Bianca Ingrosso och Lovisa Worges Ani Jewels fick i förra veckan skit för sin nya klocka. En total ripoff på Cartier, enligt belackarna. En design som ”tagit år av inspiration och drömmar att ta fram” enligt entreprenören själv. En kopia enligt Tony Frank, klockspecialist på Stockholms Auktionsverk. För mig räckte det med en sökning på Chat GPT för att få svar. “Tydligt inspirerad av Cartier Tank Louis, den mest ikoniska och rena versionen av Cartier Tank”, fick jag förklarat för mig. Inget nytt under solen alltså. Men sen följde något intressant. Chat GPT skrev också ut namn på leverantörer i Kina som erbjuder just ”Cartier Tank look-a-like”. Billigt var det också. 30 euro per klocka. Fina marginaler när Anis klocka säljs för det tiodubbla i Sverige. Ani är inte ensamma. Mockberg gick från olönsam klocktillverkare kring 10 miljoner kronor i omsättning till att explodera till över 100 miljoner med rejäla vinster efter lanseringen av deras Rolex Datejust ripoff, enligt belackarna. En klocka som nu är slutsåld på deras sajt. Intressant i sammanhanget är att samma leverantör i Kina erbjuder även denna modell. 30 euro per klocka. Waldor är ett annat svenskt varumärke som säljer klockor från Kina. De säljer också ripoffs, på bland annat Cartier Tank Française Two-Tone, enligt belackarna. Och håll i er nu, samma leverantör i Kina kan även göra dessa klockor. 30 euro per klocka. Testa själva! Du behöver endast slänga in bild på klockan så får ni upp OEM-producenter (legoproduktion) i Kina som kan göra den åt dig. Ani, Mockberg och Waldor är inte först ut med detta trolleritrick. Erling Persson var innovatören. Han grundade Ur & Penn med samma affärsmodell. En idé och verksamhet som Ayad Al Saffar sedan tog över och förfinade. Skillnaden då från nu är att klockorna inte säljs på rangliga bord på Hötorget utan på nätet, i krispiga Shopify-butiker. Ska vi hata på entreprenörerna? Nej, det tycker jag inte. H&M (som även det grundades av Erling Persson) anses ju idag vara en nationalklenod med en affärsmodell att ligga nära trend. Att ”inspireras”. De gör vad de kan för att dra in degen. Moral är en egenskap många entreprenörer anser sig inte ha råd med, märkligt nog. Så vem är den riktiga boven i dramat? Konsumenten som får en fin klocka, som ser ut som drömklockan, men till en hundradel av priset? Nej, det tycker jag inte heller. En konsument ska ha frihet att välja det den vill. Störst skugga bör falla på medierna. Framförallt branschspecifika medier. Medierna har ju som övergripande uppgift att vara kritiska. Att granska den bransch de rapporterar om. Att skydda och hålla konsumenten upplyst. ”Den tredje statsmakten” som de så fint utnämnt sig själva till. Allt för ofta övergår branschjournalistik i hejarklackjournalistik. Just i detta fall handlar det om klockor. Nästa gång om något annat. Breakit är en bov i dramat. Vi läser om pengaregn, succéer och framgångar för dessa klockentreprenörer. Men inte i en enda artikel om Waldor eller Mockberg har det ställts en kritisk fråga om att klockorna är ripoffs av kända varumärken, som belackarna påstår. Inte en enda fråga om renommésnyltning. Inte en enda fråga om immaterialrätt. Aldrig om moralisk kompass. Fram till Anis klocksläpp då. Och då var det konsumenterna som gjorde mediernas uppgift. Det var konsumenterna som uppmärksammade medierna på att produkterna företaget säljer är allt annat än år av designarbete. Detta trots att Breakit löpande rapporterat om dessa bolag och sitter med överlägset mer kunskap och insikter om berörda företag än vad vanliga konsumenter gör. Så nästa gång ni springer på en framgångsrik Hötorgshandlare på nätet så är det inte bara den du ska bli sur på. Det är medierna som helt missat i sitt uppdrag att vara kritiskt granskande till företagets produkter, moral och ”inspiration”. Det om något är mediernas uppgift. Vi får hoppas de steppar upp. TOM FLUMÉ, grundare och vd Moss & Noor LÄS MER: MATILDA ANDERSSON: Låt oss prata lite om hur journalistik fungerar LÄS MER: Anis klocka anklagas för att vara Cartier-kopia – Bianca Ingrosso: “Vi inspireras”
