Varför har vi så evinnerligt svårt att få till detta med offentlig IT? Jag använder nu begreppet offentlig i dess vidaste bemärkelse, men så även ordet ”IT”. För yngre läsare skall detta utläsas ”informationsteknik” och tanken i denna krönika är att det omfattar allt som har med datorer, Internet, infrastruktur och informationsutbyte att göra. Offentlig avser såväl statlig som lokal och regional verksamhet. Det verkar inte spela någon roll vilket perspektiv man väljer. Vi är usla hur vi än gör. I flödet skymtar en kommentar förbi. Patrik Fältström, säkerhetsansvarig på Netnod och internetlegendar är upprörd. Det handlar om en ny utredning, DS 2022:13. Inget du har läst i sommar? Jag skulle som sommarläsning rekommendera något av Fredrik Backman istället för dessa 488 sidor om delning av data inom offentlig sektor. Det finns dock en intressant del i utredningen som saknas och det är detta som upprör Fältström. ”The Once Only Principle” (TOOP) är ett koncept inom e-demokrati som innebär att medborgarna endast behöver skicka in en specifik uppgift en gång. Därefter skall myndigheterna samarbeta för att tillse att datan hanteras säkert och korrekt och att man inte återkommande behöver efterfråga samma uppgifter. > ”Ett visst intrång i den personliga integriteten är nödvändigt för att > upprätthålla viktiga samhällsfunktioner” Utredningen behandlar inte TOOP alls, enligt Fältström. Jag har inte heller hittat något om det, men det är som sagt 488 sidor och jag läser just nu samtidigt Mormor hälsar och säger förlåt, så jag kan ha missat något. Fältström skriver: ”Min personliga syn är tydlig: bara med TOOP, en katalog över source of truth, tydligt ägarskap av data, API:er och förbud mot hamstring kan vi ta samhället framåt.” Det går att diskutera detta. I länder som Tyskland och Österrike och Schweiz är man mindre pigg på att utöka möjligheterna för staten att samla och dela data. Samtidigt har lösningen fallit väldigt väl ut i Estland. I utredningen finns på temat ett avsnitt med rubriken ”Ett visst intrång i den personliga integriteten är nödvändigt för att upprätthålla viktiga samhällsfunktioner” som åtminstone ger mig en viss rysning över ryggen och det är inte av välbehag. Man föreslår en generell sekretessbrytande bestämmelse, men inte TOOP. Att inte alls diskutera TOOP som ett potentiellt huvudspår är emellertid en missad möjlighet. > Reaktionerna blev kärlek från andra föräldrar och en polisanmälan från > Stockholms stad. Samtidigt – på ett annat tema, men fortfarande avseende IT i det offentliga – har Ingenjörsvetenskapsakademien (IVA) publicerat en rapport om digitaliseringen av välfärden. Även här hittar man dystra slutsatser. "Hittills har staten inte utövat det ledarskap som krävs när det gäller digitaliseringen av vår välfärd. Varken demografi, ekonomi, folkhälsa eller tillgång på arbetskraft tillåter att vi driver välfärdstjänsterna på samma sätt som idag", säger Peter Larsson, IVA-ledamot och ordförande för IVA-projektet Digitalisering – möjliggörare i framtidens välfärd. Sedan har vi debaclet med Öppna Skolplattformen. Om någon till äventyrs missat denna fadäs tröttnade några IT-kunniga föräldrar, bland annat utvecklaren Christian Landgren, på den usla Skolplattformen och byggde ett eget lager ovanpå med väsentligt förbättrad användbarhet. Reaktionerna blev kärlek från andra föräldrar och en polisanmälan från Stockholms stad. Det går att anföra att dessa exempel är så olika och berör så skilda delar av förvaltningen att det är meningslöst att samla dem i samma ärende. Det anser inte jag. De är alla exempel på hur svårt vi har att få till detta med IT i det offentliga. Problemen är inte nya. Redan 1996 klagade IT-debattören och entreprenören Christer Sturmark över regeringens saktfärdighet på IT-området. Det ledde till att han blev inbjuden till IT-kommissionen under ledning av Ines Uusmann. IT-kommissionen arbetar i tre år och det måste ges viss beundran för att man får fram hem-PC-reformen som ledde till att många svenskar kan få en dator i hemmet. Sedan somnar IT-kommissionen in och ersätts av en mycket kompetent IT-minister i Ulrica Messing och med en strategigrupp som 2003 leds av samme Sturmark. > Det är rimligt att ge höga löner till talanger som hanterar många miljarder i > skattemedel. Liknande initiativ har följt under de senaste 20 åren. Dagens IT-profiler, såsom Sophia Bendz, är engagerade i Nationella innovationsrådet. Så långt allt bra. Men varför känner sig då Christer Sturmark nödgad att i april i år tillsammans med Öppna Skolplattformens Christian Landgren skriva en debattartikel på DN Debatt om att Sverige ligger långt efter andra länder när det gillar digitalisering? Därför att vi fortfarande har samma utmaningar 2022 som 1996. Skillnaden är att vi 1996 trots allt låg långt framme jämfört med omvärlden. Det gör vi inte längre. Kan det vara så enkelt att ingen har det som Nassim Nicholas Taleb kallar för ”skin in the game”? Det finns ingen som lider konsekvenser av en usel upphandling, en dålig policy eller ett uteblivet beslut. Lönen kommer, jobbet består. Medborgarna lider och klagar inte sällan högljutt, men verksamheten fortsätter. År ut och år in. Hundarna skäller, men karavanen går vidare, som ett gammalt arabiskt ordspråk lyder. Det kanske är en del av förklaringen, men annan del är sättet vi organiserar oss på. Vissa delar behöver helt enkelt centraliseras, även om det gör ont i hela kroppen att konstatera detta. I IVA-rapporten anser man att staten måste ta ett grepp om digitaliseringen. Frågan är om det är tillräckligt långtgående? Kanske behöver vi digitalisera hela Axel Oxienstiernas förvaltningsmodell och införa någon typ av tjänstemanna-ansvar? I samband med detta behöver även lönerna ses över så att vi kan attrahera de allra bästa till dessa för alla medborgare avgörande tillsättningar. Det är rimligt att ge höga löner till talanger som hanterar många miljarder i skattemedel. Oavsett vilken väg framåt som väljs behöver någonting göras. Det vore det synd om Christer Sturmark skall fortsatt behöva debattera den här frågan även år 2064. Han kommer då gissningsvis vara Sveriges argaste hundraåring. Mikael Pawlo Head of Growth, Bokio
