Christen Ager-Hanssen har inget bra track record. Han har redan smitit ifrån miljonskulder till svenska skattebetalare och tycks alltid ha en förklaring till att det är han som är offret. Antingen är han tidernas mest otursförföljde man, eller så hittar han på.
Men det är också han som gjort Metros resa mot slutet så spektakulär.
För att tidningar krisar är inte nytt. Inte ens att tidningar söker rekonstruktion är nytt. Men det finns olika sätt att hantera en kris.
När Stampen sökte rekonstruktion meddelades det på en ödestyngd presskonferens. Med en nervös ägare som stegade upp på ett podium och med djup ångest meddelade att man nu skulle göra vad man kunde. Att man såg arvet man förvaltade, ansvaret mot regionen, mot de anställda.
När Metro söker rekonstruktion gör man det genom att peka ut alla andras ansvar – men aldrig det egna. Det är SL som gjort fel, det är Skatteverket som gjort fel, det är Kinnevik gjort fel. Särskilt det sista är uppseendeväckande.
Föreställ att Stampen på presskonferensen hade lagt ansvaret för det dåliga resultatet på tidningskoncernen Centertidningar. För i grunden var det ju Stampens övervärdering av dessa tidningar som satte Stampen i det usla ekonomiska läget. Men det skulle aldrig föresväva en seriös tidningsägare att skylla på säljaren.
Men Christen Ager-Hanssen är ingen seriös tidningsägare. När han tog över Metro tillsammans med Mats Qviberg satte han sig i en intervju med Nyheter Idag och recenserade vilka journalister som var stalinister, och om den SD-nära tidningen Nyheter Idag skulle bli en del av Metro. Det var början på slutet för Qviberg som medieägare, men Ager-Hanssen körde på.
På håll framstår han som en medievärldens Bagdad-Bob, där allt är lugnt, allt går att lösa, men att Metro är utsatt för komplotter från omvärlden.
Det är ett – tillsynes – dystert slut för en tidning som rörde om i en mediegryta på ett unikt och viktigt sätt. Metro var dåtidens rebeller, men ser ut att sluta som en vanlig bråkstake.
Vi analyserar detta djupare i Mediepodden, där vi också pratar om hur Apple stulit Bonniers namn, när de nu ska lansera ett nytt “Spotify för magasin” – och varför det inte kommer att lyfta.
Givetvis ger vi också en inblick i Upphovsrättsdirektivets vinnare och förlorare och pratar om skiftet på svenska Youtubetronen, SVT:s nya regelbrott och DN som öppnar i Göteborg.