Min pappa var en sann folkbildare.
Ett helt yrkesliv undervisade han elever på S.t Sigfrids och Ljungskile folkhögskola.
När jag skrev pappas minnesord räknade jag ut att han måste ha haft nästan 10.000 elever under de 38 år han jobbade som folkhögskolelärare.
Det låter kanske konstigt. Men på ett sätt är det lite skönt att pappa gick bort redan 2017 – utan att behöva uppleva den mardrömslika period vi nu alla går igenom.
Trots att han då var 86 år så slutade han ändå sina dagar mitt i steget.
Han läste som vanligt sin Dagens Nyheter grundligt hemma på Svalörtsvägen i Ljungskile sin sista morgon i livet. Några timmar senare var allt över.
Fruktansvärt chockartat för oss som blev kvar. Självklart. Men såhär i efterhand ändå ett tryggt och värdig avslut på ett gott liv. Jag fasar för tanken att pappa idag skulle kunnat bott på något av alla de vårdhem där man som anhörig är portförbjuden samtidigt som coronasmittan härjar utanför dörren.
Men ändå. Det är klart att jag skulle vilja ha pappa kvar i livet. Han följde noga uppbyggnaden av Breakit med både nyfikna och kritiska ögon. Med jämna mellanrum ringde jag honom och avlade rapport.
Och denna veckan hade jag haft mycket att berätta. Att Almedalen blivit inställt, att annonsmarknaden i Sverige rasar och att jag faktiskt känner mig rätt orolig som entreprenör.
Samtidigt hade jag förklarat för honom att jag aldrig upplevt en sådan teamkänsla trots att vi alla på Breakit jobbar ensamma hemifrån. Den känslan blev extra stark för mig när vi denna vecka, med en extremt kort startsträcka, lanserade en ny utbildningssatsning.
Lite som folkbildning 2.0. Pappa hade säkert tyckt att jag, min vana trogen, sålde in idén väl storslaget. Han hade nog velat studera kursprogrammet en stund, hört mer om lärarna och det pedagogiska upplägget innan han fullt ut köpte konceptet.
Men i grunden vet jag att han hyllat tanken på att lägga extra kraft på just utbildning i detta utsatta läge som hela det svenska samhället befinner sig i. En satsning i folkbildningens tecken.
Det är väl tveksamt om jag skulle lyckas få honom att själv sätta sig i skolbänken på nytt för att gå någon av våra kurser.
Men man vet aldrig. Nyfikenheten var ett drag som aldrig lämnade min far.
Ta hand om er!