GRANSKNING: Cashen hamnar i city – ortens entreprenörer får bara 0,81% (men vi har en plan)

Transfer GalaxyBacking mindsShift

Stefan Lundell / Towe Boström Johanna Ekström

Stefan Lundell / Towe Boström Johanna Ekström

Måste man vara Stureplans-entreprenör för att få investerarna på fall? Eller är det nätverk, utbildning och bakgrund som avgör?

Breakits granskning visar att bara ett (1) bolag från orten lyckats få kapital från Sveriges tyngsta investerare de senaste åren – samtidigt har riskkapitalisterna gått in med cash i 86 startups med adress i Stockholms innerstad.

Vi har grävt i den hemlighetsfulla världen av riskkapital där ett “intro” kan betyda allt.

Det var någon gång på våren 2016 som tvivlet på allvar började slå rot i Khalid Qassims huvud.

Fram till dess hade han och hans medgrundare Yosef Mohamed känt sig övertygade om att de skulle få in kapital till sin startup Transfer Galaxy. På något sätt skulle det lösa sig. Siffrorna talade ju för sig själva. Tillväxten de visade upp var imponerande och de var ett starkt team.

Ändå fick de noll respons från investerarna de kontaktade. En sammanställning de skulle göra lite senare gav svart på vitt – av de 104 mejl de skickat till affärsänglar och riskkapitalister hade de inte fått svar från en enda. Inte ett enda svar!

Kunde det vara hans namn och somaliska bakgrund?

Samtidigt kunde Khalid Qassim dagligen läsa på affärssajterna hur entreprenörer med på pappret klart sämre bolag fick in mängder av riskkapital. 

Det var inte bara tvivel som började gro i Khalid Qassim utan också en misstanke.

Kunde det vara hans namn och somaliska bakgrund som fick investerarna att tveka?

Khalid Qassim, grundare Transfer Galaxy. Foto: Gustaf Elfstrand

Stockholms innerstad sticker ut

Vi ska direkt erkänna – det är svårt att undersöka om en entreprenörs bakgrund har någon betydelse för om en investerare väljer att slå till. Några stora vetenskapliga arbeten har inte gjorts i ämnet, och det är svårt att hitta data att analysera. Uppgiften är snudd på omöjlig.

Men Breakit har nu gjort ett försök att bringa lite mer klarhet i frågan. 

Under en tidsperiod på sex år, från 2015 till slutet av 2020, har vi granskat samtliga investeringar som tio av Sveriges största riskkapitalbolag har gjort. Vi har bland annat tittat på var bolagen hade sin verksamhet rent fysiskt när de fick sin investering, för att få en fingervisning om i vilka miljöer som riskkapitalisterna hittar sina case.

Dessutom har vi genomfört en enkätundersökning med 90 entreprenörer som samtliga fått riskkapital under perioden (läs mer om den här) och frågat hur det gick till när de fick in kapital. 

Vår kartläggning kan nu visa att:

  • Totalt har riskkapitalbolagen investerat i 123 olika företag under de åren vi granskat. 
  • I mer än fyra fall av fem är det startup-bolag med kontor i Stockholm, Malmö och Göteborgs centrumkärnor som fått kapital. Startups i Stockholms innerstad sticker särskilt ut – 70 procent av samtliga investeringar gjordes där.
     
  • Drygt 12 procent av företagen fanns i city i någon av Sveriges medelstora städer, till exempel Norrköping, Helsingborg eller Uppsala.
     
  • Två bolag med verksamhet förlagd till landsorten lyckades locka kapital från riskkapitalisterna under mätperioden.
     
  • Endast en (1) startup som hade sitt kontor i orten (eller det som definieras som utanförskapsområden) fick kapital.

Siffrorna är både anmärkningsvärda och väntade på samma gång. 

Väntade, eftersom att många av Sveriges techbolag idag finns i storstäderna och de stora universiteten också finns där.

Dessutom tittar vi på riskkapitalbolag och inte privatpersoner som investerar kapital – det gör att den här kartläggningen inte fångar upp exempelvis mindre investeringar från så kallade affärsänglar.

Grafik: Swace

Men det är samtidigt anmärkningsvärt att så mycket kretsar kring just Stockholm city och Stureplan, trots att entreprenörer finns över hela Sverige. 

Baserat på vår kartläggning går det att slå fast att bara i 3 fall av 123 var det entreprenörer i orten eller landsorten som fick de tunga investerarnas kapital. 

Mönstret är tydligt – entreprenörerna i city är klart överrepresenterade och knappt 1 procent av kapitalet hamnar i orten.

Satsade allt på sin idé

Det var när Khalid Qassim stod i kön till sitt lokala växlingskontor hemma i Vivalla, en förort till Örebro, som han fick idén.

Kön ringlade sig långsamt framåt och när Khalid Qassim väl kommit fram så visste han att ombudet skulle ta ut en saftig avgift för att skicka över pengarna till hans släktingar i Somalia. Då slog tanken honom – varför finns det inte ett Swish för att skicka pengar utomlands?

Den frågan blev startpunkten för Transfer Galaxy. 

Bredvid i kön till växlingskontoret stod också Khalids barndomsvän Yosef Mohamed och tillsammans drog de igång verksamheten bara några veckor senare. Med sig på tåget hade de också Yosefs programmeringskunnige lillebror Ali

De satsade verkligen allt på Transfer Galaxy. Tillstånd hos Finansinspektionen, advokater och teknikutveckling brände stora pengar och trots att de behöll sina gamla jobb för att få någon form av inkomster så blev situationen till sist ohållbar.

Khalid Qassim i Vivalla centrum. Foto: Gustaf Elfstrand

Verksamheten växte så det knakade men för att kunna fortsätta gasa behövde de, precis som många andra företag med tillväxtambitioner, riskkapital.

Men ingen investerare svarade som sagt på deras mejl.

En effektiv dörröppnare

Efter att ha tagit del av samtliga svar från de 90 entreprenörer som ingått i Breakits enkät är det en sak som sticker ut – betydelsen av ett starkt nätverk.

I vår enkät svarar nästan hälften att de fick kontakt med sin investerare första gången genom att en gemensam bekant gjorde en introduktion.

Det innebär i praktiken att någon som redan har en upparbetad relation med riskkapitalisten introducerar entreprenören (ofta via ett kortfattat mejl) och därmed indirekt går i god för personen.

Ungefär var tionde entreprenör i enkäten behövde inte själv söka upp någon investerare utan blev själv uppvaktad.

Att introduktioner är viktiga är egentligen inte konstigt. Trycket på investerarna är hårt och de får varje dag hela tiden nya förfrågningar från förväntansfulla entreprenörer.

Hur ska de göra den första sållningen? I det läget är såklart en sedan tidigare upparbetad relation en effektiv dörröppnare. 

Dessa relationer skapas i många fall under studieåren.

I våra enkätsvar uppger många av de svarande att de har examen från elitskolor som Handelshögskolan i Stockholm, Kungliga Tekniska Högskolan och Chalmers i Göteborg – alla skolor där också en stor andel av riskkapitalisterna fått sin utbildning.

Men hur gör man om man inte har gått på någon av elitskolorna?

Strösslade med sina visitkort

Khalid Qassim hade inget nätverk bland investerarna runt Stureplan när han tillsammans med Yosef Mohamed gav sig ut på jakt efter kapital. 

Visst, studiekamraterna på universitetet i Örebro, där han tagit sin ekonomexamen några år tidigare, var både smarta och schyssta.

Men de hade inte fått jobb på några av de tunga riskkapitalbolagen i Stockholm. Nej, i det nätverket hade han ingenting att hämta. 

Istället var det från Linkedin, artiklar om framgångsrika entreprenörer och vid olika pitch-tävlingar i Stockholm som Transfer Galaxy-grundarna kunde hitta potentiella investerare.

Både Khalid och Yosef formligen strösslade sina visitkort till höger och vänster.

Hela tiden i hopp om att få napp från någon villig investerare. Trots den uteblivna responsen från investerarkollektivet vägrade de att ge upp – och så en dag kom vändningen.

Yosef läste en Breakit-artikel om Emad Zand som precis sålt sitt bolag och nu letade spännande bolag att investera i. Yosef kastade iväg ett mejl på vinst och förlust – och fick svar.

Strax innan hade Susanne Najafi dragit  igång ett riskkapitalbolag (tillsammans med Sara Wimmercrantz) där den uttalade ambitionen var att investera i “bortglömda” företag utanför tullarna i Stockholm.

Plötsligt föll allt på plats. Susanne Najafi ville investera och Emad Zand ville investera. Finansieringen var på plats – nu var det bara att gasa.

"Intro"-kultur som kan exkludera

Nätverk och “intron” har idag blivit något av standard i de inledande kontakterna mellan entreprenörer och riskkapitalister. Har du tillgång till rätt nätverk öppnas dörrarna och entreprenören får chansen att pitcha sin idé. 

Självklart är ett pitchmöte inte samma sak som att investeringen är hemma. Långt ifrån, i normalfallet slutar bara ungefär 1 av 50 inledda dialoger med att riskkapitalisten faktiskt går in med kapital.

Men med en bra telefonbok får i alla fall entreprenören en chans. 

Problemet är bara att den här “intro-kulturen”-riskerar att exkludera de som, av olika anledningar, inte har tillgång till ett sådant nätverk. 

Kanske krävs det en särskild utbildning och ett guldkantat nätverk för att lyckas som entreprenör?

Kanske är det ett av skälen till att riskkapitalet idag är så starkt centrerat till vissa kluster?

Men det går också att vända på det. Är det verkligen ett problem att en så förkrossande stor del av riskkapitalet hamnar hos entreprenörer med likartad bakgrund?

Kanske krävs det en särskild utbildning och ett guldkantat nätverk för att lyckas som startupentreprenör? För att komma in på skolor som Handelshögskolan och KTH krävs det att man är duktig och driven.

Är det så enkelt att riskkapitalisterna bara agerar rationellt och väljer de individer med bäst förutsättningar att lyckas?

Så kan det vara.

Men det kan också vara så att denna fördelning av kapitalet beror på att investerarna i första läget gör ett skevt urval av entreprenörer.

Det är en debatt som också har funnits när det kommer till kvinnor och riskkapital, där kvinnor och män enligt en studie och vittnesmål behandlas olika i möten med riskkapitalet.

Investerarna har också ofta gått på något av toppuniversiteten och umgås i samma kretsar som de entreprenörer som i de flesta fallen får deras pengar. 

Saknar du nätverken är det sannolikt mycket svårare.

Självklart att stanna i Vivalla

Det är måndag förmiddag och Khalid Qassim är på väg in till Transfer Galaxys kontor. De har fått flytta ut från sina gamla lokaler, som låg vid torget i Vivalla, när de blev för trånga.

Men fortfarande sitter de kvar i Örebro-förorten som pekats ut som ett av de bostadsområden med störst utmaningar i Sverige.

Polisen talar om parallella samhällsstrukturer, öppen droghandel och stora sociala problem.

För både Khalid och Yosef som är uppväxta i Vivalla var det en självklarhet att behålla verksamheten just här. 

“Vi har aktivt valt att sitta kvar i Vivalla av två skäl. Dels är det bra för vår affär då vi har en stor del av målgruppen här. Andra skälet är att vi vill vara en positiv kraft här i samhället både som arbetsgivare och förebild. En stor del av våra anställda är från Vivalla och vi sporrar gärna andra i Vivalla att bli entreprenörer”, säger Khalid Qassim.

Idag har Transfer Galaxy över 60 anställda och verksamheten har aldrig gått så bra som nu. Omsättningen 2019 blev 55 miljoner kronor och bolaget gjorde en förlust på 3 miljoner kronor. Förlusterna är enligt plan och en effekt av att man expanderat kraftigt ut i Europa.

Efter att Susanne Najafi (via riskkapitalbolaget Backing Minds) och Emad Zand första gången investerade har Transfer Galaxy fått in riskkapital i två omgångar.

Bolaget har en välfylld kassa men potentialen ute i världen är stor och Khalid Qassim stänger inte dörren för en ny investeringsrunda.

Jag får ofta mejl från unga människor från förorter som Hammarkullen, Tensta och Skäggetorp.

“Coronan har gjort att fler äldre personer använder vår tjänst och vi har haft ett väldigt starkt 2020. Det finns inga beslut fattade om att ta in kapital men visst kan det bli så om vi vill växa ännu snabbare”, säger Khalid Qassim.

Nästa gång han ger sig ut på kapitaljakt lär det inte bli något problem att få respons från potentiella investerare.

Men Khalid Qassims berättelse om svårigheterna att i början ens få kontakt med riskkapitalisterna delar han med många andra entreprenörer.

“Jag får ofta mejl från unga människor som bor i förorter som Hammarkullen, Tensta och Skäggetorp. Deras viktigaste frågor är hur man får kontakt med investerare och hur man får in riskkapital. Jag reflekterar ofta över att de har enklare att få tag på mig än investerare och tycker det säger en del om hur svårfångade många investerare är", säger han.

Breakit vill bryta trenden

Den här granskningen kommer inte kunna ge ett tydligt svar på varför fördelningen av riskkapital ser ut som den gör.

Men om det är så att skickliga entreprenörsämnen inte får kapital för att expandera sin verksamhet på grund av att de saknar exempelvis rätt nätverk så innebär det att:

  • Riskkapitalisterna missar heta investeringscase
     
  • Samhället i stort når inte sin fulla potential
     
  • Entreprenörer i förort och landsbygd kan “tvingas” lämna sina områden för att få kontakter och kapital – trots att deras bostadsområden hade gynnats av fler företag med tillväxtambitioner

Vi på Breakit vill försöka hjälpa till att bryta trenden.

Vi vill på ett konkret sätt knyta ihop kapitalet i city med entreprenörerna både i orten och landsorten.

Ambitionen är att skapa nya förebilder och kontaktytor mellan dessa båda grupper som idag möts allt för sällan.

Det är ett lite ovanligt journalistiskt drag. Men för oss på Breakit som vill fungera som en kyrka mitt i byn för den svenska startupindustrin känns det ändå naturligt. Läs mer här om hur vi tänker gå tillväga konkret – och hör gärna av dig med tankar, råd och kritik.

LÄS OCKSÅ: Vi frågade 90 entreprenörer om deras bakgrund, utbildning och nätverk – det här kom vi fram till

LÄS OCKSÅ: Hundratals mejl, nobbade möten och nätverk – så fick de (till slut) riskkapitalet att tro på dem 

Fotnot: Vi har i den här granskningen valt att likställa orten med det som polisen kallar för utanförskapsområden. Läs mer här om definitionen och vilka områden som pekas ut. 

Fakta: Så gjorde vi undersökningen

Vi har valt ut tio av Sveriges mest tongivande riskkapitalbolag som har fokus på investeringar i tillväxtbolag.

Riskkapitalbolagen som ingår i granskningen är Alfvén & Didrikson, Atomico, Creandum, Eequity, EQT Ventures, Inbox, Luminar, Northzone, Spintop och Verdane.

Mätperioden sträcker sig från 2015 fram till slutet av 2020. Under dessa sex år har vi listat alla investeringar som skett i svenska startups.

Vi har tagit reda på var bolagen hade sina kontorsadresser i det läget de fick in kapital. Bolagen har sedan delats in i sju olika kategorier: Stockholms innerstad, Göteborgs centrum, Malmö centrum, Mellanstor stad, Kranskommun Stockholm, Orten (förort), Landsort.

Läs mer