Allt började med en granskning. Breakit har grävt fram att exakt 11,8 miljarder kronor har investerats i svenska AI-bolag de senaste tre åren. Bakom dessa bolag står totalt 354 grundare. Endast 35 av dem är kvinnor. Andelen kvinnliga AI-grundare är alltså så låg som 9,9 procent. Bolag med enbart manliga grundare har tagit in knappt 10,5 miljarder kronor, motsvarande 88,9 procent av det totala kapitalet. Samtidigt har bolag med enbart kvinnliga grundare under samma period fått dela på ynka 62,5 miljoner kronor, motsvarande cirka 0,5 procent av det totala kapitalet. Återstående 1,25 miljarder kronor, alltså 10,6 procent, har gått till mixade grundarteam, där både män och kvinnor finns representerade. (Hela granskningen finns att läsa här) Det är tydligt att AI-undret är en boy’s club. Vad tror några av tungviktarna i branschen – de med mest makt och inflytande – att fördelningen av kapital beror på? När jag söker Sara Landfors, medgrundare och vd på Normain, Anton Osika, vd och medgrundare på Lovable, och Lukas Saari, medgrundare och vd på Tandem Health, får jag svaret att de inte har tid att prata. Inte ens ge en kommentar per mejl. > Det är tydligt att AI-undret är en boy’s club Talentiums grundare och vd Sebastian Hjärne tackar ja till en intervju, men ställer in den nästan direkt. Det skulle bli tight, tyvärr. Istället ger han en skriftlig kommentar. Bättre än inget. Sara Boras, vd på Founders House, svarar också per mejl. Av dem jag söker är Caroline Cronstedt, partner på VC-firman Inception, den enda som kan prata per telefon. (Hennes syn på kapitalfördelningen går att läsa om här). Grundare förväntas i mångt och mycket bygga extremt stora bolag extremt snabbt, jämfört med tidigare, konstaterar hon. Det är sannolikt därför ovan nämnda profiler inte prioriterar att prata med en journalist. Fokus är knivskarpt, stressen sannolikt konstant och pressen från investerarna är gissningsvis tortyrliknande. Men är det inte anmärkningsvärt att de som just nu bygger såväl det nya näringslivet som framtidens samhälle inte har fem minuter att svara på varför de tror att kapitalfördelningen ser ut som den gör? Inte kan ta några få minuter att prata om jämställdhet? > Sen säger han något som trycker på alla mina knappar Låt mig ge er en inblick i dialogen jag hade med den kanske tyngsta AI-profilen just nu. Efter ett antal försök svarar Anton Osika, medgrundare och vd på tungt backade Lovable – ett bolag som är värderat till 61 miljarder kronor, i telefon. Jag förstår snabbt att jag ringer och stör, men han hinner iallafall höra min anledning att lyfta på luren. Han “stödjer” initiativet “jättemycket”, och är intresserad av den här typen av frågor. Superentreprenören tycker dock att jag borde prata med en annan grundare som han menar är “mer påläst”, “kunnig i frågan” och “väldigt insatt i litteraturen”. Sen säger han något som trycker på alla mina knappar. “Det är min fru faktiskt”, konstaterar vd:n som är god för miljarder, och menar att hon, hans fru alltså, har "jättebra kontakt” med andra grundare inom AI, och att det “skulle skapa en mer relevant artikel”. Jag tror säkert att Anton Osika hade goda intentioner när han föreslog att jag skulle prata med hans fru, Dora Osika, grundare av Imagi Labs (ett betydligt mindre bolag än Lovable). Hon är säkert kunnig och påläst, precis som han sa. Kanske ville han dessutom vara schysst mot mig och föreslå en annan person att intervjua i och med att han själv satt tight till. Men den här gången har jag inte ringt till Dora Osika. Jag har ringt till Anton Osika. Till en av världens just nu mäktigaste och mest inflytelserika AI-entreprenörer, för att höra om hur han ser på fördelningen av riskkapital inom branschen. > Rädslan för att säga fel får inte omvandlas till en munkavle Är det jag ber om så absurt? Det är ju meningen att den nya generationens makthavare ska kämpa för ett jämställt näringsliv, muttrar jag bittert för mig själv när jag knackar ned frågorna i ett mejl till pressgänget på Loveable, dit Anton Osika till slut hänvisar mig. Det slår mig att de, alltså dagens unga grundare och nya makthavare, kanske helt enkelt är rädda för att säga fel i media (och få en arg krönika på halsen). Men de måste våga prata om ämnet, för det är bara då kan det bli skillnad på riktigt. Alla får självklart tycka vad de vill, men rädslan för att säga fel får inte omvandlas till en munkavle. Kanske är det rädslan för att säga fel och trampa i klaveret i kombination med att det inte finns mycket plats för någonting annat än just AI i AI-racet – vilket min kollega Hanna Åkesson var inne på i en krönika om work-life-balance förra veckan – som gör att grundarna inte vill prata med mig. Låt mig avsluta med en uppmuntran till alla nya makthavare som är god för många miljoner (och i flera fall miljarder): Våg visa vägen! Våga prata om det som är svårt, våga ta i ämnet jämställdhet trots att det många gånger känns som att det är laddat med sprängstoff. Just nu har ni världens bästa chans att vara otroliga förebilder – ta den. LÄS MER: Svenska AI-bolag värda 100 miljarder – men kvinnorna missar tåget LÄS MER: Tungviktarna tar bladet från munnen – därför halkar kvinnor efter AI-racet: “Kön är helt irrelevant” LÄS MER: HANNA ÅKESSON: Lösningen: Köp dig fri från allt – så kan även kvinnor lyckas i AI-racet
