Det här är en text som publiceras i samarbete med podcasten Kapitalet. “Tolv kilo kräftor! 380 kronor kilot. 390, 395, 405, 415, 420, såld!” Klockan är inte ens sju på morgonen, och vi befinner oss i en liten värld där elsparkcyklar, kryptobörser och andra nymodigheter känns mycket avlägsna. Nyss såldes havskräftor för 5.000 kronor av en auktionsförman i vit rock. I den kalla skaldjurshallen på Göteborgs fiskauktion händer detta varje morgon. Men i samhället i stort är det unikt. Världens råvaror handlas i allt större utsträckning på elektroniska börser, där en stor del av affärerna aldrig leder till någon varuleverans. Det handlar snarare om att slå vad om framtida priser i hopp om att söka skydd mot finansmarknadernas böljande temperament. Och det är kanske inte bara denna kommers i underjordiska serverhallar som gör att du som konsument möjligen känner dig allt mer avlägsnad från verkligheten bakom de produkter du köper. Mycket av det vi äger vet vi i ärlighetens namn inte var de de kommer ifrån, och än mindre vad de innehåller. Men det som säljs på Göteborgs fiskauktion behöver ingen djupare förklaring: Fisk simmar i haven, någon fiskar upp dem, och nu säljs de här, framför våra ögon. Och marknaden fungerar som den alltid har gjort. Potentiella köpare står i en ring runt varorna, och skriker rakt ut hur mycket de är beredda att betala. [https://cdn.breakit.se/assets/media/images/a871e8953b3c2784d69227977e07bd6a.jpeg] Foto: Gunnar Harrius. Det är en bra bit från turbowarranter på vete, vilket gör fiskeauktionen till en av Sveriges sista klassiska börser. Och medan andra råvaruberoende tillverkare och grossister tvingas använda teknisk analys och förhålla sig till avlägsna hedgefonders fluktuerande intressen, är spelet här mycket enklare. I Göteborg tittar köparna på helt andra saker. Eller ta bara Ulf Jonseth på Landala fisk, som står böjd över en stor Kummel. “Den här är fast och fin. Var i havet i går. När rigor mortis kickar in så blir den riktigt härlig. 55 kronor kilot kan jag kanske tänka mig att lägga på denna” säger han. Men även om fiskauktionen har sin charm, så saknar den inte baksidor. På den tid det tar att sälja en dags fångst hade man kunnat sälja långt mer på en digital marknadsplats, där köparna är fler. “Men det är fortfarande ett otroligt bra sätt att se den produkt som du handlar. Så här nära fisken kommer man ingen annanstans”, säger Ilona Miglavs, utbildningsansvarig på Hanssons fisk, som har guidat över 30.000 personer genom auktionssalarna i Göteborg. [https://cdn.breakit.se/assets/media/images/0d28fd54f3b3a6df2e547be14021bbf7.jpeg] Ilona Miglavs. Foto: Gunnar Harrius. Men inte ens denna sista bastion för traditionell handel är helt skyddad. Auktionens analoga upplägg gör att många av de större aktörerna inte tycker att det är värt att längre dyka upp. Mer och mer handel sker på auktioner på internet, där stora mängder fisk från hela världen auktioneras ut. Det är effektivare, går att göra dygnet runt, och det går att köpa större mängder. “Vi som är stora behöver egentligen inte auktionen. Vi handlar spontant 95 procent från andra ställen, men jag tror att auktionen kommer att fortsätta finnas, framförallt för de mindre”, säger Ilona Miglavs. Det här är en text som publiceras i samarbete med podcasten Kapitalet.
