”Almedalen 2022 var på många sätt annorlunda. Efter ett par års uppehåll blev det ett avskalat men samtidigt fokuserat program där några av de stora samtalsämnena kom att kretsa kring det spända omvärldsläget, klimatomställningen och jämlikhetsfrågor. Och så hände det fruktansvärda – ett mord på öppen gata. Händelsen i Almedalen har nog påverkat oss alla. För egen del har det lett till att jag under de senaste veckorna reflekterat över vårt gemensamma ansvar för demokratin. Hotet mot den liberala demokratin är idag mer påtagligt än på länge och tar sig inte sällan uttryck i rasism och kvinnohat. Detta hämtar åtminstone delvis näring från de växande samhällsklyftorna. > ”Jag vill påminna om att kapitalet kan bidra till att utveckla och stärka > demokratin genom ett större deltagande i samhällsdebatten. Som tjej och uppvuxen i en Stockholmsförort med andra problem än privata helikopterplattor som byggts på kommunal mark, blev det för mig tidigt tydligt att vi inte har samma förutsättningar i livet. Min farfar kom som krigsbarn till Sverige under andra världskriget. Han var ett av de 70 000 finska barn som i en numera omdebatterad räddningsaktion fick ta avsked från sina föräldrar för att evakueras till ett nytt hem i ett nytt land. Min barndom blev en historielektion genom farfars krigstrauma. Jag lärde mig att vi inte kan ta demokratin för given, och att historien lär oss att ta ansvar. Historien ger oss en bättre förståelse för samhällets utveckling och det som händer i nuet. Den visar att det är vi som bestämmer, inte kosmiska krafter. Det var en av anledningarna till att jag lockades av juridiken – möjligheten att använda lagen som ett verktyg för att minska orättvisor och påverka samhället i en positiv riktning. Farfar kom från små omständigheter och satte hela sitt liv stor stolthet i sin arbetarbakgrund. Om han vetat att jag idag är riskkapitalist skulle han nog vända sig i sin grav. Men oroa dig inte, farfar. Denna krönika har ett ärende – jag vill påminna om att kapitalet kan bidra till att utveckla och stärka demokratin genom ett större deltagande i samhällsdebatten. Kapitalet har inflytande över vilka som formar vårt samhälle och bygger Sveriges framtid. Vi som investerar i entreprenörer och dess företag påverkar både direkt och indirekt framtidens utbildning, arbetsmarknad, energiförsörjning, sjukvård och infrastruktur. Det är makt. Men med makt följer också ansvar. > ”Många investerare och företagsledare resonerar idag att företagens ansvar > sträcker sig längre än att skapa värde för sina ägare.” Många investerare och företagsledare resonerar idag att företagens ansvar sträcker sig längre än att skapa värde för sina ägare, och det är inte enbart en läpparnas bekännelse. “Impact investing”, det vill säga investeringar som inte bara ger ekonomisk avkastning utan även påverkar miljön och samhället på positivt sätt, börjar bli mer eller mindre mainstream. Superbra. Men jag frågar mig ändå – som en viktig samhällskraft, borde vi inte vara mer engagerade i värnandet om demokratin? Ett exempel på hur kapitalet arbetar för en positiv samhällsutveckling, är de initiativ som tagits för att öka jämställdheten i vår egen bransch. Jämställdhet är en central del i en modern demokrati. Forskning pekar på att ökad jämställdhet påskyndar samhällets utveckling, tillväxt och välstånd. Riskkapitalbranschen är dock bland de minst jämställda av sektorer. Den bristande jämställdheten avspeglas också i investeringsbesluten, det vill säga vilka entreprenörer och företag som får forma vår framtid. I media har det de senaste åren rapporterats om skevheten i fördelning av riskkapital i samhället – endast en procent av riskkapitalet går till kvinnliga företagsgrundare. Jag var i Almedalen för att prata om just dessa frågor. Jag är övertygad om att ju fler kvinnor som jobbar inom riskkapitalvärlden, desto större möjligheter finns det att förändra situationen. Även om det finns goda intentioner från många i branschen att öka jämställdheten, så går det i snigelfart. Delvis på grund av begränsande strukturer. Delvis på grund av att exponering inte är samma sak som inflytande. > ”Samarbetet mellan staten och kapitalet är högaktuellt – vi sitter i samma > båt.” Men jag tror inte på ett gapigt tonläge, med pajkastning mot näringslivet över de bedrövliga siffrorna. Jag tror på samhällsengagemang och samarbete. Det här är ett symptom på ett systemfel och en djupgående problematik som behöver lyftas till en politisk fråga. Samarbetet mellan staten och kapitalet är högaktuellt – vi sitter i samma båt. Vi behöver gå till botten med de underliggande orsakerna som bidrar till denna ojämställdhet. Gör om, gör rätt. Tankesmedjan Ownershift, som verkar för kvinnors ökade samhällsinflytande, har i sina rapporter listat förslag på hur vi kan gå vidare – låt oss börja där. I skuggan av den hemska händelsen i Almedalen, tänker jag att debatten bland oss investerare och företagare avseende vårt ansvar för samhällsutvecklingen – oavsett om det gäller jämställdhetsfrågor, utbildningssystemet, sjukvård eller energiförsörjning – är betydligt mer angelägen. Också för att skapa en förståelse för branschen utåt, hos allmänheten. Dagens delvis anonyma förhållningssätt är också en form av maktutövning. Min farfar pratade ofta om “sisu”. Sisu betyder mer än bara “envis uthållighet”, sisu är den där kraften som gör att man aldrig ger upp. Demokrati är inte en slutdestination, det är en pågående process. Vi bär alla ansvar för att stärka hela samhället och bidra till en hållbar utveckling. Men det handlar inte om tillrättalagda LinkedIn-poster och polerade företagspolicys. Jobbet ska göras, och det är en helt annan sak – det är praktisk handling som räknas. Det gäller också mig. Och dig. Sisu.” Evelina Anttila är partner på riskkapitalbolaget Wellstreet och medgrundare till legal tech-bolaget Justic. Hon har tidigare varit chefsjurist på AI-bolaget Pelatrion och advokat på Mannheimer Swartling. Hon skriver krönikan som en personlig reflektion.
