Redan 1818 skrev författaren Mary Shelley novellen Frankenstein, om hur en mänsklig maskin, skapad av människan, inger skräck och fruktan i mänskligheten.
Denna rädsla döpte Isaac Asimov 1947 till ”The Frankenstein Complex”, en rädsla som fortsätter in i vår tid och kanske har ämnet aldrig varit mer aktuellt än idag.
Drygt 200 år senare, augusti 2021 presenterade Elon Musk sin ”Tesla Bot” som ska vara en färdig prototyp under 2022. En humanoid som ska använda samma ai-system som används i deras bilar. Roboten beräknas vara drygt 1,7 meter lång, väga 55 kg och kunna lyfta 68 kg. Ansiktet ska ha en skärm som presenterar information, och det så kallade neurala nätverket i roboten ska efterlikna funktionerna i en mänsklig hjärna. Musk sa följande ord i presentationen:
“Our cars are semi-sentient robots on wheels…it kind of makes sense to put that onto a humanoid form…to automate dangerous, repetitive, or boring tasks. You can run away from it, and most likely overpower it. Hopefully that doesn’t ever happen, but you never know.”
Slutklämmen känns ju inte direkt betryggande. För tillfället är allt detta egentligen en PR-kupp av rang. För de som är insatta i ämnet vet att Tesla aldrig kommer att kunna leverera denna typ av robot under de nästkommande åren. Men Musk, som det PR-geni han är, vet att skådespel likt detta ökar omvärldens nyfikenhet kring Tesla. Och framför allt så ökar det attraktionsvärdet kring hans bolag. Något som behövs för att kunna tävla om, och värva de skarpaste hjärnorna i världen till hans företag. De som faktiskt ska leverera Musks galna visioner. För även om just detta är ett spektakel, med mer eller mindre dolda motiv, så tvivlar jag inte en sekund på att Musk har högst verkliga ambitioner kring det här projektet i framtiden.
Fler börjar kanske också att inse att Tesla inte är, och aldrig har varit, ett bilföretag. Lika lite som SpaceX är ett raketföretag. Visserligen tillverkar de för tillfället bilar och raketer, men i förlängningen så tror jag, rent spekulativt, att det handlar om mycket större ambitioner än så.
Att Musk och Bezos håller på med rymdprojekt är inte för att de är uttråkade mångmiljardärer med för mycket fritid. Det handlar snarare om megalomani på en nivå som mänskligheten kanske aldrig tidigare har skådat. Om jag gör en kvalitativ gissning så finns det flera, rent kapitalistiska orsaker.
För det första så växer jordens befolkning som aldrig förr, och därmed efterfrågan på alla möjliga tänkbara materiella saker i takt med det. Då är såklart industrier och tillverkning vitalt för detta. Men alla de miljöproblemen som det för med sig är ett stort och väldigt verkligt hot idag, så varför inte skapa en industri med robotar som tillverkar det vi behöver, på andra planeter?
Vidare så finns det en mängd fördelar med robotar som arbetskraft, i jämförelse med att anställa människor. Speciellt inom högriskyrken och arbeten med stor fysisk påfrestning. Och när det kommer till arbete utanför jordens atmosfär så kräver dem heller ej syre eller sanitetsanordningar.
För det finns ännu en orsak, utöver miljöproblemet som gör rymden attraktiv för etablering. Inom en rimlig räckvidd från jorden, så rör sig en mängd asteroider som innehåller ovanliga metaller, mineraler och gas värda tusentals biljoner dollar i dagens penningvärde.
Så att lösa åtkomsten till detta är bokstavligt talat som att gräva guld i rymden. Slår du ihop vad Musk gör med Tesla, kombinerat med SpaceX, så är de tankebanorna kanske inte så spekulativa längre. De är snarare ganska självklara. Vi står helt enkelt inför en reell kolonisering av rymden, där robotar kommer att vara vår främsta arbetskraft.
Datavetaren och professorn Vernor Vinge som populariserade begreppet singularitet skrev 1993 följande: “Within thirty years, we will have the technological means to create superhuman intelligence. Shortly after, the human era will be ended.” Visserligen är det drygt 2 år kvar innan 2023 är slut, men att Vinges förutsägelse skulle hinna gå i uppfyllelse förefaller ändå väldigt osannolikt.
Men dystopin kring mänsklighetens undergång genom robotar har sedan 1950-talet hela tiden varit i vårt medvetande genom diverse populärkultur. Kanske är det en tidig begynnelse av slutet vi nu ser – vem vet? Men att generationer efter oss kommer att se realiseringar av fiktioner så som Transcendence, iRobot eller Ex-machina är långt ifrån en omöjlighet. Det vore i och för sig inte första gången mänsklighetens konstanta jakt efter att hela tiden vilja ha och göra mer, skulle vara på gränsen att försätta oss i en hotad och utsatt situation.
Så huruvida Elon Musks PR-stunt är ett första steg mot mänsklighetens undergång eller ej är bara något vi kan sia om. Vad vi däremot kan veta med säkerhet, är att alla dessa planer för robotiserad arbetskraft och rymdexploatering i grund och botten drivs framåt av ren och skär kapitalism.
Precis som så mycket annat gör i vår värld så är det oftast bara att följa pengarna.
Arash Gilan är VD och medgrundare av Viva Media som är en fullservicebyrå inom marknadsföring. Han driver även VD-podden och skriver böcker där den senaste heter Apparnas Planet – människans roll i en digital värld.