Enkla-grundaren: Inför skatteavdrag för folk som amorterar

Enkla fintech Bolån
Enkla-grundaren: Inför skatteavdrag för folk som amorterar

Alexander Widegren, grundare och vd för Enkla. Foto: Press

Breakit

I Sverige pratar vi mer om bolån än i något annat land och skuldberget växer ständigt.

Amorteringskrav, ränteavdrag, nya tekniska innovationer och andra verktyg har använts för att krympa det växande skuldberget. Inget har fungerat.

Lösningen måste komma genom reglering och beslutsfattarna måste tänka på ett nytt sätt anpassat för den digitala bolåneekonomin, skriver Enkla-grundaren Alexander Widegren i en debattartikel.

Bopriser och bolån är ett ständigt samtalsämne i Sverige. Det är tillåtet att fråga hen om hur och var de bor innan man ens vet en persons efternamn. Villa eller bostadsrätt, när de tillträdde och vad kvadratmeterpriset var i just det området när personen du saknar efternamnet på köpte.

Med andra ord, möjligheten att kunna finansiera sitt boende har varit en del av vardagen sedan den första egna hemreformen och fortsatt genom Claes Hembergs debatt om bolåneprutning sedan tidiga 2000-talet.

Nu uppgår den samlade skuldbördan för bolånarna till cirka 3.400 miljarder kronor. Sju av tio hushåll har rörlig ränta och undrar huruvida de ska binda bolånen nu eller om läget är bättre om ett år eller två år. Fintechaktörerna har innovationsfördelen men lösningen kan inte komma från det tekniska hållet.

2012 startade jag en tjänst som jämförde bolån. Min ambition var att demokratisera bolånemarknaden och ge den enskilde makten över sitt bolån. Idag är det samma bolag som får ställa ut bolån och vi har över 50 000 bolånare som har gjort en ansökan hos oss.

Redan 2012 hörde jag bolånarna uttrycka önskan att flytta sitt bolån från en bank till en annan under förutsättningen att ”om det är amorteringsfritt så låter det intressant

Redan 2012 hörde jag bolånarna uttrycka önskan att flytta sitt bolån från en bank till en annan under förutsättningen att ”om det är amorteringsfritt så låter det intressant”. 

Idag har vi en lagstadgad amorteringskultur där hushållen antingen amorterar onödigt mycket eller för lite. Amortering ska vara individuellt för varje hushåll.

I ljuset av Covid-19 och de påfrestningar som svenska hushåll står inför kan jag idag konstatera att jag inte är ensam om denna oro. Stefan Ingves tog upp liknande tankar under 2019 och beskrev det som "Bostadsmarknaden fungerar inte bra alls".

Vi glömmer snabbt

Jag har under senaste åren, med andra, oroligt sett på när hushållens skulder växt. Många unga är fortfarande beroende av sina föräldrar för att kunna köpa sitt första boende och många föräldrar väljer att belåna huset för att ha råd med handpenningen till sina barns första boende.

Unga hinner helt enkelt inte spara ihop till en handpenning och endast de familjer som har utrymme i sitt boende eller förmögenhet kan ge barnen möjligheten till en bostadskarriär. Det är odemokratiskt, tycker jag.

Amorteringskrav ryktades det om i bolånekorridorerna redan 2015 och debatten kring en amorteringskultur föddes. Känslan av en kommande rusning på bostadspriserna inför kommande krav låg i luften.

Desperationen om Fear of missing out var ett faktum. Köp nu och slipp amortera, var verkligheten hos bostadsköparna. Kammarrätten ansåg att amorteringskravet stred mot grundlagen och Finansinspektionen fick bakläxa – inte bara en gång.

Bostadspriserna mattades av lite efter amorteringskravet men började stiga igen kort därefter.

Baksmällan hägrar i horisonten i form av växande skuldberg, trots att många bolånare idag amorterar på sina bolån.

I snitt har bolånarna i Sverige lite över 50 procent belåningsgrad (snittlånet precis över 2,3 miljoner kronor). En familj med två medelinkomster ligger alltså inte i farozonen om hög skuldsättning, speciellt om de haft sin bostad i några år.

Trots detta växer skuldberget.

De som ska vara oroliga för högskuldsättning är de unga som nyligen köpt sin första bostad – särskilt om de blir arbetslösa.

De som haft sitt boende i flera decennier, oftast pensionärer, är de flesta lågt skuldsatta och riskerar att fastna i sitt eget boende eftersom de inte får skjuta upp skatten då boendet oftast är billigare och mindre om de flyttar. Möjligheten till ett eget boende gynnar tillväxtorter och rörligheten nära storstäderna.

Alla vill men det är svårt

Riksbanken och Finansinspektionen är ense om att hushållens skuldsättning ska ner men de saknar verktygen att de facto genomföra förändring utan att något annat påverkas rent makroekonomiskt. Tittar vi historiskt har teman på reformagendan duggat tätt.

Slopade ränteavdrag, reglerad eller fri hyresmarknad, bostadsköer, bostadsutveckling, amorteringskrav, utökade amorteringskrav har använts för att försöka få till en lägre skuldsättning. Inget av det nämnda har fungerat särskilt effektivt för att krympa skuldberget.

Det visar sig tydligt i att knappt 100.000 hushåll ansökte om amorteringsfrihet under coronakrisen. Trots detta växer skuldberget.

Om amortering vore sparande skulle vi väl amortera mer och därmed skulle skuldberget minska? 

Under en pågående kris rapporterar SBAB att bostadspriserna gått upp. Svenska bankerna har sund kreditgivning men samtidigt riskerar vi att bolånemarknadens tillväxt är större än amorteringstakten. Att amortera är sunt men det är inget sparande. Sparande definieras, till vardags, som att lägga undan pengar för framtida bruk.

Om amortering vore sparande skulle vi väl amortera mer och därmed skulle skuldberget minska?

Svenska hushållen har strax över 1.700 miljarder kronor på sina sparkonton, alltså skulle nästan alla bolån kunna amorteras till hälften. Men så är det inte. Ett nollräntekonto är tydligen bättre än att amortera.

Och som sagt, trots detta växer skuldberget. Det finns inga fördelar för inkomsttagare att amortera sin skuld till noll då vi har ett ränteavdrag om 30 procent. Effekten att vara skuldfri är därmed ineffektiv ekonomiskt.

Hyrestagare betalar lyxen

Det visar sig då ränteavdragen är den största enskilda post som ligger till grund för hushållens totala skattereduktioner i inkomstslaget kapital. Det är exakt därför skuldberget växer.

Många tänker inte på att de som hyr sin bostad betalar för lyxavdraget bolånarna tar

Istället för ränteavdrag tänker jag att dessa miljarder istället kan användas för att amortera på hela skuldberget.

Många tänker inte på att de som hyr sin bostad betalar för lyxavdraget bolånarna tar.

För att lösa det ständigt växande skuldberget föreslår jag två lösningar till politiker och beslutsfattare.

  • 1. Inför amorteringsavdrag
    Slopa ränteavdraget och amorteringskravet för att istället införa amorteringsavdrag. Liksom ränteavdraget skall man kunna dra av 30 procent av samtliga gjorda amorteringar till finansiella institut under deklarationsåret mot skatt (upp till 100 000 kronor).

    Dyra krediter skulle säkerligen prioriteras och amortering blir självreglerande. Med ett sådant avdrag kan bankerna återgå till rådgivning för enskilda hushåll istället för en lagstadgad schablon-lösning. Ett bolån om 5 miljoner kronor kan därmed amorteras till noll inom 25 år för ett hushåll med två inkomsttagare.
     
  • 2. Gör om reavinstskatt på primärbostaden
    För att långsiktigt öka rörligheten på bostadsmarknaden, samt främja familjer och pensionärer som köper för att leva (och är skrivna på sin bostad), bör reavinstskatten slopas på sin primärbostad om man ägt den i minst 10 år (halva reavinsten efter 5 år).

    På så sätt minskar man risken för bostadsspekulation och hjälper pensionärerna att flytta.


Med ovan förslag bör skuldberget amorteras snabbare än bolånemarknadens tillväxt. Dessutom tror jag att ovan förslag uppfyller myndigheternas mål att krympa skuldberget, demokratisera genom att ge alla hushåll mer makt (inte bara bolånarna), skapa rörlighet och sänka tröskeln in i bostadsmarknaden.

Alexander Widegren, vd Enkla Financial

Läs fler artiklar
LÄS MER