För några år sedan var appen Shim något som spreds i tech-intresserade kretsar. Det var en app som skulle hjälpa användare att må bättre, stanna upp, reflektera och tillsammans med en chatbot få stöd i vardagen. Jag tyckte om idén, testade och öppnade upp till en robot. Jag var så klart skeptisk, men förstod att om appen skulle fungera och jag skulle kunna utvärdera den, skulle det krävas någon slags ärlighet från min sida. När den efterfrågade allt fler namn och information från mina nära letade den sig också längre in i mitt allra mest privata. Jag skrev in namnet på min bästa kompis, men när den sedan bad om fler detaljer kände jag att det gick för långt, blev för privat. Jag hade redan lämnat ut mer än vad jag var bekväm med.
Efter ett tag stängde jag av notiserna och glömde appen.
Så kom Enjo. En app för småbarnsföräldrar som behövde stöd. Kul! Klart jag testar. Jag loggade in och det första som händer är att appen frågar om min kompis. Den visste detaljer om honom, intima saker som jag knappt sagt till någon. Det kändes otroligt obehagligt. Vad är det här för monsterapp?
Tills jag inser: Det här delade jag ju med den där andra appen, för flera år sedan.
Det visar sig att Enjo var ett nytt skal ovanpå Shims gamla motor - och gamla data. Det enda som behövdes för fiska upp min data var att jag skrev in mitt telefonnummer. Då matchade den mig med min gamla information och kunde ta upp samtalet på den djupt privata nivå där vi senaste lämnade.
Det var obehagligt. För vad hade hänt om jag sagt upp mitt telefonnnummer, någon annan fått det och börjat använda appen? Integritetsproblemet var uppenbart.
Jag blev ganska illa berörd. Skrev i en öppen tråd på Facebook till en av grundarna. De täppte till säkerhetshålet på en gång, bad om ursäkt. Appen hade inte funnits ute länge och det var ett ärligt misstag, antar jag.
Men ändå.
Hur mycket kan man lita på startups som vill laborera med vår psykiska hälsa? Som vill vara ett stöd, få oss att öppna upp?
Shim blev Enjo. Enjo har nu blivit Kry. Men Kry lovar att radera all data och all teknik, säger de när jag når dem. De är inte intresserade av appen, bara personerna som gjort den. Och det får man väl lita på. Antar jag.
Tvivlet finns ändå kvar. Jag kan acceptera att appar gör profiler och psykologiska mönster av hur jag beter mig i deras tjänster. Men jag kan inte se att jag någonsin kommer våga öppna upp för en app eller artificiell intelligens igen.
För att göra det, behövs fler garantier än vad en nyckfull, riskkapitalfinansierad startup kan ge.