Det senare är kanske den viktigaste frågan och det kan mycket väl visa sig få långt större konsekvenser än en tweet från Trump.
Donald Trump är den första sociala-medie-presidenten, han valdes till stor del på grund av hur han jobbade med sociala medier. Sedan han valdes hösten 2016 har han använt sig av plattformarna Twitter och Facebook på ett sätt ingen hade kunnat föreställa sig.
Trump är på ett sätt både en välsignelse och en förbannelse för mediejättarna i Silicon Valley. Ingen person drar mer uppmärksamhet, delas mer eller talas mer om än USA:s president, men samma inlägg skapar även stora kontroverser och ilska.
Sen Trump valdes har han gjort över 18.000 utlåtanden som varit vilseledande eller rakt ut lögner.
Han använder kontinuerligt Twitter och Facebook till att förolämpa och nedvärdera sina motståndare och hade redan innan han blev president spridit konspirationsteorier om att Barack Obama skulle vara född i Kenya.
Twitter satte till slut ned foten
Sen Trump valdes har han gjort över 18.000 utlåtanden som varit vilseledande eller rakt ut lögner enligt en sammanställning från tidningen Washington Post.
Trots det dröjde det nästan fyra år innan Twitter satte ner foten genom att dölja, ta bort och faktagranska hans tweets (Facebook har inte tagit till samma åtgärder).
Trump svarade med att skriva under en presidentorder där målet är att sociala medier ska utkrävas utgivaransvar och kunna stämmas för sina bedömningar.
Så rullar showen igång och Twitter och Facebook har återigen valt varsin sida i frågan kring publicering. Facebooks grundare Mark Zuckerberg gick öppet ut och kritiserade Twitter med orden:
”Vi har en annan policy, än Twitter i den här frågan. Jag känner starkt att Facebook inte ska vara en skiljedomare i vad som är sant i allt som människor säger”.
Frågan är kontroversiell och många Facebook-anställda har öppet kritiserat sin arbetsgivare.
Men vem har egentligen rätt här?
Mer komplicerat än man först tror
Tittar man snabbt på frågan känns det givet att hålla med Twitter – inlägg som är rasistiska, lögnaktiga, uppmanar till våld eller vilseleda människor bör väl döljas, märkas eller tas bort helt och hållet?
Inte minst om avsändaren är världens mäktigaste människa?
Men den ståndpunkten är alldeles för snabbt antagen. Tänker vi till ordentlig blir frågan mer komplicerad. Om sociala medier ska anta rollen som faktagranskare behöver följande frågor ställas:
-
Vem bestämmer vad som är sant och inte sant?
-
Vem gav dessa personer den positionen?
-
Vilken ideologi styr deras faktagranskning?
-
Vem granskar faktagranskarna?
Vi kan även dra frågan vidare, Trump säger en vansinnig sak på sociala medier och det tas ner direkt. Men sen går han live i TV där miljontals människor tittar. Vad är rätt och fel här?
När vi kopplar ihop miljarder människor på samma plattform får vi inte bara goda, sunda och sanningsenliga åsikter.
Ett färskt exempel från Sverige var när Jimmie Åkesson i förra veckan krävde statsepidemologen Anders Tegnells avgång med en debattartikel i DN där en rad faktafel förekom vilket Emanuel Karlsten påpekat i sin blogg. Men om Åkesson skulle tweeta ut dessa skulle de tas ner för det inte var fakta?
Plattformarna speglar bara mänskligheten
Debatten är nu igång på allvar och kommer inte med ett stundande amerikanskt presidentval att avta utan bli alltjämt viktigare.
Den visar även hur vi bara är i början av den digitala eran, och sociala medier i synnerhet. Det blir enkelt att jämföra mediet med traditionella medier som tv, radio eller tidningar för att kräva utkräva ansvar men den jämförelsen är både naiv och irrelevant.
Sociala medier är precis tvärtom, där användarna är avsändare. När vi kopplar ihop miljarder människor på samma plattform får vi inte bara goda, sunda och sanningsenliga åsikter. Vi får faktiskt även en hel del skit.
Hat, lögner och propaganda – för även det är en del av mänskligheten. Plattformarna är således bara en avspegling av människor, och vem har makten att kunna avgöra vad som anses vara korrekt och sant i en debatt?
Går vi snabbt fram i tiden kan det leda till en automatiserad AI-generator som ska hålla måttstocken på det som sant utifrån plattformens definition av sanning och policy. Där en tanke som du vill ventilera men inte håller måttet för plattformens definition av sanning inte kommer publiceras.
Är det vägen vi vill gå i framtiden, en storebror som ständig övervakar det sanningsenliga i alla våra tweets?
Tillåt mig att vara bekymmersamt tveksam.
Arash Gilan är VD och medgrundare av Viva Media som är en fullservicebyrå inom marknadsföring. Han driver även VD-Podden och är aktuellt med boken Apparnas Planet – människans roll i en digital värld.