På tisdag fyller jag 48 år.
Som de flesta andra medelålders män i min omgivning tror jag fortfarande att jag är “30-någonting” både fysiskt och intellektuellt. Ja, i mångt och mycket känner jag mig faktiskt fortfarande rätt “ung och lovande”.
Det gäller inte minst i min resa som entreprenör. Här kan jag ju dessutom motivera min omognad med att jag trots allt bara har fem års erfarenhet.
Då kan man väl kosta på sig att fortfarande dras med en del barnsjukdomar, tänker jag.
Att jag ljuger för mig själv när det gäller min fysiska och mentala ålder är så klart uppenbart. Men även när det gäller min mognad som entreprenör har det nu blivit dags att kassera in ett gäng vuxenpoäng.
Jag och min medgrundare Olle Aronsson ska nämligen arbeta fram ett ägardirektiv. Alltså ett slags skriftligt dokument som ger både styrelsen och vdn svar på vad vi som storägare faktiskt vill med Breakit.
När vi startade Breakit 2015 hade jag inte ens hört ordet “ägardirektiv”, trots att jag i det läget ändå jobbat som ekonomijournalist nästan hela min karriär. Men efter att jag gått en introduktionskurs i ämnet så tänkte jag snabbt om.
Redan när vi startade Breakit lade vi ner mycket kraft på att utarbeta en vision och förankra den i några få bärande värdeord. Även då var jag skeptisk till en början. Jag var den killen som (inte jättemoget) brukade himla med ögonen så fort någon framgångsrik företagsledare började lägga ut texten om visionens betydelse för bolagets kultur och framgång.
Fast jag blev kvickt omvänd när jag såg vilken kraft det fanns i att ha en genomtänkt vision på plats. Det krävs en egen krönika för att förklara varför men i en mening handlar det om att låta visionen bli grunden för att bygga en framgångsrik företagskultur. Ah, det lät ju som en riktigt management-klyscha! Men det är faktiskt sant.
Just därför (alltså att jag själv upplevt hur något lite flummigt och klyschigt som en "vision" faktiskt funkar i verkligheten) köpte jag idén med ägardirektiv med hull och hår.
Ett ägardirektiv kändes som en klockren fortsättning på det strategiska arbetet som visionen lade grunden för. I alla fall var det så jag upplevde det när introduktionskursen var klar och jag kort därefter drivit igenom att kursledaren, Agneta Olsson på Chair Management, skulle anlitas som vår egen ägardirektiv-konsult.
Nu kunde vår vd Camilla Björkman och styrelsen få ett tydligt styrdokument att fortsätta det långsiktiga bygget av Breakit.
Jag kände mig verkligen som en mogen entreprenör när jag signade på konsultavtalet för någon månad sedan och deadlinen för svaren på den första deluppgiften låg långt bort i tiden.
Men i onsdags, när jag för första gången laddade upp vår konsult Agneta Olssons frågebatteri, var känslan en annan. Frågor som “Beskriv övergripande din bild av hur bolaget ser ut 2025” och “Vilket fokus önskar du för företaget de kommande 5 åren?” gjorde mig mest, ja, hur ska jag beskriva det? Kanske "matt" är det bästa ordet.
Jag fattar att man måste lyfta blicken och titta längre framåt än nästa artikel när den här typen av styrdokument ska kreeras. Men för mig som är en person som alltid har drivits av snabba kickar, stimuli och resultat blir tidshorisonten fem år nästan ofattbar lång.
Och dessutom ska svaren skickas in senast om 11 dagar.
Plötsligt känner jag mig som ett litet barn igen. Snälla, mamma, måste jag verkligen?
Trevlig helg!
Ps 1. Har du tagit fram ett ägardirektiv – hur var det? Hur gick du tillväga? Var det värt jobbet? Maila mig inspel, som du märker behöver jag all hjälp jag kan få! Nå mig på stefan@breakit.se.
Ps 2. Förra veckan skrev jag ju om när jag corona-testade mig. Resultatet? Negativt – jag är grymt besviken.
Ps 3. Jag vet att jag tjatar. Men denna veckan är det obligatorisk läsning av vår skvallerspalt Off the record. Jacob de Geers hemliga investeringslåda, svenskt Zoom-bolag till börsen och entreprenörsparet Carl W Rivera/Babba Canales nya drömhus. Där har du ett litet axplock av vad du kommer kunna frossa i som premium-läsare.