De senaste 18 månaderna har minst sagt varit tuffa för VC-branschen. En nästan tio år lång gyllene era verkar ha fått ett abrupt slut. En efter en har techbolagen fått sina värderingar kapade och VC-firmorna har stora besvär med att resa pengar till sina fonder. Så sent som häromveckan gick dessutom Memmo ut med att de ansökt om konkurs efter att de misslyckats med att ta in ny finansiering, precis som Vembla, Pandy, och flertalet andra hypade techbolag innan dem. Är det början på slutet för VC-branschen så som vi känner igen den, eller kommer VC-firmorna hitta ett sätt att frodas i det nya klimatet? För att kunna svara på den frågan behöver vi förstå bakgrunden, hur hamnade vi här? Mycket kan förklaras med den nollräntepolicy som gällt det senaste decenniet. Kapital har en slags naturlig dragningskraft till avkastning, så när räntorna sjunker söker sig kapitalet till mer och mer riskfyllda investeringar för att maximera sin (riskjusterade) avkastning. Resultatet av nollräntepolicyn blev att VC-firmor, vars hela strategi bygger på riskfyllda investeringar, överöstes i pengar. Men när kapital är gratis och tillgängligt i överflöd börjar konstiga saker hända. Plötsligt svämmar marknaden över med matleverans-bolag som förlorar pengar på varje leverans, men som inte bara hålls levande utan växer så det knakar tack vare riskkapital. Och självklart behöver man inte oroa sig för att affärsmodellen ska gå ihop om man vet att det runt hörnet finns ännu mer riskkapital. Värderingar blåstes upp, ibland inte så mycket tack vare bolagen i sig, utan för att tillgängligheten av kapital tillät det. Det funkar så länge det alltid finns mer kapital runt hörnet, men nu när nollräntan är ett minne blott ekar det tyvärr rätt tomt runt det där hörnet. > När kapital är gratis och tillgängligt i överflöd börjar konstiga saker hända Och bolag har fått bekänna färg. Vi har sett sparpaket på sparpaket i ett försök att få det kapital man redan tagit in att räcka längre. Vi har sett bolag stänga ned när de inte fått in nytt riskkapital. Bolagen som ändå lyckas få in finansiering gör nedrundor, välkända bolag som Stripe och Canva fick miljarder dollar kapade från sina värderingar och här på hemmaplan minskade Klarnas värdering med över 85 procent. Det handlar inte om bolag som plötsligt gick sämre än innan, det enda som egentligen ändrades var investerarnas bedömning av dem. Så vad kommer att hända nu? Hittills är det främst företagen som känt av effekterna av svängningen på marknaden, man snart kan det bli VC-firmornas tur. Det har med största sannolikhet skett en överetablering på VC-marknaden, och när värderingarna inte längre är vad de varit finns det helt enkelt inte tillräckligt många ”tillväxtraketer” för att alla dessa fonder ska kunna få till den avkastning de lovat sina investerare. De mer etablerade firmorna som har bra relationer med sina investerare och fortfarande kan attrahera de bästa bolagen behöver nog inte känna någon större oro, men de nyare firmorna kan mycket väl få det tufft när det blir dags att resa nästa fond. Vi har redan börjat se signaler på detta, jag får rätt ofta höra från branschkollegor som tvingas stänga fonder på en bråkdel av den storlek som först var tilltänkt. I värsta fall tvingas vi se flera av dessa VC-firmor stänga ner helt och hållet de kommande åren. > När värderingarna inte längre är vad de varit finns det helt enkelt inte > tillräckligt många ”tillväxtraketer” En fråga som ännu är obesvarad är om den nuvarande VC-modellen över huvud taget kommer att fungera framöver. Den modell som bygger på att någon vinnare räddar upp hela portföljen. Går den matematiken fortfarande ihop utan de galna värderingarna? Det är för tidigt att måla upp domedagsprofetior, och VC-branschen kommer så klart inte att försvinna. Men kanske kommer de bolag som vill bygga något stort, men också långsiktigt, premieras över de som bara vill paketera bolaget för nästa köpare så snabbt som möjligt. Bolag som växer snabbt men genererar värde och kan gå med vinst tidigare. Den typen av bolag som gemene person på aktiemarknaden faktiskt vill äga. ANDREAS JOHANSSON, vd SSE Business Lab
