Konkurserna och likvidationerna har fallit som dominobrickor den senaste tiden och det är högsäsong för tunga utmaningar. Men vad gör man som entreprenör efter att ens bolag gått i konkurs eller, med lite tur, sålts för småpengar? Tobias Bengtsdahl, grundare av Memmo, har ju blivit konsult för startups och scaleups enligt en post på Linkedin men många andra har inte annonserat vad som kommer härnäst, så som Stephanie Darvill, grundare av Aline eller Emmeli Marmander, grundare av SheSize – två entreprenörer som också nyligen annonserade konkurser. Själv var jag i en liknande sits 2019 när bolaget jag grundat skulle sättas i konkurs. Vi hade startat Simply Events fyra år tidigare och trott att det gick att konkurrera ut existerande designverktyg för eventhemsidor, men utan framgång. Så en kylig junimorgon satt jag i Rådhuset tillsammans med en konkursförvaltare som tog mig genom processen för att likvidera bolaget, något som kändes som det största misslyckandet i mitt liv. Och min omgivning behandlade det också så. Jag fick till och med frågan på en jobbintervju kort därefter hur jag kände över att jag “misslyckats så stort på så kort tid”. > Jag frågan hur jag kände över att ha 'misslyckats så stort på så kort tid' Men den attityden ser man inte skymten av här i New York, där jag befinner mig nu. En dansk investerare jag träffade häromdagen berättade att den största skillnaden han ser mellan Norden och USA relaterar till andra människors syn på en misslyckad entreprenör. “Om du bygger en startup i Danmark som kraschar, då frågar alla om du är okej med ledsna ögon. Här [i New York] frågar de istället vad du ska starta härnäst, för alla antar att man tar lite semester och sedan sitter upp på hästen igen.” Som gammal hästtjej känner jag igen attityden. Det är inte bara en sägning, utan i ridningen är det praktiskt taget lag att man alltid sitter upp på hästen om man ramlat av, såvida man inte skadat sig rejält. Risken är annars att rädslan för att ramla av sätter sig, och att man aldrig sitter upp på en häst någonsin igen. Men vår svenska (och tydligen nordiska) kultur uppmanar inte entreprenörer att sitta upp på hästen igen, utan vill snarare grotta i misslyckandet. > Vår svenska kultur uppmanar inte entreprenörer att sitta upp på hästen igen Serieentreprenören Jens Nylander berättar om ett liknande bemötande efter konkursen av Jens of Sweden, i en intervju som Breakit nyligen publicerade under initiativet #inteensam. Läser man fler artiklar i serien inser man snabbt att fallhöjden för en entreprenör är mycket högre än den borde vara givet vad de åstadkommit fram till dess. Och precis som Jens noterar så misslyckas entreprenörer ganska sällan av anledningar som har med deras förmåga att göra. Oftast beror det på att timingen inte var rätt, att grundarteamet splittras eller att tillgängligheten av kapital minskar. Lärdomarna från det borde vara den bästa språngbrädan för att starta något nytt. Jag minns väldigt tydligt när jag själv fick ett sms från en av Breakits journalister efter att mitt bolags konkursansökan hade lämnats in. Det blev aldrig någon artikel – mina “inga kommentarer” kanske hjälpte – men vid den tiden hade jag redan hunnit gå vidare. Men inte för att starta något nytt. [https://lh6.googleusercontent.com/noRcVlMy60NwX8_bN2ECanT6pDoFR8n0FDHGA_b038-Sxy9QG6JO4-Pm5sR1hfno5ObxznD4bTrwMrvp1m8SNlX5b7ix8M78o5x3Ef6nb7XoRz4Unl6M3v3ir05cqG9kEoeNJg9iYdNVSLFoD-ROuF4] Visst kan tidigare entreprenörer ta operationella jobb, bli rådgivare och konsulter, men kanske bara för att ladda upp bankkontot och energin. Vi behöver fler entreprenörer i Sverige, och det finns antagligen ingen som är bättre på att starta bolag än någon som precis misslyckats, eftersom lärdomarna är färska och livsstilen redan finns där. I USA förstår de det, och investerare här finansierar gärna duktiga entreprenörer om och om igen. Konkurs efter konkurs. Tänk om vi i Sverige hade haft samma mentalitet. Det är högsäsong för konkurser i lågkonjunktur, men det är också högsäsong för de allra främsta entreprenörerna att starta bolag. Airbnb, Uber och Slack är bara några exempel på flera hundra framgångsrika bolag som grundades under finanskrisen 2008-2009. Så istället för att oja oss över entreprenörernas konkurser borde vi hylla det som entreprenörerna skapat och uppmuntra dem att ta med sig lärdomarna in i nästa resa så snart som möjligt. Med full förståelse för att allas bank- eller energikonton kanske behöver en liten semester, ett konsultuppdrag eller en anställning däremellan såklart.
