När jag tittar i min egen backspegel kan jag konstatera att jag gjort några saker som jag är stolt över och det finns ett gäng projekt som aldrig flög. Ett av dem är Viggos bank. När jag slutade på Resumé gick jag stolt ut i media och sa att nu är planen att starta en bank.
Min analys var den samma som alla andras som verkar i finansbranschen. Bankerna tjänar sjukt mycket pengar: 10.000 kronor per svensk. Trots detta finns ett kompakt missnöje med bankernas tjänster och produkter.
Vi har ett oligopol med några stora aktörer som existerar för att de alltid har funnits. Deras förmåga att tänka nytt och digitalt kan jämföras med en snigels förmåga att flyga.
Ett exempel, för några år sedan var jag på plats i Fotografiska museet när Resumé rangordnade Sveriges bästa kommunikatörer. Guldmedaljen gick till den ständigt hyllade Swedbankdirektören Michael Wolf. Efter tacktal och blommor fick publiken ställa frågor.
Då räckte jag min vana trogen upp näven i luften och frågade: ”Vad är det mest nyskapande som har hänt bankens kunder under din tid som vd?”
Michael såg en aning konfunderad ut. Det var uppenbart att han aldrig fått den frågan förut. Sen sa han… “Jo, man kan numera skaka telefonen och se sitt saldo.” Alltså, om detta är innovation enligt Sveriges mest omkramade bankdirektör så finns det läge att tänka nytt.
Viggos banks affärsidé var att skapa en handelsplats för bonuspoäng. Typ såhär: Jag har 100 poäng på mitt Eurobonuskort som du som vill prenumerera på Dagens industri kan köpa av mig och få den rosa tidningen i brevlådan till ett bra pris. Då får vi in riktiga cash i systemet. I stället för plastkort i plånboken har vi en app som registrerar dina poäng.
Alla företag med befintliga poängsystem ansluter sig till Viggos bank och de företag som ännu inte har poängsystem kan också ansluta sig till oss. Pengarna som Viggos bank har inne i systemet lånar vi likt Avanzabank ut till storbankerna vid midnatt till Stibor-ränta.
Följaktligen behöver vi likt Avanzabank inte ta ut några avgifter av våra slutkunder. Eftersom alla banker i dag i praktiken är en stor dataapparat hyr vi in oss på samma ställe (Emric) och använder deras lösningar vad det gäller säkerhet och uppdateringar.
Eftersom Viggos bank, till skillnad från alla andra banker, bryr sig om kunderna och vår affärsidé är att förbättra deras ekonomi kommer vi att ha sjukt mycket kunskap om var, när och hur människor konsumerar. Denna kunskap säljer vi tillbaka till de stora företagen. Ungefär samma plan som Refunder och Wrapp.
Nu kanske vän av sakernas eviga tillstånd tänker: Det där kommer SAS Eurobonus aldrig att acceptera. Men – lärde jag mig under resans gång – att det kan de visst. Varje poäng i SAS Eurobonussystem är en skuld i SAS balansräkning och vi vet alla att denna balansräkning har sett bättre dagar.
Varje poäng som försvinner ut ur systemet är en vinst för SAS och ju fortare det sker desto bättre. Då återstår alltså bara att bygga appen och få med några av de stora konsumentföretagen på vagnen. Tillstånd från Finansinspektionen behövs också.
Tyvärr har ju Hagströmers och Qvibergs äventyr i finansbranschen gjort att alla som kommer efteråt fått en ännu brantare och dyrare uppförsbacke. Och det var när jag kommit såhär långt som jag fick kalla fötter. Jag satt på flygbussen in från Arlanda efter mitt möte med SAS Eurobonus och insåg att även om jag är övertygad om att min idé är genialisk så är jag fel person att genomföra den.
Jag tycker det är tråkigt att räkna och jag vet att detta är ett tioårsprojekt. Minst. Det är ner i saltgruvan och hittar man guld så kommer barnbarnen att slippa behöva arbeta.
Å andra sidan hade jag knappast fått se Riches stora bar och Sveriges bästa hovmästare Leif Månsson många gånger de närmaste tio åren. Jag skulle inte få skriva roliga krönikor på Breakit för mina finansiärer och jag skulle tillbringa mina dagar med människor som får Michael Wolf att framstå som Sveriges roligaste och mest kreativa människa.
Följaktligen bestämde jag mig för att lägga ner Viggos bank och satsa på andra projekt. Men nu när jag tittar i backspegeln förstår jag verkligen varför entreprenörer söker sig till fintech. Trots att jag inte höll på speciellt länge med mitt bankprojekt så kommer det fortfarande fram människor till mig på gatan och säger att de vill att jag ska starta en bank.
Missnöjet med dagens storbanker är kompakt. Att vara öppen med sina affärsidéer kan tyckas dumt, men det leder att man får kontakt med nya människor. Utan Viggos bank hade jag aldrig träffat Carl Johan Nordquist och Dag Wardaeus. De ligger bakom Bolånegruppen som jag i dag är en liten delägare i. Carl Johan och Dag har uthålligheten som jag saknar och de verkar dessutom vara bra på att räkna. Det är väl det man lär sig på Handels.
Huruvida detta innebär att jag snart är miljardär låter jag vara osagt, men det är onekligen spännande att gå utanför sin comfort zone. Och med dessa ord vill jag önska alla läsare ett riktigt gott nytt år.