”Nu är vi på väg hemåt, som var målsättningen.”
Alexander Morad sitter på en fullsatt buss. Med sig har han 55 medresenärer, personer som flytt från krigsdrabbade Ukraina.
”Den andra bussen vi skulle ha med oss fick ett tekniskt fel, men den håller på att lagas och åker så snart den är fixad”, säger han när Breakit når honom på telefon.
Alexander Morad, känd som techprofil och vd på Bright Mind Agency, sitter även i styrelsen i hjälporganisationen A Demand for Action, ADFA. Han flaggade tidigare i veckan för att de skulle åka till Ukraina med lastbilar fyllda med kläder och andra behovsvaror.¨
Flexbuss vd David Lindquist tog kontakt och erbjöd bussar för att köra flyktingar.
Under fredagsmorgonen började de resan från den polska staden Zamość, belägen bara någon timmes färd från gränsen till Ukraina, med destination Sverige.
Personerna som följer med från Sverige mötte Alexander och hans team vid vad han beskriver som ett slags flyktingområde omkring en timme från Ukrainas gräns.
Planen var att ta färjan över till Sverige, och kliva i land i Karlskorna, men Alexander berättar att Stena Line hört av sig med beskedet om att de är fullsatta och inte kan garantera platser ombord.
”Så nu ska vi köra genom Danmark och över till Malmö.”
Hur mår du?
”Jag mår bra. Det är svårt att klaga med tanke på sällskapet jag har, men det är klart att en dusch och en säng skulle vara skönt. Det har man inte fått uppleva på några dagar. Men allt det här ger också mycket kärlek. Men när man känner att man inte sovit mer än sex timmar på några dagar, men så träffar man någon som bara sovit ett par timmar på tio dagar, så känns det ju som att man har fått sova en hel del ändå.”
Flyktingområdet de besökte var inte särskilt likt vad man kanske är van att se i media från andra utsatta områden, berättar han.
”Det här är ju flyktingar som flyr med iPads, vissa har märkeskläder. Det är ett starkt land de kommer ifrån. Det var inte kaotiskt med skadade människor.”
”Men det var sorgligt, fruktansvärt sorgligt. Alla har slitits ifrån sina män eller sina pappor. Det gick inte att prata med någon utan att tårarna exploderade. Jag gick och låste in mig på toaletten och grät fler gånger”, säger Alexander Morad.