Det började som ett infall, mest skjutet från höften från min sida. Jag var på väg att förbereda manuset till veckans podcastavsnitt då vår första årsredovisning dök upp i inboxen.
Bokföringsbyrån som skickat över handlingarna ville ha ett godkännande och underskrifter från vår sida. När jag ögnade igenom årsredovisningen kunde jag konstatera att det gick bra för oss på Breakit. Betydligt bättre än jag och min medgrundare Olle Aronsson vågat hoppats på när vi drog igång verksamheten för drygt ett år sedan.
Då hade vi tagit in runt 3 miljoner kronor i riskkapital och fick tack vare det en respit på 24 månader att ta oss fram till ett positivt kassaflöde. Eller enklare uttryckt - vi hade två år på oss att få verksamheten att gå runt.
Redan i höstas, alltså drygt ett år tidigare än väntat, nådde vi målet. Känslan att se intäkterna överstiga utgifterna var svåröverträffad. Det kändes också tryggt att ha kvar nästan 2 miljoner kronor i kassan efter att vi investerat ungefär 1 miljon kronor i att bygga upp vår sajt.
Det var detta som var kärnan i resultat- och balansräkningen som jag hade framför mig på skärmen. Men i samma stund insåg jag att det även skulle gå att göra lite folkbildande journalistik av vår årsredovisning.
För i resultaträkningen framgick ju faktiskt också att vi gjorde en förlust efter skatt på 1,2 miljoner kronor och att omsättningen slutade på 1,8 miljoner kronor.
”Ett katastrofresultat”, utbrast jag högt. Resten av redaktionen drog på smilbanden.
Rubriken ”Katastrofresultat” hade på sätt och vis täckning i årsredovisningen - även om den inte var relevant för att beskriva vårt första verksamhetsår.
Men just därför tyckte jag att det skulle vara intressant att ta upp innehållet i vår årsredovisning i vår podcast. Jag har själv som ekonomijournalist (åtskilliga gånger, det erkännes!) valt den enkla vägen och bara lyft fram ett stort minusresultat och därmed missat själva poängen. Att bolaget investerat i att bygga upp en verksamhet för att i ett senare skede kunna göra vinst på sista raden.
Nu kunde jag använda vårt eget ”katastrofresultat” för att illustrera hur snett journalister hamnar i bland i vår bevakning av snabbväxande techbolag.
Det gick väl sådär. Podcasten släpptes tidigt på morgonen efter och redan strax före nio hade jag en reporter från mediesajten Resumé i luren. Hen lyssnade artigt på mina försök att så pedagogiskt som möjligt förklara bakgrunden till miljonförlusten. Men rubriken och vinkeln på artikeln indikerade inte direkt att jag lyckats med min intention:
”Förlust för Breakit: ´Det ser inte så bra ut´”
Någon timme senare följde den andra branschsajten, Dagens Media, upp med en artikel i samma ämne. Rubriken? ”Breakit gör storförlust: `Bättre än planerat`”.
Nu var stämningen på Breakit-redaktionen inte lika uppslupen längre. Och själv kände jag mig betydligt mindre kaxig även om jag fortsatte att hålla skenet uppe mot de andra på redaktionen. Det spelade ingen roll att jag visste att vi gjort ett grymt bra första år som nyhetssajt - de negativa rubrikerna kletade sig ändå fast.
Nästan så att de blev en sanning.
Men bara nästan. När sajten Dagens Analys lite senare samma dag tog för givet att vi var i behov av mer riskkapital för att leva vidare kändes det bara löjligt.
Bättre att vända på steken - med den här nivån på ekonomijournalistiken bland mediesajterna har Breakit en lysande möjlighet att slå sig in som ett alternativ. Ta det som ett löfte, Resumé, Dagens Media och alla ni andra.