Alla bolag jag möter jagar högpresterare – med rätta. De driver de tuffaste sprintarna och lyfter hela teamets kapacitet. Men när ”alltid-på” blir idealet slutar organisationen att prioritera och missar en grundförutsättning för nyskapande: tid att tänka. Utan det riskerar vi att springa snabbt i fel riktning – eller förlora nyckelpersoner. Problemet är inte individens kapacitet – utan att överprestation görs till norm. När någon alltid levererar mer än rimligt döljs brister i arbetssätt. På kort sikt fungerar det – men i längden tappar bolaget fart. Jag ser ofta samma mönster i de ledningsgrupper jag arbetar med: man pratar om att jobba smart, men när nästa investeringsrunda närmar sig eller kvartalsrapporten ska in, faller man tillbaka i gamla vanor. När vi visar en sak i skyltfönstret men har något annat i butiken tappar vi trovärdighet. Siffrorna är skrämmande tydliga. Enligt en ny rapport från Culture Amp klarar endast 2 procent av medarbetarna att hålla en hög prestation över tid. Samtidigt är psykisk ohälsa den vanligaste orsaken till sjukskrivning i Sverige. En dyr paradox: vi hyllar ett omöjligt ideal och gör samtidigt bolagen ineffektiva. Jag ser det här gång på gång. Scaleups som kört slut på sina bästa team upptäcker ofta att verkliga genombrott föds i grupper som prioriterar hårt och vågar utmana. JAG SLUTADE ÖVERPRESTERA – OCH BLEV MER EFFEKTIV Under min tid i ledande positioner på globala bolag var överprestation normen. Det var aldrig uttalat, men alltid en självklarhet – ofta ursäktat med ”det får man räkna med på vår nivå”. Så jag bestämde mig för att göra ett experiment: ett år utan överprestation. Jag prioriterade hårdare, slutade jaga bekräftelse och lade mindre energi på att verka smartast i rummet. Resultatet var slående: jag blev mer fokuserad, mer produktiv och framför allt en mer närvarande ledare. Alla vet att mer inte alltid är bättre – det svåra är att våga göra annorlunda när andra blint trampar gasen i botten. EN DIMMER, INTE EN LJUSKNAPP I min bok The Edge of Enough beskriver jag hållbar prestation som en dimmer snarare än en ljusknapp. Många högpresterare kör med fullt pådrag hela tiden – 10 av 10 i insats. Det handlar om att optimera. Behövs verkligen en tia för den här uppgiften – eller räcker en sjua? Det här är särskilt avgörande i tillväxtbolag med knappa resurser och växande krav. Låt mig vara tydlig: Det handlar inte om att prestera mindre, utan om att göra medvetna val så att vår toppfart används där den verkligen behövs. Frågan blir därför: hur leder vi högpresterare så att de blir en tillgång över tid? FEM NYCKLAR FÖR HÅLLBAR PRESTATION * Belöna hur, inte bara vad. Lyft fram vägen till resultatet – inte bara leveransen. * Sätt gränser. Som ledare bör du ibland insistera på ”good enough”. * Ge utmaningar som utvecklar, inte utmattar. Ny kunskap laddar mer än ännu ett projekt i samma hjulspår. * Lev som du lär. När du själv prioriterar hårt, även när det blåser – visar du vägen mot hållbara arbetssätt. * Ta tag i viskningar innan de blir skrik. Högpresterare ber sällan om hjälp förrän det är för sent. Var uppmärksam på tidiga signaler. Framtidens vinnare blir de bolag som leder sina toppresterare smartast. EMMA VALLIN, föreläsare, organisationskonsult och grundare av Perfectly Lagom.
