Man säger att kvinnor lider av imposter syndrome, att vi, trots all vår kompetens och alla våra meriter, lurar oss själva att vi inte hör hemma. Men i startups och tech är det sällan vi som lurar oss själva. Det är systemet som lurar oss. Och det gör det skickligt. Jag har utbildat över hundra kvinnor i att börja ängelinvestera och coachat lika många kvinnliga grundare. Många av dem kom in med en bild av att de saknade rätt erfarenhet eller självförtroende. Men gång på gång såg jag att deras självtvivel inte föddes ur brist på kapacitet utan ur upplevelsen av att vara konstant ifrågasatt. DET ÄR INTE DU, DET ÄR SYSTEMET Vi får höra det i den manligt kodade jargongen. Vi ser det när startup-pitchar hålls i bastun, isvaken eller på bergstoppar – där den som inte älskar extremsport inte är en av gänget. Eller när healthtech-investerare fnittrar åt ordet “vagina” (ja, det har hänt – och nej, det var inte 1924). Vi märker det när vi kliver in i ett rum och ingen annan ser ut som vi, pratar som vi eller bryr sig om samma saker som vi gör. Den här typen av exkludering är en av många faktorer bakom att kvinnor fortfarande får runt 2 procent av riskkapitalet i Europa. Trots att kvinnligt ledda bolag i snitt genererar mer intäkter per investerad krona (och står för 24 procent av alla exits i USA). SÅ LURAS VI ATT TRO ATT FELET ÄR VÅRT Att kalla det imposter syndrome är bekvämt för systemet. För då flyttas fokus från struktur till individ. Du misslyckas inte för att vi utestänger dig, utan för att du inte tror på dig själv. Det är samma system som från början placerar kvinnor i miljöer där de blir imposters. Man stänger dem ute från nätverk, pratar i kod de aldrig fått nyckeln till, och följer spelregler som passar en extremt smal mall av entreprenör. När vi väl märker att vi inte hör hemma får vi höra att det tydligen bara är i våra huvuden. Vi lider av imposter syndrome. Under mina år som investerare och styrelseledamot har jag sett hur det fungerar i praktiken: när kvinnor väl får samma förutsättningar, samma tillgång till nätverk och kapital, tar de plats. Inte som kopior av existerande investerare, utan med egna perspektiv som gör hela marknaden bättre. Och ja, även mer lönsam SLUTA FÖRSÖKA LAGA FEL PERSON Vi behöver sluta säga åt kvinnor att bli mer självsäkra, och istället: â—Â Öka representationen i investeringsbeslut och styrelserum. â—Â Riva barriärerna till kapital och nätverk. â—Â Omdefiniera framgång så att impact och hållbarhet räknas lika tungt som snabb avkastning. För det är inte kvinnors brist på självförtroende som kostar oss framtidens innovationer. Det är systemets brist på fantasi. BYGG OM RUMMET – INTE KVINNORNA Vi behöver sluta diagnostisera kvinnors reaktioner på exkludering som ett syndrom och börja kalla det vad det är: en helt rimlig reaktion på ett system som gång på gång säger åt oss att vi inte hör hemma. Och precis där, i det ögonblick då vi inser att det inte är vi som ska förändras för att passa in utan att det är rummet som behöver byggas om, då faller myten om imposter syndrome platt. Det är inte kvinnor som tvivlar på sig själva – det är systemet som tvivlar på kvinnor. Malin Frithiofsson är vd på Daya Ventures
