I söndags skrev Sveriges mest skvallriga chefredaktör Peter Wolodarski en krönika om Facebook och CNN-journalisten Fareed Zakaria. (Att skvallra är mänsklighetens innersta kärna enligt världens mest begåvade människa Yuval Noah Harari.) Tesen i Peters krönika var att Facebook är en perfekt maskin när fördomar skapas och sprids. Han hänvisade till “forskning” (utan att länka) som “visar att tjänsten (alltså Facebook, min anmärkning) stimulerar framväxten av homogena och polariserande åsiktskluster, där deltagarnas applåder ytterligare stärker den inre övertygelsen. Det riskerar i sin tur att bidra till spridningen av kraftigt vinklad information, som kan basera sig på rykten, ideologi och konspiratoriska föreställningar.”
Som alltid när duktiga journalister skriver är de bra på att hitta fel och usla på att hitta lösningar. Jag vill gärna bidra med det senare. Min lösning på denna globala utmaning är Tinder. Tinder är en heteroversion av gay-appen Grinder. Alexander Bard har en gång lärt mig att gay-världen och travvärlden är identiska i sin slutenhet och öppenhet. De är 100 procent begripliga för alla som deltar och helt obegripliga för alla utanför.
Det intressanta med Tinder och dess enorma succé är att få saker är så effektiva mot fördomar som att möta dem IRL. På Facebook hänger du för att träffa dina vänner, men till Tinder går du för att bli kär. Eller kåt. Eller ja, för att bli bekräftad av någon du ännu inte träffat.
Jag har varit aktiv på Tinder och Mazily och jag har mött många sjukt olika människor som jag ALDRIG hade träffat utan detjningappar. Jag har hånglat med lärare, bibliotekarier, Sverigedemokrater, advokater, läkare, naturvetare, arbetslösa och flygvärdinnor. Bland annat. Jag har mött lata människor. Dryga människor. Snygga människor. Korkade människor. Jag har mött rika och fattiga. Besökt slott och koja. Min cirkel har blivit så mycket större tack vare Tinder. Flera av dessa människor har förr eller senare landat i mitt Facebook-flöde och där driver de teser som inte alls stämmer med mina.
Tinder har alltså lett till att gay-kulturen har blivit norm även i heterovärlden. Om Peter Wolodarski lämnade sin fru skulle han inse att lösningen på världens största problem bara är en nedladdning bort. Det ska han förstås inte göra. Men lösningen på alla problem bor outside comfortzone.
PS: Spana gärna in den mig närstående detjningappen Himynameis.