Som det är nuförtiden får jag en pushnotis i mobilen:
“Sanktionerna hävs, Ekot sänder direkt från presskonferensen med Federica Mogherini, Javad Zarif och John Kerry.”
EU:s utrikeskommissionär och Irans och USA:s utrikesministrar hade ett besked. Iran har under de senaste sex månaderna levt upp till sina åtaganden i avtalet som skrevs under i somras, bland mycket annat skeppat ut uran ur landet och hällt cement i sina centrIfuger och från och med nu är i princip alla sanktioner borta.
Sanktionerna som har gjort att iranierna fått flyga i alltför gamla flygplan, att de stora tunnelbaneprojekten i landets storstäder plågats av frysta löner och saknade maskiner, och framför allt: Ekonomin i sin helhet har år efter år utvecklats åt fel håll.
En av mina vänner, ingenjör och hög chef på ett av landets många infrastrukturprojekt, berättade när vi sågs i förra veckan att över tre hundra människor blivit friställda på obestämd tid i höstas bara för att staten inte längre kunde få krediter.
Han skrattade och nämnde i förbifarten att han inte fått lön på sex månader. En lön som visserligen ökat i antal toman per månad, men som tappat två tredjedelar av sitt värde på grund av en sinnessjuk inflation.
“Hur klarar du dig?” frågade jag.
“Vi överlever, men vi vill ha en framtid också” berättade min vän.
Det är i ekonomin som flesta iranier behöver se en rejäl förbättring - och det snart. Att sanktionerna hävts är en grundförutsättning för det. 80 miljoner människor, med hög utbildningsnivå, en avundsvärt stor andel ingenjörer, med en egen bilindustri, med uppkopplade smartphones i snart varenda hand kommer från och med nu att få vara med.
Få vara med i det internationella banksystemet, få handla med andra länder och kanske-kanske få tillbaka lite av sin sargade självrespekt som världsmedborgare. Jag känner en del av alla dessa unga och smarta människor och de är redo att ta del av allt det som vi i väst redan har.
Mohsen Malayeri är medgrundare av Teherans kanske viktigaste accelatorprogram Avatech. När jag träffade honom på Teherans motsvarighet till Chalmers för ett par veckor sedan berättade han att tech-communityt i stan behöver oss i väst nu. Närmare bestämt tre saker; investeringar, mentorskap och kompetens.
De har redan svenska pengar investerade i Avatech och ett utbyte med Berlin. Efter en resa till Tyskland för ett gäng unga entreprenörer i programmet var allting annorlunda:
“Du kunde se det i deras ögon, de var helt förändrade. De kom tillbaka med ett helt annat driv. Plötsligt förstod de sin egen marknad mycket bättre. Och det var efter bara ett par dagar i Berlin. Du kan se på bolagens traction om de har besökt väst eller inte.”
Så, om du funderar på en ny marknad i antal människor lika stor som Tyskland men som hittills nästan fått vara orörd, tänk Iran. Vill du göra en insats för entreprenörer i ett annat land, tänk Iran. Är du inte själv svenskiranier, ta tag i en kompis som är det så blir allt lättare. Och vänta inte, startskottet har redan gått.