Vid en första anblick verkade pressmeddelandet från Postnord inte vara värt mer än en kort notis. I bästa fall.
Men jag ögnade ändå igenom det och längst ned i texten fanns ett namn som fångade mitt intresse – Thomas Backteman.
Han var en av de fyra personer som skulle lämna Postnords koncernledning. Varför petades den frispråkige och alltid lika citatvänliga kommunikationsdirektören?
Det här måste vi gå till botten med. Någon minut senare hade vår vassa reporter Johanna Ekström fått tag på Backteman. Det visade sig att han och ytterligare över 200 medarbetare på Postnords huvudkontor sagts upp.
När vi publicerade nyheten på sajten spreds den snabbt i andra medier. Ekot, Aftonbladet, Dagens Nyheter, Expressen, Dagen Industri och SVT är bara några exempel på kollegor i mediebranschen som hakade på.
Dagen efter grävde jag vidare i storyn. Hur hade det egentligen gått till när var fjärde person tvingades bort från Postnords huvudkontor?
Jag ska inte göra anspråk på att jag lyckats blottlägga alla turer kring sparpaketet. Men en hel del intressant information gav i alla fall mina efterforskningar.
Lite förenklat kan man säga att det var en konsultfirma som låg bakom personal-slakten på Postnord i veckan. Redan när Postnord-chefen Håkan Ericsson fick silkessnöret i april plockade nämligen styrelsen med ordföranden Christian Jansson i spetsen in ett helt gäng McKinsey-konsulter. Deras tydliga uppdrag: Slimma organisationen och spara pengar på huvudkontoret.
Under kodnamnet “Transformation office” installerade sig McKinsey-gänget på ett av våningsplanen på Postnords kontor. Stämningen bland de anställda blev genast en smula tryckt. Även de icke invigda fattade snart vart det barkade – det var bara en tidsfråga innan konsulterna skulle lägga fram en brutal sparplan.
Och i tisdags kom alltså beskedet att över 200 av totalt 800 på huvudkontoret sägs upp.
McKinsey-konsulerna sitter dock kvar på kontoret ute i Solna, och frågar du mig så gissar jag att de kommer göra så ett bra tag framöver.
Det lär behövas ännu fler sparpaket på Postnord det närmaste året. Då kan det vara skönt för ledningen att ha några konsulter att luta sig emot när de tuffa beskeden ska levereras.
Men smakar det så kostar det. En senior McKinsey-konsult kostar i runda slängar 7500 kronor. I timmen.
Trevlig helg!
Veckans superentreprenör: Christopher Ahlberg. För tolv år sedan sålde Kungälv-sonen Christopher Ahlberg sin första startup, Spotfire, för 1,8 miljarder kronor. Igår stod det klart att Ahlberg gjort en ny jätteaffär. Hans andra startup, Recorded future, säljs till riskkapitalbolaget Insight venture partners i en affär värd drygt 7 miljarder kronor. Därmed måste Christopher Ahlberg klassas som en av våra allra framgångsrikaste entreprenörer alla kategorier. Imponerande!
Veckans sömnförstörare: Henrik. Jag skulle precis släcka lampan när jag tog en sista koll på telefonen – och upptäckte mejlet från Breakit-supportern Henrik. Han tipsade om att Recorded future fått en ny huvudägare. Då var det bara att släpa sig upp ur sängen, snabbskriva en text och pumpa ut nyheten till alla er läsare. Men trots att min nattsömn blev en timme förskjuten så ÄLSKAR jag verkligen att vi har sådana vakna läsare som Henrik. Fortsätt att tipsa mig – oavsett tid på dygnet!
Veckans citat: MacKenzie Bezos. Man gillar ju verkligen att Jeff Bezos exfru bestämt sig för att skänka halva sin förmögenhet till välgörenhet. Men jag gillar nästan lika mycket hennes motivering till beslutet: "Jag har en oproportionerlig summa pengar att dela", konstaterar MacKenzie Bezos. Det är svårt att argumentera emot – MacKenzie sitter på tillgångar värda 350 miljarder kronor.
Veckans plåster på såret: John Skogman. Under våren har jag hört Börspoddens John Skogman beklaga sig över sina dåliga aktieaffärer. Därför kändes det skönt att läsa om Börspoddens starka resultat. Med en lönsamhet på över 40 procent och ett rörelseresultat på drygt 1,1 miljon kronor så överlever nog John och hans podd-partner Johan Isaksson även sommaren.