För bara något år sedan var diskussionen om nationell AI-suveränitet svår att omsätta ipraktiken. De stängda modellerna var så pass överlägsna att det inte fanns några realistiska alternativ på hemmaplan, och att bygga samt träna en egen grundmodell kräver enorma resurser. Med lanseringen av öppna modeller som Kimi K3 har förutsättningarna förändrats. Klyftan till de stängda amerikanska systemen som ChatGPT och Claude har i princip raderats, och prestandan hos de öppna alternativen räcker mer än väl för att täcka behoven hos både svenska myndigheter och näringslivet. Det innebär att vi inte längre måste bygga grundmodeller från noll, vi kan utgå från den teknologi som redan finns. Vi behöver bara se till att infrastruktur tillgängliggörs. Samtidigt ställer svenska företag och offentlig sektor om sina kärnverksamheter i snabb takt. När AI byggs in i systemen matas de med affärshemligheter, personuppgifter ochsamhällskritisk data. Att genomföra den omställningen fast låst i utländska molntjänster innebär i längden en direkt säkerhetsrisk för Sverige. Om en leverantör ändrar sina villkor, höjer priserna eller stängs av, står svenska verksamheter strandsatta i ett digitalt beroende utan kontroll över sin egen data. Nu har vi plötsligt nått till en punkt där vi kan skapa svensk infrastruktur där kapaciteten jämfört med de stängda modellerna är relativt liten. Så har det inte varit förut. Självklart kan gapet öka igen, men någonstans har en “tillräckligt bra” nivå på öppna modeller nåtts för att vara användbar i många agentflöden. Det är heller ingen dum idé att agera för att säkra att våra system fungerar oavsett geopolitiska spänningar. Digital suveränitet kräver att vi själva äger infrastrukturen när vårt samhälle ställs om. Nu är det upp till regeringen eller det svenska näringslivet att göra det till verklighet. CHRISTIAN LAURITZEN, vd och grundare av B3 Indes.
