"Det här är en text som publiceras i samarbete med podcasten Kapitalet. Kapitalet kommer ut varje vecka med reportage om ekonomi, finans och samhälle. Hela podden hör du här."
“Med det sagt ska vi straffa så snällt som möjligt”, säger psykologen Oskar Henrikson.
I århundraden har människan ställts inför ett närmast omöjligt organisatoriskt problem: Varför ska jag samarbeta, när jag som individ vinner på att vara självisk?
Problemet kallas “tragedy of the commons”, eller “allmänningens tragedi”, och har flera klassiska exempel.
Om en fiskare maximerar sin fångst till varje så får den mer fisk – det är bra för fiskaren. Men om alla skulle göra det finns det en risk att fiskebeståndet kollapsar och det är ju minst sagt dåligt för alla.
Problemet finns i alla organisationer.
En driven anställd på ett företag kan vara beredd att gå över lik för en befordran, men kan på kuppen åsidosätta företagets större mål.
Problemet fascinerade nationalekonomen och statsvetaren Eleanor Ostrom, som började studera lösningar på 1950-talet och presenterade åtta regler, eller “designprinciper”, som skulle lösa tragedin.
En av principerna formulerade hon som “graderade sanktioner för ohjälpsamma beteenden”, eller kort och gott: Straff.
“Det kan låta hårt, men om vi vill ha ett altruistiskt samhälle där vi har samhällen och organisationer där människor mår bra, så kan vi inte ha för många egoister", säger Oskar Henrikson, psykolog och VD för Psykologifabriken
Då måste de straffas.”
Oscar Henriksonsjobbar med organisationspsykologi och har studerat Ostroms principer och omsatt dem till att fungera på företag och organisationer. Han säger att man måste se helhetsbilden innan man straffar.
“Det som ser ut att vara ett problem med en person är ofta ett problem med en situation. Man kan ofta tänka att en person alltid är på ett visst sätt, men när man tittar på det så är det ofta så att konflikter uppstår för att en person hade ett annat mål, eller att någons roll var otydlig, eller att någon inte fick vara delaktig i ett beslut, eller att uppföljningen varit dålig", säger han.
"Det är då vi hamnar i en konfliktsituation”, säger han.
Så vad är då ett rimligt straff? Oskar Henrikson säger att en rimlig modell är att börja väldigt snällt, och att sedan öka sanktionerna om det negativa beteendet återkommer.
“Ett snällt straff kan vara att säga ‘men du, det där var inte så snällt sagt’. Det är väl det snällaste straffet”, säger han. Ju tidigare man uppmärksammar det negativa beteendet, desto snällare kan straffet vara, men om beteendet återkommer så måste man trappa upp straffet. “Ett annat sätt att lyfta ett negativt beteende kan vara att säga ‘hörni, är det någon som märkt att det varit svårt att följa rutin X’, vilket leder till att personer kan säga att de gjorde fel. Rent tekniskt är det ett straff, för vi har uppmärksammat ett problematiskt beteende, men det är ju snällt”.
"Det här är en text som publiceras i samarbete med podcasten Kapitalet. Vill du höra mer till exempel om de andra sju regler som Eleonor Ostrom kom fram till lyssna på hela podden här."