Sök

Krönika: Arash Gilan

Facebooks bannlysning av Trump – ett slag mot den moderna demokratin

TwitterInstagram

Arash Gilan, krönikör Breakit. Foto: Press/TT

Arash Gilan

Arash Gilan

"Yttrandefrihet är i min värld inte bara att försvara rätten att få säga vad jag vill, utan rätten att säga vad jag inte håller med om också", skriver Breakits krönikör Arash Gilan.

Efter flera månaders övervägning har nu Facebooks ”högsta domstol” – eller rättare sagt dess tillsynsråd – tagit beslutet om att USA:s ex-president fortsatt ska vara avstängd från Facebook och Instagram.

Det är förstås ett enormt bakslag för Trump, men i ett större perspektiv så tror jag att det även är ett slag mot den moderna demokratin, som för oss i fel riktning. 

Jag var redan inne på det här spåret i min krönika i somras när Twitter först började att faktagranska Trump, men Facebook valde en annan väg. Jag hoppades att Mark Zuckerbergs tonfall i frågan med yttrandefrihet som ledord skulle hålla i sig, men tydligen blev trycket för stort även för honom.

I somras handlade det om faktagranskning, men nu handlar det om att helt tysta ner och stänga av konton. Vill vi verkligen ha ett samhälle där tech-giganter avgör vilka som får och inte får yttra sig utifrån sina egna preferenser? Låt oss gå tillbaka till 1964 och ett citat från den berömde medborgaraktivisten Mario Savio som i sitt tal Operation of the Machine yttrade följande ord. 

”There's a time when the operation of the machine becomes so odious, makes you so sick at heart, that you can't take part! You can't even passively take part! And you've got to put your bodies upon the gears and upon the wheels ... upon the levers, upon all the apparatus, and you've got to make it stop! And you've got to indicate to the people who run it, to the people who own it, that unless you're free, the machine will be prevented from working at all!”

Kontexten i Marios fall var gällande alla människors lika värde och frihet. Men samma anda kan appliceras i den enorma makt vi tilldelat Silicon Valley idag. Där de likt Storebror i den klassiska dystopin ‘1984’ kan sitta och bestämma över det mesta i våra liv, och osynliggöra det som det inte behagar eller gynnar dem.

För att skriva i klartext, jag är inte på något vis en Trump-anhängare, men jag är en försvarare av din och min rätt till att tycka olika. Samt till rätten att säga det vi tycker – även om det gäller obekväma saker. Yttrandefrihet är i min värld inte bara att försvara rätten att få säga vad jag vill, utan rätten att säga vad jag inte håller med om också. Som anhängare av yttrandefrihet är det en viktig poäng.

Viktigt att komma ihåg är också att de sociala mediernas barndom var en utopisk tid där makten låg hos oss medborgare att kunna publicera vad vi ville, när vi ville det. Länge leve demokratin kände vi då.

Enligt den hypotesen växte de också exceptionellt. Vi gav dem frivilligt makten, matade dem med vårt egenproducerade content och nu är de så stora att inget egentligen kan stoppa dem längre.

För vad är egentligen en digital medborgare utan en närvaro hos Google, Twitter eller Facebooks diverse plattformar? 

Men sedan några år tillbaka har saker börjat att förändras i deras ton när det gäller omvärlden. Sett i backspegeln är det som skett sen 2008 att vi genom sociala medier har digitaliserat yttrandefriheten så till den grad att det nu är svårt att ångra sig. Facebook har nyligen fyllt tonåring, och likt sina skapares utvecklingskurva så börjar nu trotsandet, befrielsen och växtvärken. Resan mot självständighet från vad som födde det har påbörjats, och jag gillar inte vad det håller på att växa upp till.

Makten har börjat att stiga tech-giganter åt huvudet. 

Men är det inte bra då att de begränsar galningar som Trump, eller bör de inte följa sina policys kanske du tänker? Jo det hade det varit, om de var någorlunda konsekventa, men faktum är att de hittar på sina policys allt eftersom de behagar, och utifrån deras intressen.

För du ser varken Facebook, Twitter eller YouTube stänga ner Irans Ayatollah eller yttra sig om kinesisk propaganda om hur det är bra att sterilisera uighur-kvinnor. De hade många skäl till att stänga av Trump under hans tid som president, men sanningen är att då gödde han deras bankkonton och drev galna mängder trafik till deras plattformar.

Men sen, när hans kandidatur led mot sitt slut och hans relevans plötsligt sjönk, då valde man att göra det. Det säger rätt så mycket om vad som styr deras intressen egentligen, inte yttrandefrihet, utan svaret är så enkelt som kronor och ören. 

Men de är ju privata företag – de ska ju tjäna pengar, inte moralen? Jo, men problemet är att genom digitalisering av yttrandefrihet har de privatiserat och centralisera yttrandefriheten till en grad som är oacceptabelt. Vi skulle exempelvis aldrig tillåta att ICA, Coop och Willy´s gick ihop likt en kartell och satte samma priser på allting efter egna intressen. Men när det gäller yttrandefrihet online har vi accepterat det. Och en indikator på hur långt vi låtit det gå är när vi till och med tillåter att en folkvald politikers röst tystas i populismens namn. Förbud är aldrig bästa vägen för en hälsosam demokrati, i synnerhet inte när företag har makten att ålägga dem.

Personligen så tror jag att förbud som detta snarare kommer att skjuta tech-giganterna i foten. Framför allt för att det kommer att påskynda politikernas steg mot att reglera dem och eventuellt stycka upp dessa företag på grunderna av att de fått för mycket makt. 

Men förbud och tystnad kan aldrig kan va lösningar i en sund demokrati. Åsikter kan vara motbjudande ibland, men de mår alltid bäst av att bemötas och debatteras annars leder de oftast vidare till långt värre konsekvenser. Som censur. För censurering börjar oftast som något du ställer dig bakom, men slutar ännu oftare som något som plötsligt ställer sig framför dig.

Arash Gilan är VD och medgrundare av Viva Media som är en fullservicebyrå inom marknadsföring. Han driver även VD-podden och skriver böcker där den senaste heter Apparnas Planet – människans roll i en digital värld. 

Läs mer