I söndags satt jag hemma i köket hos min vän Jim i Malmö. Han har ett övernattningsrum som jag brukar bo i när jag är i Skåne. När jag är borta står rummet ofta tomt. I dessa tider tänkte Jim att i detta rum kan en flyktingfamilj bo, då får de tak över huvudet och en möjlighet att komma in i det svenska samhället.
Mittemot oss vid hans köksbord satte Valle och Frida. De var precis nyanlända från Syrien och mycket intresserade av att bo i min väns lilla krypin. Valle berättade han att fram till flykten jobbade på en internationell bank med säte i Libanon. Han hade jobbat där i sex år, men nu gick det inte längre. Frida har ett halvår kvar på sin ekonomiutbildning. Valle bodde fram till resan till Sverige i en förort till Damaskus, men när president al-Assad bestämde sig att lämna huvudstadens förorter åt sitt öde blev Valle och hans familj tvingade att flytta in till stan och överge till sitt hus. Det var en friliggande villa med trädgård på baksidan. Alla andra i förorten har också tvingats göra samma sak och följaktligen har Damaskus befolkning gått från 4 till 2 miljoner människor.
Valles fru Frida berättade att hon kom från en annan del av Syrien. Hennes familjs hus låg uppe på kulle med vidsträckt utsikt över dalen. Först hade regeringen kommit och konfiskerat huset, men nu var det ockuperat av IS. De uppskattade Fridas hus för att med en kulspruta på taket kan man kontrollera hela byggden. Valle och Frida förklarade att oppositionen var splittrad och alla såg efter sitt eget hus och sitt lilla territorium. Även regeringen var splittrad. “Familjen al-Assad tänker bara på sina oljeintäkter och de andra familjerna i regeringen bevakar på sina.” Valle och Frida trodde att kriget som pågått i fem år skulle hålla på för evigt och de såg INGEN ljusning i sikte. Anledningen till att de sökt sig till Sverige var för att de hört att detta var ett bra land. Vi pratade en timme och både Valle och Frida pratar perfekt engelska. De tror på Gud, men de går inte i moskéen. Frida bär inte slöja.
Jag tänker på de två när terrorhotet i Sverige skruvas upp från en trea till en fyra. Jag är övertygad om att den överväldiga majoriteten av de människor som just nu kommer till Sverige från mellanöstern är som Valle och Frida. De har samma värderingar och samma drömmar. Jag blir oroad när jag hör tillsynes begåvade människor i svenska medier skriva och prata om illa om människor som tror på islam. Det är så osvenskt. För några år sedan undersökte PEW Research människors förtroende för varandra. Sverige kom på andra plats i världen. 78 procent av befolkningen litade på sina medmänniskor. De såg helt enkelt fler gemensamma nämnare med människor runt omkring sig än skillnader. Denna tro på våra medmänniskor har gjort Sverige till ett av världens bästa länder att leva i och starta företag.
När jag intervjuade Handelsdocenten Kjell A. Nordström nyligen sa han att detta – vårt förtroende för varandra – är helt avgörande för vår digitala framgångssaga.
Sa här säger Kjell: “En viktig förklaring till att vi kom igång snabbt på 90-talet var att vi var snabbare än stora delar av Europa att avreglera finansmarknaderna. Det ledde till den förfärliga fastighetskrisen, men också att det blev relativt okomplicerat att starta bolag och hitta finasiering. Vi har ett transparent samhällsbygge. Vi är inte korrupta. Det gör att Bolagsverket låter oss starta ett bolag på en vecka och sen kan vi börja fakturera. Skatteverket, bankerna och kronofogden fungerar på samma sätt som vatten och avlopp. Det funkar utan att man behöver vara orolig. Gnistan som tände detta blev internet. Men det funkar att starta bolag på samma sätt i alla branscher.”
Det några få terrorister vill slå sönder är vårt svenska förtroendesystem. Alla som bidrar med att sprida generella fördomar om islam bidrar till terroristernas arbete. Gör inte det. Prata istället mer människor du inte känner. Det kommer bara att göra dig gott.
PS: Valle och Frida heter egentligen något annat.