"Jag bor helst kvar i Sverige och startar nya företag här. Blir miljardärsskatt en realitet så måste jag tyvärr flytta härifrån." Så sa Martin Lorentzon till Dagens Industri i måndags. En vecka tidigare hade han skrivit under en DN Debatt-artikel med sju andra av Sveriges tyngsta näringslivsnamn. Sedan kom Jacob Wallenberg i Financial Times. Och sedan rullades manuset ut: EU-minister Jessica Rosencrantz på LinkedIn, europaparlamentariker Arba Kokalari på Facebook, och en rad till. Alla med exakt samma mening: "Med dessa skatter kan vi räkna med att Sveriges startups, scaleups och tillväxtbolag flyr landet. Vem ska då bygga vårt välstånd?" Jag undrar hur den meningen hade låtit med ett annat yrke i. "Jag bor helst kvar i Sverige och jobbar i vården här. Blir lönesättningen inte bättre måste jag tyvärr flytta härifrån." Undersköterskans medianlön är 32.500 kronor i månaden. Hon skulle tjäna mer i norsk vård, tiotals procent av hela hennes inkomst, så proportionellt sett har hon starkare skäl att flytta än Lorentzon. Men ändå har ingen politiker någonsin dragit tillbaka ett förslag för att undersköterskor hotat att lämna landet. För vilken annan samhällsgrupp kan egentligen hota sig till en politik som gynnar dess egna intressen? Skillnaden ligger inte i argumentets styrka. Ett tapp på bara fem procent av landets undersköterskor hade varit minst sagt förödande. Skillnaden är att han kan verkställa sitt hot ensam, medan hon hade behövt få sin yrkeskår med sig samt ha råd att flytta på 32.500 i månaden. Alla svenskar har fri rörlighet inom EU, men bara några av oss har råd att använda den som ett politiskt slagträ. DET ÄR MIG DE PRATAR OM Jag reagerar extra på den här retoriken, för det är mig de pratar om. Jag driver en venture studio, jag investerar i bolag, jag sitter i styrelser, och jag vet alltför väl vad innovation och entreprenörskap är värt. Det är bokstavligen hela min karriär, vilket för oss som jobbar med startups är i princip samma sak som hela ens liv. Men inte ens jag har mage att påstå att det är en mer bärande roll i samhället än de yrken som utförs av de människor som skulle älska att ha haft Lorentzons dilemma: två procents miljardärsskatt, eller att packa flyttlasset. För att inte nämna att den stora majoriteten av svenska startups inte är miljardärer, aldrig kommer att bli det, och inte berörs av den här skatten över huvud taget. Av alla grundare jag har talat med har inte en enda planer på att lämna landet. Ändå används vi som rekvisita i en debatt om en skatt som aldrig kommer träffa oss. ETT LÖSBART PROBLEM Miljöpartiets förslag är ingen förmögenhetsskatt, det är ett golv: betalar du redan två procent av dina tillgångar i andra personliga skatter tillkommer ingenting. Och Socialdemokraterna, det parti som skulle leda en regering om oppositionen vinner imorgon, har avvisat en förmögenhetsskatt helt. Ett problem som Lorentzon nämner är verkligt: förmögenhet är sällan ett bankkonto, utan orealiserade tillgångar i bolag. Men Sverige undantog arbetande kapital i rörelse ända fram till 2007, och Norge löser det i dag med uppskov. Ingen av de inlägg jag sett har tagit upp frågan om hur en miljardärsskatt kan utformas för att fungera för entreprenörer. Kanske vill man inte lösa ett problem man kan använda. VEM SOM SKA BESTÄMMA I slutändan borde frågan inte vara om miljardärer kommer att lämna landet om en miljardärsskatt införs. Frågan borde vara om några få ska få diktera politiken i ett land av många, för att de är rika. För vart tar denna makt slut? Vilken politik är vi villiga att genomföra, eller ge upp, om miljardärerna kräver det för att stanna i landet? Jag kräver ingenting av Lorentzon. Att flytta är lagligt och det är hans rätt, och jag tror att han menar precis vad han säger. Men han måste vara medveten om vad hans publika utspel innebär: ett ultimatum som ingen annan samhällsgrupp har makt att ställa. Så jag kräver något av oss andra: att vi slutar räkna hans flyttlass som ett argument. Att vi inte gör Lorentzons utspel till skattepolitik, när undersköterskan endast hade blivit en stängd vårdplats. MALIN FRITHIOFSSON, grundare och vd, Daya Ventures LÄS MER: Entreprenörerna packar ihop – bävar för förslag om exitskatt: ”Trött på häxjakten”
