För egen del jublar jag. Nej, det kanske inte finns något bra historiskt exempel på vinstdrivande, multinationella mediebolag som bett läsare om donationer. Men fokus borde vara på att någon, äntligen, innoverar sig bort från annonsberoendet.
För medier behöver göra upp med annonserna. Komma fram till hur man ser på det långsiktiga beroendet av dem. Är det verkligen en rimlig kombination att krävande annonsörer ska synas bredvid oberoende journalistik? Annonsörer som inte kan veta om deras reklam syns bredvid en död, kändisskvaller eller terrordåd.
Medier har i alla tider försvarat sig med räckvidd och prestige: Det är fint att synas bredvid oberoende journalistik. Vilket är sant. Men när man tävlar med digitala jättar som ger världsledande verktyg för att följa varje annonskronas påverkan är det nästa omöjligt att tävla med.
För att inte tala om att det är konjunkturkänsligt.
Coronakrisen sätter allt det i blixtbelysning: Hur ska medier som förlitar sig på annonser kunna överleva?
Det har varit svårt tidigare, det kommer bli nästan omöjligt under den här krisen.
Då måste vi fokusera på andra intäktsströmmar, där läsarintäkter är det självklara.
Men annonsmedier har ofta gemensamt att det ligger i deras DNA att vara till för alla. Att vara en bred produkt, ge journalistik till massorna.
Det är då läsardonationer, eller medlemsmodellen, blir så bra. Mediepodden har ropat och önskat att något större medie i Sverige ska våga. Nu skapade krisen förutsättningar för att Omni gjorde just det.
1.000 givare gav 200.000 kronor på några dygn. 60 procent av dem signade upp sig för att återkommande ge pengar. Det är lite pengar nu och såklart otillräckligt för hela Omni, men det ger en indikation om en framtid bortom corona, där medier kan bygga på helt andra affärsmodeller.
Allt detta bråkar och diskuterar jag och Olle Lidbom om i veckans Mediepodden.
Du hör den här: