För två år sedan träffade jag Joel Löwenberg på ett café i Stockholm. Han bjöd på en både fascinerande och skrämmande historia om sitt liv. Efteråt skrev jag till Joel: “Du, det slog mig att det potentiellt vore kul att skriva din story. Men det bygger ju på att du vill berätta. Ser framför mig en artikel på temat: För X år sedan var spelmissbruket på väg att knäcka honom. Idag har han tagit sin e-handel från 2 till 70 miljoner kronor – och resan har bara börjat”. Joels svar dröjde. Det slutade med att vi kom överens om att det inte var läge. Inte just då. Men nu är det dags. I nästan två timmar frågar jag honom om det urspårade spelandet, skulderna, ångesten och kampen för att hitta rätt i livet. Joel har inga problem att svara på alla mina personliga frågor men i slutet av samtalet vill han lägga in en brasklapp: “Stefan, du måste fatta att som spelmissbrukare handlar allt om spelet. Under många år fanns det inget annat som var viktigt och jag har ärligt talat rätt dimmiga minnen av exakt i vilken ordning saker skedde. Det är svårt att ge en helt kronologisk berättelse”. Det förklarar varför han glasklart kan beskriva momenten när allt vände men varför tillfället inte helt stämmer in i den tidsserie som Joel beskriver. Men det spelar egentligen ingen roll för berättelsen. Klart är att allt vände på en skitig madrass i ett kollektivboende på Hisingen i västra Göteborg. Just då var Joel inte inne i någon av sina spelperioder men hans liv var ändå präglat av tidigare skulder. “Jag låg där på madrassen och bara hatade på allt. Jag var 26 år och hade inte kommit någonstans. Det enda jag hade var minus på kontot och ett värdelöst liv”, säger Joel. Hur hade han egentligen hamnat här? Joel hade alltid haft väldigt lätt för sig i skolan. Särskilt i matte och när pokerboomen svepte över Sverige drogs Joel med. “Pokern passade mig perfekt, det handlade mycket om sannolikhetslära och om att räkna. Jag gick i gymnasiet då och till en början gick det ganska bra med mitt spelande”, säger Joel. Han fick blodad tand och när han efter gymnasiet flyttade till Australien för att gå en utbildning eskalerade spelandet. Han började gå på casinot och insatserna ökade. Det slutade med en krasch. “Jag spelade bort allt och när jag skulle flyga hem fick jag be mamma om pengar för att ha råd med biljetten”. Väl hemma i Sverige började han jobba som en galning för att ha råd med sitt missbruk. På dagarna arbetade han på ett tvätteri med att sortera sjukhustvätt och på nätterna körde han ut tidningar. Alla pengar gick till att finansiera spelandet. “På ytan såg det ut som jag skötte mig hyggligt. Jag jobbade otroligt mycket, pluggade och tränade en massa. Men i slutändan handlade ju allt om spelet. Jag stängde in mig och spelade nätterna igenom framför datorn. Det var så ensamt”, säger han. Men så kom den där natten i kollektivboendet på Hisingen. Idag har Joel svårt att förklara varför han där och då tog tag i sitt liv. “Det bara övermannade mig. Alla pissiga beslut jag tagit, alla bortkastade möjligheter. Det var en sån käftsmäll. Där och då insåg jag att jag måste ta tag i mitt liv”. Han drog sig upp från madrassen, gick fram till bordet och tog fram penna och papper. Vad var det egentligen han ville med sitt liv? Joel landade till sist i en ganska konkret lista på saker han ville uppnå. På listan stod saker som “starta eget bolag och bygga någonting stort”, “bilda familj med någon jag verkligen älskar”, “leva Svensson-liv”, “investera i andra entreprenörer”, “umgås med människor som ger, inte tar energi”, “utstråla energi, inte bitterhet”. Idag, nästan 15 år efter den där natten känner Joel tacksamhet mot sig själv: “Jag är så glad att jag faktiskt tog tag i mitt liv den gången. Alla som har ett beroende har ju tänkt hundratusentals gånger att de ska sluta men det slutar ofta bara med en tanke”. Samtidigt är han tydlig med att resan från botten inte varit spikrakt uppåt. Även om Joel direkt gjorde flera konkreta förändringar i sitt liv, som att säga upp energidränerande kompisar, lämna jobbet han hatade och starta sin egen konsultverksamhet, så följde några återfall med spelkvällar. “Det riktiga avslutet på vändningen kom när jag träffade min fru för nio år sedan. Jag berättade min story för henne och hon var väldigt tydlig med att jag inte kunde spela någon mer gång om hon och jag skulle vara ett par. Efter det har jag inte spelat någonting mer”, säger Joel. [https://cdn.breakit.se/assets/media/images/39f723308539c03aac77f4638744d02f.png] Joel Löwenberg har blivit en populär profil på Linkedin där han skriver både med glimten i ögat och självutlämnande. Den här bilden använder han alltid på Linkedin-inläggen. Foto: Privat En annan viktig händelse i hans nya liv var 2015 då han först fick erbjudandet att bli vd för Gymkompaniet (vid det tillfället var han ansvarig för ett gym i Göteborg) och några månader senare kunde köpa hela bolaget. “Att kalla mig för vd är egentligen inte sant. Jag var den enda anställde och jag kunde inte ta ut någon lön. Men det här var ändå precis det jag väntat på – nu fick jag en chans att bygga upp något helt på egen hand”, säger Joel. När han tog över bolaget, som säljer gymutrustning till privatpersoner och företag, låg omsättningen på 2 miljoner kronor och de gamla ägarna hade blivit osams om vägen framåt. Joel fick köpa hela företaget för 300.000 kronor på avbetalning och började jobba för att få fart på verksamheten. “Det första jag gjorde var att åka runt till alla leverantörer och säga som det var – verksamheten går inte runt, kan ni hjälpa mig? Jag försökte vara ödmjuk och ärlig och många ville faktiskt vara schyssta”, säger Joel. Hans charmoffensiv mot leverantörerna resulterade i rejält förbättrade inköpsvillkor och samtidigt drog Joel igång säljet. “Jag toksålde till allt och alla. Var någon inne i e-handeln och reggade sitt telefonnummer ringde jag upp direkt och försökte sälja mer. Jag såg alla kontakter i e-handeln som potentiella leads att sälja på”, säger han. Hans smått maniska säljaktiviteter gav snabbt resultat och omsättningen tog fart. Andra året låg omsättningen på 7 miljoner kronor, tredje på 11 miljoner kronor och 2022 passerades 50-miljonersstrecket. Allt såg ut att gå Joels väg. Han hade flyttat ihop med sitt livs kärlek, de hade fått sitt första barn och det andra var på väg och nu skulle de flytta in i den nyinköpta villan. Joels dröm om ett äkta Svensson-liv var på väg att gå i uppfyllelse och samtidigt växte hans Gymkompaniet i rekordfart. Då kom den stora smällen. “Jag kraschade fullständigt. Precis när vi skrev på kontraktet för huset rusade räntorna, jag var tvungen att byta lager vilket rev upp en massa känslor då jag hade jobbat ihop med hyresvärden i 10 år, vi fick vår andra son och vi gick in i en lågkonjunktur. Det blev för mycket helt enkelt och jag fick en massa skumma symptom som att jag tappade synen när jag var ute på stan”, säger Joel och fortsätter: “En natt tog det bara stopp. Jag vaknade upp och trodde att jag skulle dö, andningen funkade inte ordentligt och jag rann av svett”. Men trots att han borde blivit sjukskriven på grund av alla stressymtom så drev Joel vidare sitt företag från sängen. “Det gick ju inte att stänga ner verksamheten. Jag jobbade en timme och sov en timme i skift. Gradvis blev jag bättre men det var otroligt tufft”, säger Joel. Idag, fyra år efter den mentala kollapsen, är han i princip återställd. “Jag fick antidepp de första åren och det funkade jättebra för mig. Jag vet att många säger att det finns någon sorts stigma kring det, men varje gång jag berättar om det så slutar det alltid med att alla också känner någon som gått igenom samma grej”. [https://cdn.breakit.se/assets/media/images/aa55222af583f0927ef771ee060f6e73.jpeg] Joel Löwenberg, vd och grundare Gymkompaniet. Foto: Press Och Gymkompaniet har fortsatt att växa i jämn och fin takt. Bokslutet för 2025/2026 blir klart i dagarna och blir historiskt i den bemärkelsen att omsättningen för första gången går över 100-miljonersvallen: “Vi hamnar på mellan 110 och 115 miljoner. Resultatet blir väl cirka 3 miljoner kronor. Det här är och förblir en lågmarginalbransch”, säger Joel utan att låta särskilt bekymrad: “Nej, kan jag göra en vinst på 3 miljoner och investera sådär en halv miljon i nya bolag så är jag nöjd. Jag behöver inte mer pengar”. Målsättningen han skrev ner för nästan 15 år sedan har därmed uppnåtts i alla fall på den punkten som handlar om att investera i andra entreprenörer. Hittills har Joel gjort fyra mindre investeringar i verksamheter som har mer eller mindre koppling till Gymkompaniets kärnverksamhet. “Det kommer en investering till ganska snart men jag ser det mest som att jag leker investerare än så länge. Fast det är väldigt kul”. En trång sektor för att öka omsättningen i det egna bolaget har under hela resan varit lagret. Efterfrågan från kunderna har varit större än tillgången, men långa ledtider och låga vinstmarginaler har gjort att det går trögt att bygga upp det lager som krävs. Det problemet skulle relativt enkelt kunna avhjälpas om lite mer kapital investeras i Gymkompaniet för att snabbare omsätta lagret. Men Joel verkar inte särskilt sugen på att ta in externt kapital: “Jag har visserligen haft lite diskussioner med investerare men det är nog mest ärligt talat för att jag tycker om att få känna mig lite smickrad. Mitt huvudspår är att köra vidare på egen hand”. Förutom målet att börja investera – känner du att du uppnått dina mål på listan nu? “Haha, nej absolut inte när det gäller Gymkompaniet i alla fall. Där har jag bara börjat, känns det som. Men vad gäller familj och Svensson-livet är jag hemma. Det är härligt! Jag älskar verkligen Svensson-livet, komma hem till min fru och mina barn, äta pannkakor på tisdagar och snacka med grannarna och grilla på helger. Det är fantastiskt!”.
