inte bara var på Östermalm, dina kunder, leverantörer och arbetskamrater i framtiden kommer komma från ett brett spektrum. Om jag ska ge ett råd till någon så är det att röra sig mellan olika världar. Världen är inte Stureplan, kunderna finns ofta inte där”, säger han.  

Han tror att många unga som vill bli entreprenörer kanske inte riktigt förstår vad det innebär.

“Som entreprenör måste man fatta att lönen kanske inte kommer varje månad. Man ser bara den promillen som har lyckats så bra, men för 99,9 procent är det ett jävla slit för att få ihop till hyran och maten. Det tror jag blir ett obehagligt uppvaknande för många unga som tror att vara entreprenör innebär att vara Daniel Ek och åka runt och prata i FN”.

Nuförtiden känner arbetargrabben från Linköping inte längre att han behöver bevisa någonting för någon. Det har han lagt bakom sig sedan länge.

“Om jag vore negativt lagd skulle jag tänka att nu kan det bara bli sämre, för jag tycker att allt är perfekt. Livet kan inte kan inte vara bättre. Jag vill inte ha ut något mer av livet nu”, säger han.

Läs fler artiklar
LÄS MER