Det här är en text som publiceras i samarbete med podcasten Kapitalet. Hela podden hör du här.
Handen på hjärtat: vad är bäst? Att säga upp sig, hyra en källarlokal och göra ett tappert försök att förändra världen med en ny startup? Eller att gneta på, sätta undan lite pengar, och år efter år investera dem i torra börsbolag? Medan alternativ ett möjligen är roligast, talar all samlad kunskap för att alternativ två är mest lukrativt.
Alexander Eliasson lärde sig detta på det dyra sättet.
”När vi semestrade i husvagn så märkte jag att det var business times när det var midsommar, för då gick jag runt och samlade burkar hela dagarna och hela nätterna”, säger han.
Han växte upp i ett radhus i Borås, och familjen semestrade i husvagn. Hans morbror var en entreprenör av det inspirerande slaget, och föräldrarna drev eget. Kanske sådde det ett frö i honom.
”Jag har vetat hela livet att det har funnits något magiskt med pengar och företag. Inte pengar i sig, men att få dem att växa har varit väldigt fascinerande”.
Medan intäkterna från burkar och tomglas gick till godis och serietidningar, upptäckte han tids nog börsen. Han var runt 17 år gammal, och han satsade allt på att tjäna mycket pengar snabbt.
”Mina första försök var inte bra, men det var bara hundralappar”, säger han.
Alexander Eliasson.
Här någonstans skiljer sig Alexander Eliasson från mängden. Många som upptäcker börsen och förlorar allt upplever en sådan förnedring att de inte kommer tillbaka i första taget. Men Alexander hade upptäckt något.
”Det tar ungefär två år innan jag börjar anamma den här idén att man blir delägare i ett företag. Den här ganska grundläggande idén sopade mattan med mig”, säger han.
Och visst, utgår man från den mer encyklopediska bilden av vad aktier är så är Alexanders upptäckt inte så märkvärdig. Att aktier är delar av företag är själva grejen med aktier: du behöver inte starta bolaget själv, du kan investera i andra, befintliga bolag. Men för många är det en omständighet som döljs bakom börsens neurotiskt fluktuerande kurser, som i första hand inbjuder till att tjäna mycket pengar fort. Men Alexander Eliasson hade genomskådat bedrägeriet. Han skulle äga företag.
Vid den här tiden arbetar han extra i en videobutik. Det blir nästan en halvtidstjänst, och alla pengar som blir över går rätt in på börsen. Han säger i efterhand att han började tänka som en vd, och intressera sig för bolagens långsiktiga välmående. Hur fungerar affärsmodellen? Hur skyddat är bolaget från konkurrens? Finns det några skyddsvallar?
”Som gammal gamer satt jag och lurkade på internet och försökte hitta bolag som ingen annan kollar på. Alltså, det var bara rått arbete. Jag gick in och läste mycket siffror. Jag har offrat många Idol-kvällar och suttit med årsredovisningar istället, och det har inte varit någon uppoffring, utan jag har suttit där och haft gåshud när jag vet att jag kommer köpa det här bolaget och det kommer bli så sjukt bra”, säger Alexander Eliasson.
Han studerade på universitetet, och utbildade sig inom ekonomi och personalvetenskap. Det fanns en vag idé om att jobba med ledarskap. I stället tog han ett jobb som rådgivare på ett bankkontor i Borås. Och nu lossnar sparintresset på allvar. Första året som anställd stoppar han undan 56.000 kronor, och kör in vartenda öre i aktier. Strategin var enkel. Han satsade alla pengar på ett fåtal större innehav i bolag som han verkligen trodde på.
”När jag bestämde mig för att bygga kapital så tog jag mig an på orden från de stora investerarna som sa att du ska ha få positioner, du ska ha ett par koncentrerade bets, och du ska ta vara på nedgångarna”, säger han.
Månader och år passerade, tills Alexander Eliasson plötsligt fick en aha-upplevelse under en semester i utlandet. Efter första dagen vid poolen hade aktiedepån stigit så mycket i värde att hela resan redan var betald.
”Och det borde jag ha en käftsmäll för, för ingen är värd att ha det så bra”, säger han.
Värdet på hans aktiedepå passerade 3 miljoner kronor, och vid det laget förstod han att han tjänat mer pengar än vad han någonsin skulle kunna dra in på sitt vanliga jobb.
”Då kände jag att jag måste sluta riskera så mycket. Så nu har jag en investeringsfilosofi där ungefär 60-70 procent av portföljen är bolag som har stabila och växande kassaflöden som bör klara en global finanskris igen. Pengarna från de bolagen använder jag till att köpa lite mindre bolag”, säger han.
Efter sommaren 2018 slutade Alexander på jobbet som rådgivare på banken, och drog till Asien på obestämd tid. Vid det laget, efter tio års sparande, hade värdet på hans depå passerat 6 miljoner kronor.
Själv menar han att han haft tur både med konjunkturen och de långa börsuppgångarna. Men han säger också att många andra kan göra en liknande resa, även om man inte är lika intresserad av aktier som Alexander.
”Greppa idén att när du köper aktier så blir du delägare i ett företag. Det är en idé jag älskar. Köp sedan lite Starbucks-aktier, för du gillar säkert kaffe och kommer kunna se om Starbucks är coolt och om de håller sig mot sina konkurrenter. Bara där har du en grundläggande analys. Om du köper 10 bolag som du gillar och tror på, så kommer åtta gå bra, två kommer gå dåligt, och inom fem till tio år har du dubblat pengarna om du inte verkligen har schabblat på vägen”.
Det här är en text som publiceras i samarbete med podcasten Kapitalet. Hela podden hör du här.