Spekulerade bort mammans pension – på kaffebörsen

Breakit - Spekulerade bort mammans pension – på kaffebörsen

Foto: Istockphoto

Breakit

Naturlagar och starka finansiella intressen har gjort kaffebörsen i New York till en av världens mest volatila råvarumarknader. Här hamnade Ulf Lindvall och Karl Wikland – av helt olika anledningar.

Det här är en text som publiceras i samarbete med podcasten Kapitalet. Hela podden hör du här.

Ett stenkast från centralstationen i Uppsala ligger Lindvalls kafferosteri, ett familjeföretag i fjärde generationen med vd:n Ulf Lindvall i spetsen. Hit levereras varje vecka två containrar kaffebönor, som sedan rostas och förädlas, packas och transporteras till kunder över hela landet. Det är en tillverkningsprocess som har effektiviserats så till den milda grad att produktionskostnaden för en kopp kaffe i dag rör sig runt 65 öre.

”Jag tror inte du kan hitta många drycker som du kan servera för 65 öre koppen. Läsk, öl, mjölk…möjligtvis någon syntetisk saft”, säger Ulf Lindvall, när han visar runt i fabriken.

Ulf Lindvall. Foto: Gunnar Harrius

Men om man frågar honom vad som orsakar honom mest problem, så är det inte produktionen han hänvisar till. I stället pekar han på sin telefon.

”Det som skapar mest bekymmer är nog mobilen”, säger Ulf Lindvall.

Kaffe odlas av miljontals små och stora lantbruk över stora delar av världen. Det är så Ulf köper in sitt kaffe – direkt från odlare i bland annat Sydamerika.

Men priset de kommer överens om, det utgår från handeln på ICE-börsen i New York. Här handlas förköpsrätter på Arabica-bönor, där dagspriserna utgör riktmärket för kaffehandlare över hela världen. Och det är hit som Ulf vänder sig, med sin mobil, för att köpa och sälja terminskontrakt i syfte att låsa sina inköpspriser och begränsa företagets risker. Det finns dock ett problem: det är inte bara kafferostare som Ulf Lindvall som köper och säljer terminskontrakt.

För att illustrera hans problem kan vi använda oss av Karl Wikland. Han är en till synes vanlig 38-åring som till vardags arbetar som kundinsiktsanalytiker på Schibsted, men som har tillbringat en stor del av sin fritid som spekulant på kaffemarknaden.

”När man handlar letar man efter volatilitet, för det kan ge störst vinster, men så klart också störst förluster. Jag har då handlat själva råvaran kaffe, och det gör man med futureskontrakt”, säger Karl Wikland.

När han första gången började göra lite affärer så märkte han snabbt att det gick bra. Han tjänade pengar, och självförtroendet växte.

”Så då gör jag dumt nog så att jag vänder mig till min mamma som precis har gått i pension och säger att ’det är väl tråkigt om ditt kapital som du ska ha i pension bara ligger och skräpar på sitt bankkonto’”, säger Wikland.

Så Karls mamma försåg honom med runt 100.000 kronor, i hopp om att pengarna skulle få växa till sig på den internationella kaffemarknaden. Det, i sin tur, ställde krav på att Karl skulle kunna lista ut hur priset på kaffe skulle röra sig i framtiden. Och det, ska tilläggas, är inte så enkelt. Priset på kaffe styrs av utbud och efterfrågan, där utbudet påverkas av skördarnas storlek och, indirekt, vädret. Att sia om framtida priser på kaffe, handlar med andra ord om att försöka lista ut hur stora skördarna kommer att bli.

Hösten 2013, beväpnad med sin mammas pension, positionerar sig Karl Wikland för en prisnedgång.

”Jag blev allt mer övertygad om att Brasilien hade en väldigt bra skörd på gång, och hade två bra skördar bakom sig, så det borde bli ett överskott, och att vi borde tangera priser så lågt som hundra cents per pund”, säger Karl Wikland.

Men trots Karls gedigna analys, fanns det saker som han inte kunde förbereda sig på. Exempelvis osedvanligt kallt väder.

”Det som händer är att det blir frost i Parana, Brasilien, och då börjar kaffet spika upp”, säger Karl Wikland.

Men eftersom Parana är en relativt liten kaffeproducent, tycker Karl Wikland att problemet överdrivs. Så han säljer lite till.

”Då börjar det pratas om torka. Och det kommer anekdotiska rapporter om att bönorna börjat skrumpna. Och att det här kan leda till en mycket mindre skörd än vad man trodde”, säger Wikland.

Priserna fortsätter att stiga mot bakgrund av ryktena om en omfattande torka. Sedan börjar det regna.

”Och då tänker man. Det hade varit torka, vad är det bästa som kan hända? Regn. Men det här rapporterades inte som vilket regn som helst, utan som en störtflod”, säger han.

I Bloomberg och Financial Times läser Karl uttalanden där en meteorolog från Brasiliens motsvarighet till SMHI påstår att 40 procent av skörden var hotad av de kraftiga regnen. Nyheten var förödande för Karl Wikland, och inte minst för hans mammas pensionspengar. Men, han trodde inte riktigt på artikeln.

I stället skrev han ned en massa frågor i ett mejl, översatte det till portugisiska med hjälp av Google Translate, och skickade det till den brasilianske meteorologen. Snart kom ett svar, där meteorologen dementerade att han hade försett media med några skördeestimat. Karl anade en konspiration.

”Då känner jag ju ännu mer att det här är helt osannolikt, vad håller marknaden på med? Det är osäkert om torkan var så illa, ännu mer osäkert om regnet hade någon effekt, och nu är priset uppe på nivåer som indikerar att vi riskerar kraftiga underskott för världen vad gäller kaffe”, säger han.

Men, som Karl luttrat påstår, marknaden kan vara irrationell längre än du själv kan förbli solvent. Priset på kaffe gick upp 80 procent på några veckor, och Karl Wikland förlorade både sina egna pengar och mammas pension. En episod han i efterhand tar med ett möjligen beundransvärt jämnmod:

”Vad kan man förvänta sig när man spekulerar i världens mest volatila råvara?”.

Till skillnad från Karl Wikland är inte Ulf Lindvall i Uppsala intresserad av några prissvängningar. Han vill bara köpa in kaffe till bra priser. Ändå är han förpassad till den smått neurotiska världsmarknaden, och tvingas tidvis att spekulera i priset.

”Det har faktiskt varit perioder då jag legat rejält sömlös, för jag trott att kaffepriserna ska gå ner, men istället har de stigit”, säger Ulf Lindvall.

2010, tre år innan Karl Wikland bettade på fallande priser, bettade även Ulf Lindvall på fallande priser. Det skulle han inte ha gjort. När marknaden sedan gick upp, i stället för ned, vittnade Ulfs mobiltelefon om en förlust på 50 cent per pund. Med två containrar i veckan och 21 ton kaffe per container, blev det 1,6 miljoner dollar. För Lindvalls kaffe motsvarade det nästan 30 procent av omsättningen.

”Då har det varit svårt att sova kan jag säga. För då har det legat stora förluster i de här papperna”, säger Ulf.

Kaffepriserna är svåra nog att tyda som de är. När priset är lågt slås odlarna ut, och sedan tar det tre år innan nya plantor bär frukt. Men det stora problemet, menar Ulf Lindvall är att just prissvängningarna har attraherat aktörer som inte är särskilt intresserade av kaffe. Aktörer som Karl Wikland, men många gånger större: hedgefonderna.

”Om dom ser att ’oj, nu är det torka på gång i Brasilien’, då kan de spekulera i att det här kommer att göra att det blir en brist, och priserna kommer stiga. När dom går in och gör köpen, så driver de börsen. Man kan säga att kaffebörsen är stor, men den är för liten för de stora aktörerna. De får den att skena åt ena hållet, och sen när någon bestämmer sig för att sälja så blir det oro, och så följer alla efter, och så går priset ner i källaren. Och eftersom råvaran är en så stor del av marginalen, så blir det så att om vi gör fel så får vi inte svarta siffror”, säger Ulf Lindvall.

Det här är en text som publiceras i samarbete med podcasten Kapitalet. Hela podden hör du här.

Läs fler artiklar
LÄS MER