På torsdagen avslöjade Breakit att regeringskansliet utreder de lögner som Facebook sprider om Stefan Löfven och Magdalena Andersson, ministrar i övergångsregeringen.
Allvaret kan inte nog understrykas. Enligt de amerikanska säkerhetstjänsterna var desinformation på Facebook en betydande faktor som hjälpte Donald Trump att vinna presidentvalet i USA.
Han kanske hade vunnit ändå – men bara det faktum att lögner spridda via Facebook hade en tydlig påverkan på opinionen borde få vilken medborgare som helst att skrika i högan sky.
Och skrikit i högan sky har många gjort. Frågan är om Facebook lyssnar.
Bolagets vd Mark Zuckerberg har visserligen, flera gånger om, sagt att Facebook har brustit i sina rutiner och att det nu ska bli bättring.
Ju mindre Facebook är villigt att delta i dialog, desto mer frestande verkar det att i stället välja den andra vägen: Ekonomiska straff.
Men samtidigt fortsätter bluffar och rena lögner att spridas – och Facebook tjänar pengar när bedragarna köper annonser på plattformen för att nå ut med sina påhittade budskap.
I det här läget vill vi journalister förstås höra vad Facebooks förklaring är. Hur kan det komma sig att bluffannonser om våra statsråd slinker igenom i bolagets kontroller? Vad tänker de göra åt saken? Kanske har bolaget någon förklaring som är relevant för våra läsare att höra om?
Men när vi kontaktar Facebook på onsdagen, före publicering, får vi inget svar. Inte ens när Facebook får veta att regeringskansliets säkerhetsavdelning har börjat utreda saken finner bolaget det lämpligt att ställa upp på en intervju.
Så vi publicerar, utan kommentar från techjätten, på torsdagen.
Först idag, fredag, hör Facebook av sig.
Detta med ett långt långt mejl – på danska. Det kommer från bolagets PR-ansvarige i Norden, Peter Münster.
Han svarar inte på Breakits frågor, utan skriver en lång svepande text om hur Facebook generellt sett hanterar de lögner som sprids på plattformen, och beskriver vår bevakning som "ensidig".
Som journalist är det mest tröttsamt. Som medborgare är det en större fråga. Frågorna vi måste ställa oss är:
Hur ska vi göra för att ställa ett företag som Facebook till svars, när de inte svarar?
Hur diskuterar man med den som inte vill diskutera eller lyssna?
Varför ska vi tolerera att ett så mäktigt bolag tjänar pengar på att sprida lögner om demokratiskt valda politiker?
Ju mindre Facebook är villigt att delta i dialog, desto mer frestande blir det förstås för politiker att välja den andra vägen: Ekonomiska straff för ett företag som inte sköter sig.