Det finns ett bra svenskt exempel på fungerande gåvojournalistik. Det finns i Göteborg och drivs av en frilansjournalist som lever på gåvor för att bevaka träningar, matcher och allt runt Frölunda indians.
Berättelsen om Henrik Leman och och hans bara ett år gamla projekt Rakapuckar.com är en berättelse om hur gåvojournalistiken faktiskt kan fungera i praktiken. Och redan fungerar - i det lilla.
Tycker jag. Men Olle Lidbom håller inte med. I veckans Mediepodden ryker vi ihop rejält.
Mediepodden har tidigare berättat om hur brittiska tidningen The Guardian har nästan en miljon givare som skänkt 130 miljoner dollar och hur det börjar bli en betydande intäktström – och en förutsättning för att fortsätta hålla materialet fritt.
Men det finns också svenska exempel. I veckans Mediepodden berättar journalisten Henrik Leman själv om sin framgång. Hur han på ett år har lyckats få upp en givarbas som gör att han går runt. Mot att de ombeds betala 30 kronor i månaden håller han sajten öppen för alla att läsa. Varför det fungerar? För att Leman gör det tydligt hur beroende han är av läsarna. Hur avgörande deras intäkter är. Och hur mån han är om relationen till dem. Han är noga med att vara närvarande där de är. I kommentarsfält, i Facebook live-sändningar eller på Twitter. Han vill att läsaren ska känna att han är deras utsände. Men fortfarande journalist, inte supporter.
I det lilla är det djupt fascinerande. Ett exempel på exakt varför influencers de senaste åren vunnit så stor relevans: De lyckas skapa ett förhållande till sina läsare som är personligt. Därför är Rakapuckar som prototyp viktig. Inte för att DN eller Aftonbladet ska kopiera det, utan för att det visar hur journalistik kan överleva – även utan stora mediehus.
För kanske är det så här medier kommer se ut i framtiden. Att journalister kommer fortsätta bevaka det som är viktigt för dem. Och förklara att enda sättet att göra det, är om läsaren hjälper till att betala för det. Betala, och inte låsa in. Av demokratiskäl.
För ska allmänheten vara engagerad, måste den också ha tillgång till information. Information som inte skulle finnas om inte journalisterna hjälpte till att ta fram den.
Därför är Rakapuckar, även om det är ett projekt som omsätter väldigt lite pengar, intressant. Det ger en fingervisning om framtiden.
Är jag naiv? Well, då kan du lyssna på podden och höra Olle Lidbom göra upp med den här modellen. Han har så klart fel. Eller?